ACCENTUERA ak¹säntωe⁴ra l. -e³ra², l. -sent-, l. aksän¹- (accentue'ra WESTE), v. -ade.
vbalsbst. -ANDE, -ING, ACCENTUATION -atʃω⁴n l. -af-. [af t. accentuieren, fr. accentuer, mlat. accentuare ]
[ACCENTUERA 1]
1) uttala l. sjunga (en stafvelse, ett ord, en taktdel) med accent; betona. [ACCENTUERA 1.a]
a) motsv. ACCENT 1. O .. läses såsom o .. Vid slutet af en accentuerad stafvelse. KULLIN Eng. gr. 15 (
1744). – gm utvidgning af bet.:
Akcentuerandet af den ena satsen framför den andra. E. H. TEGNÉR Natur 19 (
1886).
[ACCENTUERA 1.b]
b) motsv. ACCENT 3. At samma höjning, som jag .. vill kalla Accentuation, ej är i hvar stafvelse lika stark, utan består af tre slag eller tre grader. BERGKLINT Sam. 1: 240 1794.
Accentuation. Betoning af vissa taktdelar. HÖIJER Mus.-lex. 1864.
[ACCENTUERA 1.c]
c) motsv. ACCENT 5. I vers accentuera vi t. ex. kónung Güstaf. E. H. TEGNÉR i SAH 58: 29 1882.
(Han) hade .. en stark basröst, .. dock med en accentuering (vid uppläsande), som ej alltid var lycklig. DE GEER 1: 192 1892.
[ACCENTUERA 2]
2) (jfr ACCENT 4) utmärka (stafvelse, bokstaf osv.) med accenttecken. KRAAK Eng. gr. 91 (
1748).
De (värden) som här blifvit accentuerade höra tillsamman. WETTERSTEDT Trigon. 71 (
1860).
[ACCENTUERA 3]
3) bildl. (jfr ACCENT 2) framhålla, lägga särskild vikt på (ngt), betona. Man hade (i pjesen) den goda takten att ej för skarpt accentuera de saker, hvilka samtalstonen bör lätt halka öfver. WIRSÉN i
PT 1881,
nr 34 A, s. 3.
VL 1893,
nr 67, s. 2. –
(mindre riktigt, gm inverkan af uttr. "lägga accent l. tonvikt l. vikt på") intr. (Handboks-kommittéen) har accentuerat på vissa lärodogmer. AGARDH Bl. skr. 1: 228 (
1854).
DENS. Stat. II. 2: 66 (
1856). Jfr
O-ACCENTUERAD.
Ssgr A
(nu mindre br.; till
1,
2):
–
ACCENTUATIONS-LEXIKON ¹⁰¹l. ⁰¹⁰⁰³~²⁰⁰. (Engelskt) pronunciations och accentuations Lexicon. BUNTH Eng. spr. 2 (
1791).
–
ACCENTUATIONS-SYSTEM ~⁰². J. PETTERSSON Hebr. gr. 46 (
1829).
Grekiska .. accentuationssystemet. TEGNÉR 3: 365 1835.
–
ACCENTUATIONS-TECKEN ~²⁰. Accentuations-tecknet ('). BERGKLINT Sam. 1: 241 (
1794).
B
(nu mest använda; till
1,
2):
–
ACCENTUERINGS-LAG ~². NOREEN Fryk. 40 (
1877).
–
ACCENTUERINGS-REGEL ~²⁰. KOCK Akc. 2: 281 (
1884).