ADEL a⁴del (a'del WESTE), r. l. m.; best. adeln. best. fordom vanl.
adelen G. I:s reg. 2: 55 1525 osv.;
SAHLSTEDT 1773. stundom adlen
HSH 14: 42 1525;
LUCIDOR Vitt. 232 1672;
AGARDH Stat. I. 1: 134 (
1852).
adeln EBERHARDT Frälsest. 25, 26 1769 osv.
[af mnt.
adel, härkomst, börd; adel. Detta ord, som motsvaras af det liktydiga mht., t., holl.
adel samt fht.
adal, är besläktadt med isl.
aðal, fsv.
aþal- (se
ADAL-), äfvensom med det från t. lånade ÄDEL. Ordet träffas i vårt språk först vid medeltidens slut.
.
HSH 24: 148, 150 1518]
[ADEL.sbst 1]
1) abstr. [ADEL.sbst 1.a]
a) (
numera mindre br. utom i uttr. af adel)
härkomst, börd, i sht de ättgodes; härkomst, som medför vissa företrädesrättigheter. L. PETRI Kr. 29 (
1559).
Hertogh Bengt var af een ringa adel. Därs. 96. Den, som .. / Fiärran af heden-höös, weet leda sin Adel och Ahner. STIERNHIELM Herc. 472 (
1668).
Af gammal adel. MÖLLER 1755.
Adel både å faderns och moderns sida. LINDFORS 1815. – närmande sig
c: om ett gammalt, frejdadt, till ursprung o. egenskaper utomordentligt svärd.
Du Angurvadel, / du är dock. .. af gammal adel. TEGNÉR l: 26 1825.
[ADEL.sbst 1.b]
b) (
numera mindre br. utom i uttr. af adel)
stånd o. värdighet, tillkommande dem, hvilka ss. utgörande en högre samhällsklass åtnjuta vissa, på börd l. en regents bestämmelse grundade, i allm. ärftliga, företrädesrättigheter. Adel at förläna. TEGEL G. I:s hist. 2: 361 (
cit. fr. 1557).
Alle aff adel wore klädde vthi swarte sorgeklädher. 2 Saml. 9: 177 1624.
At förwärfwa sig Adel och Ridderskap. MURÆUS 1: 304 1648.
Adel vthan Dygd, är Lychta vthan Liws. GRUBB 3 1665.
De landsflyktige dömdes sin adel förlustige. ALMQVIST Drottn. j. 273 1834.
Jag som får gå till hofs och är af adel! FRANZÉN Skald. 5: 21 (
1836).
[ADEL.sbst 1.c]
c) bildl. o. andl.: ädelhet l. höghet l. lyftning l. värdig hållning, som förlänar l. utmärker ett bestämdt företräde. Hon (visheten) är vthaff en herligh Adhel, Ty hennes wesende är när Gudhi (motsv. ställe i LUTHERS öfv. har adel). Vish. 8: 3 (
Bib. 1541).
Den högsta fullkomlighet i poetisk diktion vore den, som förenade uttryckets adel med dess frihet, dess värdighet med dess sinliga liflighet. TEGNÉR 3: 174 1819.
De högt begåfvade, dem snillets adel / Bestämt till vakt i ljusets innersta. FAHLCRANTZ 1: 42 (
1835,
1863).
Sammanpara hjertats adel med bördens. MELIN Jesu lef. 3: 121 (
1849,
1860).
Man stod genast slagen / Af denna adel i hvar enda min. STRANDBERG 4: 269 1859.
Byggnadsverk, .. (mönstergilla) genom formens adel. Samtiden 1871,
s. 15.
Poesiens kärlek för .. det som eger ålderns adel. E. H. TEGNÉR i
SAH 58: 45 1882. jfr
SJÄLS-,
SPRÅK-ADEL.
[ADEL.sbst 2]
2) koll. samhällsklass, som åtnjuter vissa, i allm. ärftliga, företrädesrättigheter; äfv. personer, tillhörande denna samhällsklass; adliga personer; adelsmän. [ADEL.sbst 2.a]
a) i allm. (Munkarna) haffua .. bedraghit ridderskapet och meniga adelen (jfr under b) om theras godz och gårdar. O. PETRI Klost. E 2 a (
1528).
(Justinianus) fick .. (götarnas) konung .. fongen med all theras betzsta Adhel. DENS. Kr. 31 (
c. 1540).
Try tusende aff then .. Judeske Adelen. LÆLIUS Res. 1: 177 (
1598).
Bådhe Andelighe och werldzligeh (för -ghe), Adel och oadel. PETREIUS Beskr. 2: 206 (
1614).
Wårt och Sweriges Ridderskap och Adel, Greffuar, Frijherrer, Riddere och Swenner. Adelspriv. 1617,
s. A 2 b.
Adelens Privilegier. Därs. s. B 2 a.
Adelens Landbönder. Därs. s. B 1 b.
Adelen (dvs. de adliga studenterna) har då kl. 10 f. m.) besta timan att excercera corpus. RUDBECK Bref 1: 8 (
1662).
Blomman af unga Adelen som Idomeneus fört med sig ifrån Creta. EHRENADLER 461 1723.
Adel och allmoge strömmade hoptals till .. anföraren. FRYXELL Ber. 3: 28 (
1828).
Den första nordiska adel har varit en adel af idel konungar. GEIJER I. 6: 381 1844. – (ngn gg) i motsats till grefvar o. friherrar.
RARP 4: 425 1650.
[ADEL.sbst 2.b]
b) särsk. det främsta af Sveriges (förra) riksstånd ss. deltagande i herredagar o. riksmöten (samt sedan 1866 sammanträdande till adelsmöten). G. I:s reg. 1: 253 1524.
Hafve vi nu forscrifvit vort elskelige richis radt, menige adellen, köpstadtzmen och nogher utaf hvart häredhe kringhom alt richit, ath the mötha schola med oss i Arboga. RA 1: 33 1525.
The fornemligeste aff (den på Vesterås riksdag församlade) Rijckezens Ridderlige adell. SVART G. I:s kr. 122 (
1561).
Äre Rijksens Adell sammankallede, till ett Möthe. RARP 1: 138 1631.
Presternas välvilja för bönderna (vid 1650 års riksdag) stötte Adeln. SVEDELIUS i
SAH 21: 217 1841. – oftast i förb.
Ridderskap(et) ock Adel(n), i hvilket uttr. Adeln närmast betecknat svennerna, sedermera den tredje klassen på riddarhuset (jfr RARP 1: 3, 5, 7, 8, 9 1626).
Menige ridderskapet och adelen. RA 1: 309 1542.
Den 22. Januarij församblades Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett. RARP 1: 17 1627.
Sveriges rikes råd och ständer, grefver, friherrer, biskoper, ridderskap, adel, clerkeri .. RF 1634, föret.
Sveriges rikes råd och ständer, grefvar, friherrar, ridderskap och adel, presterskap .. RF 1660, föret.
(Propositionen) blef .. af Ridderskapet och Adeln bifallen. Ad. prot. Ridderskapet och Adeln skall sammanträda .. till lagtima Adelsmöte hvart tredje år. SFS 1866,
nr 37, s. 3. – den del af Sveriges främsta riksstånd, hvilken utgöres af dem, som icke äro grefvar l. friherrar.
Greffuer, Friherrer, Biscoper, Adel, Clerkerij. Riksdagsbesl. 1599,
s. A 2 a.
2 RARP I. 1: 22 1719.
SFS 1859,
nr 24, s. 3.
[ADEL.sbst 2.c]
c) bildl. (samfund af) människor, som gm ädla egenskaper utmärka sig framför andra. I dag / I hafven svurit hennes (sanningens) adelsfana. / Ty mensklighetens adel samlar hon, / och ingen ofrälst kämpar under henne. TEGNÉR 2: 207 1820.
Hvarje stånd, i sin krets, var en adel, / En obefläcklig heders edsförbund. ATTERBOM LÖ 2: 326 (
1827,
1854).
Gustaf ville tvinga börden, att finna en ära i beröring med Guds adel, Snillena. WIESELGREN Sv:s sköna litt. 4: 697 (
1847). Jfr
BÖRDS-,
FEODAL-,
FRÄLSE-,
FÖRLÄNINGS-,
FÖRTJÄNST-,
HIRD-,
HOF-,
HÖG-,
JORD-,
KNAP-,
KRIGAR-,
KRIGS-,
LANDT-,
LÅG-,
LÄNS-,
NY-,
O-,
PAPPERS-,
PERGAMENTS-,
PROVINS-,
PRÄST-,
RIDDARHUS-,
RIKS-,
TJÄNST-,
TJÄNSTEMANNA-,
TRAS-,
ÄMBETS-,
ÄMBETSMANNA-ADEL.
Ssgr A
:
– (
1)
ADEL-BOREN ³⁰~²⁰ [jfr d. adelbaaren]
(
föga br.)
född af adlig släkt, af adlig börd. Birger jarl .. tyckte jungfrun vara alldeles för ringa för sin dvs. hans) slägt, fastän hon var adelboren. FRYXELL Ber. 2: 49 (
1826). – jfr
ADALBOREN.
B
– (
1)
ADELS-ANOR. (
†)
adliga anor. Han haar ej Adels Aner. SPEGEL Guds verk 75 (
1685).
– (
1,
2)
ADELS-ARISTOKRATI ³⁰~¹⁰¹⁰² l. ~⁰¹⁰⁰². BESKOW Vandr. 1: 25 (
1833).
– (
2)
ADELS-ARKIV ~⁰². O. SJÖGREN i
Ny sv. tidskr. 1880,
s. 269.
– (
2)
ADELS-BONDE. (
†)
landbonde, lydande under adlig jordegare. HALLENBERG Hist. 4: 519 (
ur ett bref, utfärdadt af GUSTAF II ADOLF). – (
2)
ADELS-BORG ~². J. CENTERVALL i
NF 13: 1313 1889.
–
ADELS-BREF ~². [af t. adelsbrief]
Skrifven handling, hvarigenom adelskap förlänas. A. J. GOTHUS Thes. 1: 1 (
1619).
Adelsbref med sköld och vapen har bland Sveriges konungar Erik af Pommern först utfärdat. GEIJER II. 2: 224 1832. – bildl. om det, som förlänar företräde.
Snillet är det enda adelsbref som naturen utdelar. GEIJER I. 5: 167 1811.
Var ej stolt, men tacka himlen, flicka, / som ditt adelsbref på pannan skref. TEGNÉR 2: 364 (till en adlig flicka,
1831) .
Hvarje språkets ord, som enkelt och utan någon .. oren bitanke nämner en sida af verkligheten, bör .. anses vara födt med ett adelsbref, hvilket för att ega gällande kraft endast tarfvar underskrift af en .. poesiens landutvidgare. E. H. TEGNÉR i
SAH 58: 71 1882.
jfr -DIPLOM. – (
1,
2)
ADELS-BUSS.
( -buszer, -burszer (pl.) RR 1613, s. 586, 721; -bursar (pl.) RARP V. 1: 287 1654) [af ä. d. adelburs, ä. t. adelbursch]
(
†)
eg. adlig yngling; krigsman (urspr. frivilligt tjänande ung adelsman) med lägre rang o. aflöning än underofficer, men högre än simpel soldat. Corporalen för Adelsbussarne. HALLENBERG Hist. 3: 8 (
1793).
HAMILTON i
VittAH 17: 128 (
1839,
1846).
– (
2)
ADELS-BÄNK.
[ADELS-BÄNK.ssg 2.a]
a) (
†)
en af de bänkar, å hvilka adeln (i motsats till grefvar o. friherrar) har sin plats på riddarhuset. 2 RARP I. 1: 108 1719.
[ADELS-BÄNK.ssg 2.b]
b) (
†)
kyrkbänk, förbehållen åt adliga personer. HALLENBERG Hist. 4: 776 (
1794).
– (
1)
ADELS-BÖRD.
( -byrd) (
†)
Hon wardt reknat aff Adelsbyrd. P. ERICI 4: 109 b 1582.
– (
1,
2)
ADELS-DAM ~². adligt fruntimmer; fruntimmer, som gm börd l. gifte tillhör adeln. En förnäm Adelsdame. HIÄRNE Resa 273 (
1685).
HAGBERG Shaksp. 1: 444 (
1847).
– (
1)
ADELS-DIPLOM ~⁰². == -BREF GEIJER II. 5: 26 1838.
– (
1)
ADELS-DRYG ~². högmodig öfver adligt stånd. – (
1)
ADELS-DRYGHET ~²⁰. LYSANDER Almqv. 252 (
1878).
– (
2)
ADELS-DÖME ~²⁰. [jfr t. adeltum]
(
föga br.)
enl. samhällets ordning adeln tillkommande företräde o. makt. Tiden har visat, hvilken fasthet ärftligheten gifvit adelsdömet. STRINNHOLM Hist. 3: 812 (
1848).
– (
2)
ADELS-EPÅLETT ~¹⁰². epålett, tillhörande en adelsuniform. DA 1825,
nr 18, s. 3.
– (
1,
2)
ADELS-FAMILJ ~⁰². [ADELS-FAMILJ.ssg 1]
1) adlig familj, adligt hus. BJÖRNSTÅHL 1: 442 1772.
Lefnadssättet vid hofvet efterföljdes snart af de förnämsta och rikaste adelsfamiljer. FLINTENBERG i
VittAH S: 100 1808.
[ADELS-FAMILJ.ssg 2]
2) adlig ätt. Stamfäder för Adels-Famillier. SP – (
2)
ADELS-FIENDE ~²⁰⁰. fiende till adel. GEIJER I. 6: 520 1846.
– (
2)
ADELS-FIENTLIG ~⁰²⁰. WESTRIN i
NF 2: 896 1878.
– (
1,
2)
ADELS-FOLK ~². (numera föga br.)
adliga personer. A. J. GOTHUS Thes. 2: 142 ("134") (
1619).
GYLLENIUS 231 1656.
Allt hvad af adelsfolk fanns i Sverige. FORSSELL Hist. 1: 118 (
1869).
– (
2)
ADELS-FRIHET ~²⁰. adeln tillkommande frihet från skyldighet, som åligger öfriga medborgare. H. BIELKE i
HSH 7: 58 1593.
GEIJER I. 6: 474 1846.
– (
1,
2)
ADELS-FRU ~². (numera föga br.)
en adelsmans hustru. RONDELETIUS 73 (
1614).
KOLMODIN Qv.-sp. 2: 369 (
1750).
BÖRJESSON E. XIV 64 (
1846).
– (
1)
ADELS-FRÖKEN ~²⁰. adlig fröken. LIND 1749.
LINNÉ Nem. 29 (
c. 1775).
Hon .. är riktig adelsfröken. HEDBERG S. k. ungdom 58 (
1869).
– (
1,
2)
ADELS-GIFTE. (
†)
adligt gifte, giftermål med adlig person (särsk. adligt fruntimmer). BUREUS Suml. 35 (
c. 1600.
– (
1)
ADELS-GLANS. (
†)
adlig glans; ära, som utstlrålar från adelskap. STIERNHIELM Herc. 487 (
1668).
– (
2)
ADELS-GODS ~². adligt gods; landtgods, tillhörande adlig person. NORDBERG 2: 251 1740.
ALMQVIST Kap. 46 (
1838).
Ill. Sv. 1: 378 1882.
– (
1)
ADELS-GOSSE ~²⁰. (föga br.)
gosse af adlig börd. FRYXELL Ber. 9: 126 (
1841).
– (
2)
ADELS-GULDSMED. (
†)
Adeln lät .. för någon ersättning i tjenst eller penningar hos sig skrifva personer, som skräddare .. guldsmeder o.s.v. .. I Stockholm funnos .. elfva sådana adelsguldsmeder. FRYXELL Ber. 8: 105 (
1838).
– (
2)
ADELS-GÅRD ~² (landt-)gård, tillhörig adlig person. GEIJER II. 3: 102 1834.
(Bönderna) hotade, att, när de besökte adelsgården, skulle de ej glömma prestegården. SVEDELIUS i
SAH 21: 241 1841.
– (
1)
ADELS-HERRE ~²⁰. adlig herre. FRANZÉN Skald. 3: 193 (
1829).
Köpmanssöner ville öfverträffa de unge adelsherrarne i prakt. SVEDELIUS i
SAH 21: 164 1841.
– (
1)
ADELS-HERRSKAP ~²⁰, äfv. ~⁰². [ADELS-HERRSKAP.ssg 1]
1) adligt herrskap, adligt husbondfolk. Personer, hvilka .. lifnärde sig som landtbönder eller handtverkare åt sitt adelsherrskap. FRYXELL Ber. 8: 182 1838.
[ADELS-HERRSKAP.ssg 2]
2) adligt herrskap, adlig familj. Flere adelsherrskap äro bosatta på denna ort.
–
ADELS-HOF. (
†)
== ADELSGÅRD. GUSTAF II ADOLF i
Oxenst. brefv. 1: 310 1626.
NORDBERG 1: 214 1740.
– (
1,
2)
ADELS-HUS ~². [ADELS-HUS.ssg 1]
1) hus, bebodt af adlig familj. Bak luckorna flämtade höga ljus / I stumma, svartklädda adelshus. SNOILSKY 4: 42 1887.
[ADELS-HUS.ssg 2]
2) adlig familj. HALLENBERG Hist. 4: 664 (
1794).
Här blir Familje-krig .. / Emellan Adelshus af ny och gammal stämma (dvs. ätt). G. F. GYLLENBORG Vitt. 3: 314 (
1773,
1797).
DALIN 1850.
[ADELS-HUS.ssg 3]
3) (gm missförstånd) == ADELHUS. STRINNHOLM Vas. 2: 65 (
1820).
SPARRE Findl. 51 (
1869).
– (
2)
ADELS-HÄR ~². [ADELS-HÄR.ssg 3.a]
a) af adelsmän l. frälsemän bestående krigshär. I Danmark utbröt bland allmogen .. ett .. uppror .. hvilket .. qväfdes af konungen i spetsen för en adelshär. ODHNER Lärob. 91 1870.
Den uppbådade polska adelshären. Därs. 199.
[ADELS-HÄR.ssg 3.b]
b) med särsk. afs. på sv. förh.: adeln ss. underkastad rusttjänst; i allm. landets till laga ålder komne adelsmän. Adelshären genomgår från Folkungatiden Svenska historien, såsom det bättre folket. GEIJER I. 6: 79 1839.
Adeln kallades .. adelshären; den var ett kungligt och adeligt kavalleri. DENS. I. 6: 236 1840.
Hela adelshären var (gm Riddarhusordn. 1626) ålagd att bevista riksdagen. SVEDELIUS Repr. 12 (
1889). Anm. Ehuru det, särsk. af det förra från
GEIJER anf. stället, knnde synas, som om ordet varit br. under medeltiden eller vore åtm. ett gammalt ord, är detta dock icke förhållandet. jfr emellertid ADELHÄR, hvilket ord torde hafva gifvit anledning till bildandet af det förevarande.
– (
1,
2)
ADELS-HÖGFÄRD ~²⁰, äfv. ~⁰², DALIN 1850.
–
(l, 2) ADELS-JUNGFRU ~²⁰. (nästan †)
jungfru l. flicka af adlig börd. A. J. GOTHUS Thes. 2: 93 (
1619).
PHRYGIUS Föret. 17 (
1620).
Enligt gällande lag skulle den adelsjungfru, som gifte sig med ofrälse, förlora adelskap. FRYXELL Ber. 9: 70 (
1841).
– (
1,
2)
ADELS-JUNKARE. (
†)
adlig yngling. P. J. RUDBECKIUS D 1 b 1624. –
särsk. adlig yngling, antagen till hoftjänst. På nedre ändan af Kongl. taffeln .. stodo 3 Adelsjunkare i livréer med hillebarder. TESSIN Tess. 407 (
c. 1765.
FRYXELL Ber. 10: 169 (
1842). jfr
-SVEN.
– (
1,
2)
ADELS-JUNKER ~²⁰. [eg. samma ord som föreg.]
[ADELS-JUNKER.ssg 1]
1) adlig yngling. Bland desse (småsvenner o. kammarjunkare i G. I:s hofstat) ser man nästan lika många utlänningar och ofsälse ynglingar som svenske adelsjunkrar. FORSSELL Hist. 1: 117 (
1869).
[ADELS-JUNKER.ssg 2]
2) adelsman (med bibegrepp af fattigdom l. mindre ansedd ställning). Den obesutne adelsjunkern, som, efter 1569 års bref, ännu under de torftigaste vilkor kunde stora på sin frälsebörd, ... hade ... mera frestelser att med öfverlägsenhet se ned på de ofrälse bönderna, än hans far, den besutne knapen. FORSSELL Hist. 1: 131 (
1869).
– (
2)
ADELS-KALENDER ~⁰²⁰. förteckning på de lefvande personer, som tillhöra ett lands adel. ANREP Sv:s .. adels kal. 1874,
Föret. – (
2)
ADELS-KLASS ~². samhällsklass, som utgöres af adliga personer. STRINNHOLM Hist. 3: 546 (
1848).
NF 13: 1088 1889.
– (
2)
ADELS-KLUBB ~². klubb af adelsmän (i sht under riksdagar); äfv. ställe, där en sådan hålles. Medlem af en adelsklubb. Jag träffade honom på adelsklubben. TROLLE-WACHTMEISTER 1: 220 1809.
MEURMAN 1846.
– (
2)
ADELS-KONUNG ~²⁰. konung, som gynnar adelsståndet. Konung Gustaff den andre .. af Oss meriterer att skattas för en Adels Konungh. RARP 3: 390 1644.
GEIJER I. 6: 237 1840,
396 1844.
– (
1,
2)
ADELS-KRONA ~²⁰. adlig krona; jfr ADLIG 1 b. BJÖRKMAN 1889.
– (
2)
ADELS-MATRIKEL ~⁰²⁰. DALIN 1850. – bildl.
Mensklighetens adelsmatrikel står fullskrifven af hedniska namn. TEGNÉR 5: 213 1821.
– (
2)
ADELS-MONTERING. (
†)
vapen o. kläder åt krigsman, som uppsättes gm den adliga rusttjänsten. 2 RARP I. 1: 159 1719.
–
(1 c) ADELS-MÄRKE ²⁰. Det slags idealistiska rigtning, hvilken .. i formens Helleniska marmorfägring finner skönhetens adelsmärke. WIRSÉN i
SAH 56: 112 1880.
Vid århundradets början utgjorde kärleken till antiken och till dess smak intelligensens adelsmärke. NORDENSVAN Sv. k. 715 (
1892).
– (
2)
ADELS-MÖTE ~²⁰. möte, till hvilket adeln inom ett visst område sammanträder. NF 14: 176 1890. –
särsk. möte, till hvilket den sv. adeln (efter 1866) sammanträder. Ridderskapet och Adeln skall sammanträda å Riddarhuset till lagtima Adelsmöte hvart tredje år den 15 Februari. SFS 1866,
nr 37, s. 3.
– (
1)
ADELS-NAMN ~². adligt namn; namn, som tillhör en adlig ätt. Hwem Adels Nampnet gifwes, / Ehurudant thet är, / Thet effter Tyskan skrifwes, / Som them nu är så kär. ROSENHANE Klag. A 3 b (
1658).
Adelsnamnet Anckarsvärd. WIESELGREN Bilder 376 (
1874,
1889).
– (
2)
ADELS-PARTI ~⁰². parti, som förfäktar adelns intressen. BÖTTIGER i
SAH 39: 183 1865.
– (
1,
2)
ADELS-PERSON ~⁰². (nästan †)
adlig person, person tillhörande adeln; oftast == ADELSMAN. Effter een Adels Person för andre bör myckit weeta, så måste han ock tijdeligen begynnat. BRAHE Oec. 10 (
1585).
HALLENBERG Hist. 3: 144 (
1793).
FORSSELL i
VittAH 29: 36 1884.
– (
1,
2)
ADELS-POJKE ~²⁰. pojke af adlig börd. PALMBLAD Nov. I: 15 (
1840).
STRINDBERG M. Olof 39 (
1872,
1881).
– (
2)
ADELS-PRIVILEGIUM ~¹⁰²⁰⁰. [ADELS-PRIVILEGIUM.ssg 1]
1) adeln tillhörande företrädesrättighet. Den privilegierade jordens besittning (var) ännu ett adelsprivilegium. SVEDELIUS Statsk. 1: 97 (
1868). – vanl. pl.
Kristina . . utvidgade adelsprivilegierna. FRYXELL Arist. 3: 31 (
1846).
[ADELS-PRIVILEGIUM.ssg 2]
2) af regeringen utfärdad försäkran om adeln tillhörande företrädesrättigheter. Sammansätta ett adelsprivilegium. FRYXELL Ber. 7: 15 (efter handling från 1633). – vanl. pl.
1617 års adelsprivilegier. – (
2)
ADELS-PROTOKOLL ~¹⁰². protokoll, hållet vid sammankomst af Ridderskapet o. Adeln. WIESELGREN Vår samt. 1081880.
– (
2)
ADELS-PRÄST. (
†)
huspredikant i adlig familj. THYSELIUS Bidr. 162 (
1631).
– (
2)
ADELS-REGISTER. (
†)
RARP 3: 103 1638.
– (
2)
ADELS-REPUBLIK ~¹⁰². ATTERBOM 5: 58 1849.
Den Polska adelsrepubliken. MALMSTRÖM Hist. 6: 14 (
1877).
– (
2)
ADELS-RULLA ~²⁰. Införas i adelsrullan. NORDSTRÖM Samh. 1: 295 (
1839).
– (
2)
ADELS-RUSTNING. (
†)
adlig rusttjänst. Dhe större hemmanen (äro) med svårare Adelsrustning besvärade. 2 RARP I. 1: 147 1719.
SALANDER 200 1727.
– (
2)
ADELS-RUSTTJÄNST ~²¹. 2 RARP 3: 517 1723.
– (
2)
ADELS-RYTTARE. (
†)
ryttare, som, uppsättes gm den adliga rusttjänsten. N. Av. 4 Juli 1657.
LIND 1749.
– (
1,
2)
ADELS-SLÄKT ~². Person .. af Adels slägt. HSH 4: 122 (
1566?).
Skånska adelsslägter. FRYXELL Ber. 14: 188 (
1846).
– (
1,
2)
ADELS-SLÄKTE. (
†)
Then Helige Konung Erik (var) af adels slechte. SWEDBERG Schibb. 57 (
1716).
– (
1)
ADELS-STOLT ~². stolt på grund af adligt stånd. (Johan Gyllenstierna) var .. adelstolt. GEIJER II. 5: 5 1838.
– (
1)
ADELS-STOLTHET ~²⁰. A. CRONHOLM i
SKN 1841,
s. 234 a.
TOPELIUS Fält. 1: 239 (
1853).
– (
1,
2)
ADELS-STÅND ~². ( adhelstandet (best.) L. P. GOTHUS Mon. Pac. 400 1628) [ADELS-STÅND.ssg 1]
1) adligt stånd, adlig värdighet. Så wil och Adels stånd med öfning af Adlige Dygder, / Hållas uti sin glantz. STIERNHIELM Herc. 485 (
1668). –
motsatt grefve- o. friherre-stånd. (Försättas) uti Grefve, Fri Herre och Adels ståndet. RF 1719,
§ 35.
[ADELS-STÅND.ssg 2]
2) adel ss. ett stånd i samhället. Thet loflige Ridderskapet och Adelsståndet. Adelspriv. 1617,
s. C 1 a.
Det Verldsliga Frelsets eller Adels-Ståndets uphof och skilnad ifrån det Almänneliga Frelset. SCHÖNBERG Bref 1: 126 (
1772).
SCHRÖDERHEIM Rob. 1: 234 (
c. 1794). –
om adeln ss. stånd vid riksdagen. De tree Ricksens Ständer, af Adel-, Präste- ock Borgarestånden. 2 RARP 2: 105 1723.
Både Hattar och Mössor af adelsståndet. ODHNER G. III:s hist. 1: 37 (
1885).
– (
1,
2)
ADELS-SVEN ~². (nästan †)
adlig yngling. Samtiden 1871,
s. 556. särsk.
adlig yngling, antagen till hoftjänst, page. De talrickar som af Adels-svennerne borttagas, lemnas till silfverkneckten. TESSIN Tess. 487 (
c. 1765).
Därs. 408. BELLMAN Gell. 135 (
1793).
– (
1,
2)
ADELS-TUPP ~². om adelsman i gycklande l. hånande mening samt med anspelning på inbilskhet o. öfversitteri. I veten rätt ingen ting, – så adelstuppar I villjen vara. KNORRING Ståndsp. 1: 168 (
1838).
– (
2)
ADELS-UNIFORM ~¹⁰². ståndsdräkt, som bäres af adelsmän. CEDERBORGH OT 3: 43 (
1814).
– (
2)
ADELS-UPPBÅD ~²¹ l. ~⁰². trupp, bestående af till krigstjänst uppbådade adelsmän. WEIBULL i
Ill. Sv. hist. 4: 117 1881.
– (
1)
ADELS-VAPEN ~²⁰. adligt vapen, adligt sköldemärke. MÖLLER 1790.
DALIN 1850.
–
ADELS-VIF. (
†)
kvinna af adligt stånd. Jag vet så rikt ett adelsvif. Sv. folkv. 2: 119.
– (
2)
ADELS-VÄLDE ~²⁰. adelns öfvervägande makt o. inflytande i samhället. Konungaväldet har under alla strider med adelsväldet aldrig tröttnat att dermed söka förbindelse. GEIJER I. 6: 78 (
1839).
B. E. MALMSTRÖM 2: 17 (
c. 1860).
– (
1)
ADELS-VÄRDIGHET ~²⁰¹ l. ~¹⁰². SP 1779,
s. 711.
Christina .. hade .. utstrött adelsvärdigheten utan åtskillnad åt förtjente och oförtjente. TOPELIUS Fält. 2: 27 (
1856).
– (
1,
2)
ADELS-YNGLING ~²⁰. adlig yngling. SVEDELIUS i
SAH 21: 163 1841.
– (
2)
ADELS-ÄNKA ~²⁰. (föga br.)
änka efter en adelsman. HALLENBERG Hist. 4: 570 (efter ä. handling).
– (
1,
2)
ADELS-ÄTT ~². LUCIDOR 322 1673.