ALLT al⁴t, n.; best. -et. [ss. sbst. användt n. af adj. ALL (se d. o. IV 3 b κ]
[ALLT.sbst 1]
1) [jfr d. alt(et), holl. het al, t. das all, efter lat. universum, fr. l'univers, gr. τὸ πᾶν]
(i sht i filosofisk o. poetisk stil) om sammanfattningen af allt (i sht materiellt) varande l. om världssystemet ss. ett helt: universum; värld. – jfr
VÄRLDSALLT samt ALLTING, pron. sbst.
2. [ALLT.sbst 1.a]
a) [jfr t. das grosse all]
(
mindre br.)
utan slutartikel; vanl. bestämdt af ett attribut. Det Stora Allt, i .. hela dess omätliga omfattning. LEOPOLD 3: 41 (
1802,
1816) E tt hjerta blott slår i det eviga Allt.
ATTERBOM Lyr. 1: 23 (
1811).
Ett evigt Allt. DENS. LÖ 1: 158 (
1824,
1854)
En kärlek till det stora allt / Är den makt, som vid din famm mig binder. RUNEBERG 2: 273 (
1830). –
[jfr t. in dem all der welt]
(föga bl.) i uttr. världens allt o. d. I verldarnas Allt. ATTERBOM Lyr. 3: 40 (
1813).
DENS. LÖ 1: 98 (
1824,
1854)
[ALLT.sbst 1.b]
b) i best. form. En helig rysning genom alltet går. STAGNELIUS 1: 162 (
c. 1812).
(Världsträdet är) Altets oändliga urbild. LING As. 33 (
1833).
Blott rena toner genom alltet spela. RUNEBERG 2: 225 (
1852).
Verldsanden, som skapande, ordnande, lifvande, går fram genom alltets rymder. BÖTTIGER 4: 214 (
1857).
Det oändliga alltets djup. WIKNER Vitt. 34 (
1869).
Frön af lif på alltets böljor simma. WIRSÉN N. dikt. 89 (
1880).
De försök, som barn .. göra att bilda sig en uppfattning af alltet. RYDBERG Varia 1: 285 (
1890).
[ALLT.sbst 2]
2) (hvard., i vissa delar af Sv.) i uttr. hela alltet, alltsamman, alltihop, hela tutten.