ALLVAR (sbst.I) al³~va²r (a'lfar WESTE), numera sällan ALLVARE al³~va²re, n., ngn gg hvard. r. i uttr. någon, ingen allvar (m. l. f. SvAIIT G. Is k)'. 63 1561; se n))de)' i e H), TEGNÉR 1: 416 (1807; i ersoni)ikotinn; se onde)' 2 c)); best. -et. (allvar, i ä. tid, i sht under 1500- o. 1600-talen, ofta skrifvet a1f"ar (-W-, -ffu- osv.), o. PETRI Ors. Bl b (1531), Psolt. 119: 5 (Bib. 1541), Ky)'l:ol. 9:: S (1686), DALIv Hit. 1: 500 (1747), SAHLSTEDT (1757) osv. alf')'er CARL IK Got. E 3 a (1604). a1lw G. I:s re'q. 7: 3 (1530). al(1)vare, i ä. tid ofta skrifvet alfvare (-W- osv.), G. is )-e7. 1: 20s (1524), STIERNHIELM Cuj. Intr. 3 1649, 1668), SAHLSTEDT (1773), J. G. OXENSTIERNA 4: 05 (1815), WETTERBERGH Altart. 234 (1848), SEHLSTEDT 3: 212 (1857, 1867) m. fl. allfilere G. Z:s rey. 9: I42 (1534). alfvara MODÉE F)'n R. 56 (1741), LiND (1749; ss. f.) BERGIUS I))!)'. i 1et 1758, s. s0; jfr: Något alvara. MODÉE Fru R. s6 (1741); jfr äfv. (ulvo)'n, oboe), f. o. n.; jfr sv. dial. ollvoro, f., isl. ol)'o)'s, f., nor. ,oolvo)-n, f., nol)'ore, n., otro)', n., ä. d. olvv)' (ul)o.es., ol)0ere, oh)))ore), d. alvor, r. o. n. Dessa förmer härstamma ytterst från ett mnt. adj. ol)co)', alldeles sann (jfr nsnt. ol)cor(s, adv., på allvnr, med full visshet, o. adj. ALLVAR), motsv. mht. oluar, fht. olo)cär(i, alldeles sann (jfr t. olbern; se KLUGE, PAUL D. nh.). ALL, i den senare ingår mnt., mht. (osv.) w)i)., adj., sann, motsv. lat. ve).ns (se VERITABEL, VERIFIERA); jfr det af nämnda )c')r gm substantivering uppkomna mnt. o. mht. )v)i)', n., äfvensom isl. Irtr, nainn på löftets gudinna. Med afs. på bet. jfr äfv. t. ernst. DENS. Bidr. t. sv. et)) n). ordh.] 1) sann, verklig l. uppriktig mening (i det, som göres, säges osv.); djupare innebörd (motsatt SKÄMT, LEK, FLÄRD, FALSKHET o. d.); Ofta i mer l. mindre utvidgad bemärkelse med i)ibegrepp af kraft, eftertryck, verklighet, stränghet l. sanning. 205 (1524). Thet är arrnt snack som inthet alwar medh fölger. Sv. ords. C i b (1604). För att iakttaga en sådan arbetsamhet och ordning, måste du ha allvar och kraft, i hvarje stånd och yrke som helst. TEGNÉR 4: 179 (1837); jfr f O. 2. jfr: När soiis han (dvs. J)(4ite)j alware seer (dvs. se)', ott det 01)' ollror, lägger han sin Scepter och Crona / Min Son å foot. STIERNHIELM G))J0. Intr. 3 (1649, 1668). – särsk. a) i förb. -ned allvar; Se för öfr. anm. under b. Herren är när allom them so4n medh alffuar åkalla honoin. Psolt. 145: ss (Bib. 1541; öfv. 1897: i sanning). Jagh hatar them medh rett alffuar. Dä)-s. 139: 22 (Bib. 1541). Sådant tala och för3nana, och straffa medh fult alffuar. dighet). (Präste)-sko)et skall) Tilhålla sine Abörare med alt alfwar, at dyrcka, älska och ähra then store Guden. Kj)rkol. 25: s (1686). De borde ock med alfvare gripa an sitt egit försvar. MÖRK Ad. 2: 95 (1744) ; jfr H Han vaktade med allvar, i gaf ock på mjödet akt. TEGNÉR 1: 69 (1825). Drifva n sak med fullt allvar, utan ytligbet och flärd, af alla sina krafter, af all sin håg, med hela sitt 14jerta. DENS. 4: I76 (1837). DE GEER sllinnen 1: II (1892). – särsk. α) (numera knappast bi.) på allvar (se b). Insaghor, som wäl ingen rätt Christen kan medh alwar här emoot bära. RUDBECKIUS 2 Pred. D I h (1622). DALIN A)'7. 2: 154 (1734, 1754). Financesaken kom nu med alfvare före. TILAS i 115H 16: 33I (1769). HALLENBERG Hist. S: 90 (1793). i bildl. O. utvidgad anv. == b il. Åbo Å (ha) med alfvare tilfrusit. J. LECHE 1 t1H 24: 26 (1763). För mig at komma ner, förrän med alfvar, .. låter väl icke göra sig. LEOPOLD i 9 Sun)l. S: 97 (1793). β) (†) SEL i 115H 2: 35 (c. 1550). b) i förb. på allvar; se för öfr. anm. nedan. På rama, rena, fulla, skarpa allva0-et. Man har på alfvare menat, at Italien skulle kunna vara en Fransk Provins. G. ADLERSPARRE i LBÅ' 2S: s4 (1797). Jag tror hon blef ond på rent allvare! LINDEGREN 1: 24 (1805). Men mig Iärleken be, / Och hvad han på narri skänkte / Han på allvar återtog. VALERIUS 2: si (1811). Den gnmla italienska komedien är rolig, ty den är munter på f4illt allvar. LUNDGREN 1: 105 (1847, 1873) Att han (dvs. Kexél) först under sina sednaste lefnadsår på allvar öfverlät sig åt dramatisk diktning. ATTERI3OM Sio)-e VI. I: 219 (1852). DE GEER sllinnen 1: 20 (1892). sås-sk.

[ALLVAR.sbst1 1.b.α]

α)

[jfr fr. prendre qch au (grand) sérieux]

i uttr. taga ngt l. ngn på (fsllt osv. allvar. NYSTRÖM (1795). Vi – . kommo öfverens om att vi skulle taga vigserakten på skarpa allvaret. F. BREMEE i 5i0)-åstjernvn 1844, s. 12. Den som tager Guds bud och fordringar på fullt allvar. RUDIN 2 Ebigh. 2: s4 (1877, 1889). Han älskar nog gvinnor, men tager dem aldrig på allvar. WIRSÉN i PT 1896, nr 62, s. 3il) β) i bildl. o. utvidgad anv.: ordentligt, riktigt. Nu kar vintern kommit på allvar. till a o. b. MerI afs. på skillnaden mellan anV. af uttr. (göra ngt) med o. på allvar må anmärkas, att det förstnämnda uttr. synes mera 1s)eteckna det sätt, livas-på ngt förehafves, utföres OSV., under det att det senare företrädesvis har afseende på viljans riktning, afsikten o. uppsåtet.

[ALLVAR.sbst1 1.c]

c)

[jfr d. for alvor]

(numera föga br.) i förb. för allvar == b. Ther Opå (dvs. på )))eren motte for alffuar bygges i sommer. G. Z:s )-eg. 11: 270 (1537). När Ethelbert för alvar sammandrog en krigshär. DALIN Hist. 1: 5s0 (1747). MALMSTRÖM Ilist. 5: 9 (1877). För allvar ville han (dis. Ge)j'e)- nu lemna Upsala. WIESELGREN Bilder 245 (1883, 1889) E. fiLÉEN i Maln)o-tidn. 1897, nr 353, s. s. d) (†) i förb. med prep. vid (i bet. med). Sin Hest weta tumbla wid alfwar. STIERNHIELM Ljcks. Intr. i (1650). e) i förb. med vara (l. bisfva). Detta är mitt allvar, mitt rena, fsella, fIllkomliga allvar. Det är roma, riktiga, verkliga allvaret. Han haffuer intit ske4npt hafft ther snedh, Thet haffuer warit l4ans fulla alffuar. o. PETRI O)-s. B 3 b (1531); jfr i. Gvdh, thet är n4itt retta (dvs. )éiktigo) alffuar, iagh wil siunga och loffua. Psalt. 105: 2 (Bib. 1541). l'ARP 2: 217 (1636). Men är alt hvad I nu sagt, Grefve, rätt Ert alfvare? C. GYLLENBORG Si)rätth. 97 (1740). HEDBERG S. k. nnäon) 40 (1868). säisk. α) åtföljdt af ps-ep. med. Det är (intet, äfv. i) igen) allvar med kans g0edsfruktan. Som han och sågh att ther war så liten alffwar medh. SVART G. I:s k)'. 63 (1561). Det är alfvar med saken. NORDBERG 2: 256 (1740). Nu blef allvar med christendomen i Norge. SVEDELIUS A)rce 6s (1866); jfr j c. β) (†) åtföljdt af prep. till. Lätt är att döma att på ffongens .. sijda inthet något alfware till .. fred är. RARP 6: 45 (1657). γ) (†) med indirekt obj. i stället för gen. l. poss. pron. Thet är them ett alfwar, at the hafwa sådant j sinnet. CARL IX Cot. S i b (1604). A. OXENSTIERNA Sk)'. 1: 565 (1635). f) i förb. hafva allvar, verkligen mena hvad man säger; med kraft o. eftertryck fullfölja hvad man föresatt l. företägit sig. särsk.

[ALLVAR.sbst1 1.f.α]

α) åtföljdt af ps-ep. med. Han Ilar alicttmed JIvad Jean säger, med det kär förslaget, med sitt anbud. SPEGEL Tilsl. par. 97 (1705). NORDBEBG 2: 66 (1740). Om Polen hade allvar émed återupptagandet af fredsunderhnndlingarne med Sverige. CARLSON Hist. 1: 4i (1855). De funnos som betviflade, att han (dvs. Z'hon)nnde)- hade allvar med något. LIUNGGREN i SAH 41: 4s (1866). DE GEER JIin))en 2: 267 (1892). β) (numera föga br.) åtföljdt af att o. inf. SAHLSTEDT Höf-o)-t. m (1720). Jag hade icke mycket alfvare at bedja honom blifva qvar. WIDEGREN (1788). γ) (†) utan förh. med prep.-uttr. Ryssen hadhe intet alffuar. PETREIUS Beskr. 2: 144 (1614). Har du alf'car? are you serious? SRRENIUS (1741). g) (numera mindre bi.) i förb. med bruka, med bibetydelse af kraft O. eftertryck, lugn o. sansad stränghet (i inotsats till slapphet, efterlåtenhet, lek o. d.). När wij wele bruke therföre något alffwar. l'SH SS: 50 (1586). Så at jag, mot mig sielfwan, strängaste alfwar brukar. SAHLSTEDT Hof-a)-t. 6I (1720). Från Svenska sidan beslöt man bruka allvar. EKELUND Fäd. 11. 2: s (1831). DALIN (1850). CAVALLIN (1875). h) α) i uttI-. tala allvar o. d.; jfr ALLVARSAM 2 a c. Nu säger du det du ej tänker – ., nu talar du inte allvare. WETTEEBERGH Altart. 234 (1848). Dagen gick utan att Sofia fick något lämpligt tillfälle att tala allvar med sin syster. LUNDQUIST Profil. 1: 4s (1878, 1884). jfr: Allvar att tala (dvs. fö)' ott tolo allvorsnn)t. RUNEBERG F sk)-. 2: 20 (c. 1850). β) RIETZ)] (numera föga br.) elliptiskt: allvarsamt taladt; jfr ALLVARSAM 2 a r slutet. Men alfvare, lät oss nn ej n4era tala om sådant Lappsj. MODÉE H)ik. S)))))ig)-. 11 (1739). Men allvar, flicka, jag har hört / Att lyckan nyss har till vår grannstad fört / En verklig målare. RUNEBERG 6: 14 (1862). i) i konkretare anv., ställdt i motsats till skämt, lek, gamman o. d.; jfr 2. Han tog detför allvrtr, men det var bara skämt. Allvar ock gamman trifvas väl tilisamnan (ordspi.)

[jfr fsv. ol)coro ok gaman fallir väl sa)))v))]

. G. I:s rey. r: 3 (1530). Bliffna tilhopa, j kärleek alt iempt, Och lijdha hwar annan, j alffnar och skempt. I'ob. co))). G 2 a (1550; om Ìkta makar). PETREIUS Beskv. 1: I6 (1614). Med humle hrygges mjödet, ej blott med honu)ng; / lägg stål i svärd och allvar i leken, konung! TEGNÉR 1: II (1825). FEHR Underv. IIS (1894). jfr: Lekochalfvar. WADMAN (1830-35; titel på en samling dikter; skämtsamt hopskvifvet). j) med utpräglad bibetydelse af (allvarsam) verklighet. α) Det blir allvar af (o. d.). Kanske blir här allvar af förrän vi tro. CAELÉN Skngg. 1: IOS (1861,1865). – särsk. näI-mande sig i. Af lek blir allvai; dvs. oväntad, iuerendels farlig verklighet. (`iv e))viget) vart skarpt alfvar och ingen barnaleek. L. PETRI Kv. 20 (1559). Kiärlek är intet skiämpt, han synes medh oss leka / Men leeken wä34des snart i alfwar. ROSENHANE rtu. 20 (c. 1650, 1680). FRANZÉN Skald. o': I2 (1829). β) i förb. med göra, i uttr.: α')

[jfr motsv. uttr. i nor. o. d.]

göra allvar af ngt, gÖI'a ngt till en verklighet, en sanning; sätta i verket, bringa till utförande; Verkligen företaga sig. LIND (1749). (Jag) anser . . för en lselig pligt att göra allvas' af detta uppsåt. ATTERBOM 5'innen 142 (1818). Om Freärik gjorde allvar af sina hotelser. ODHNER G. III:s hist. 1: 575 (1885). β') (mindre br.) göra allvar med ngt. WIDEGREN (1788). Jag skall nu göra a(llvor) ..med min tillämnade resa. DALIN 1850. NYBLÆUS Parskn. 1. 2: 201 (1875). RUDIN 2 Evigh. 1: I73 (1887). γ') (föga br.) göra allvar åt ngt. RABP 1: 30 (1627). k) (†) i utvidgad bet.: kråftig verkan, eftertryck. Til ett ännu eftertryckeligare alfvar här utinnan, skref Hans M:t med Posten samma dagen. NORDBERG 2: 547 (1740). 2) känsla af l. öfvertygelse Om, att en sann o. verklig mening l. djupare innebörd finnes l. bör finnas i ngt; viljeriktning l. handlingssätt l. yttre skick, som hestämmes af l. vittuar om sådan känsla l. öfvertygelse. BÆLTER Jes)) hist. 3:67 (1756). Jag (hnr) . . hög tanke om ditt (dvs. Beskoocs) allvar med poesien. TEGNÉR 5: 326 (1823); jfr I Det enas allvar förtränger det andras lättsinne. WALLIN 2 PI.ed. 1: 99 (1831). Soldatens och dess hefäls allvar vid tjensteutöfningen. WINGÅRD y;00 nen 7: S9 (1847); jfr I. Allvar var det, i Dystert allvar i mitt tvifvel. WENNERBERG 1: 257 (1885). Margits ögon strålade af lyckligt allvar. RYDBERG (n1). 320 (1891). – särsk. a) ss. en för ngn utmärkande egenskap. α) med afs. på världsåskådning, karakter, vandel o. d.; jfr ALLVARLIGHET I a. Cato var känd för sitt allvar. Hans allvar verkat' cfkyia'ide. Det är intet allvar med Jtonont, han är en opå litlig, lättsinnig, flärdfull människa. Hvad gör allvare i seder till handtverket? Det gör, att allting blir bra och varaktigt gjordt. C. A. EHRENSVÄRD 91 (1782). Gamn)alt svenskt alfvar och okonstlade seder ha hättre kunnat bihehållas i denna Province (dvs. I)alorno, än kanhända innom andra. JARTA Ko11)avb. 23 (1823, 1826). Den rätta glädjen kommer af själens allvar; men akten er äfven för det falska allvar, som spelar på ytan och har sin skylt hängande i det surmulna anletet. Det rätta allvaret ligger, som de ädla metallerna, på djupet. TEGNÉE 3: 229 (1824). kamma charakter af fast och rnanligt allvare, som i allt utmärkte den Doriska stammen. STRINNHOLM Hist. 1: I0s (1834). svenska fo1ket älskar allvar hos sin Konung. SVEDELIUS i SAK 21: 9cs (1841). (G. III sökte .. para inildhet med allvar. BESKOW5 i SAK 11:4 (1868). Den Kantiska skolan .. (hov) med skäl blifvit prisad för sedligt allvar. SUNDBERG Fnvl. s (1873). Sträft, tungt a(llvov). CAVALLIN (1875). Min far var en .. man med ett gladt lynne men därför icke saknande vare sig praktiskt sinne eller allvar. DE GEER yinnen 1: I (1892). jfr DALIN (1850). β) med afs. på ytti'e Skick l. uppträdande:' allvarsamhet, värdighet. Hon (dvs. fru Dygd) war .. / Wigtig i laater, full med alfwar, och ährlig af vpsyn. STIERNHIELM Ilvc. 278 (1668). LINDFORS (1815). jfr DALIN (1850). b) i ngt utvidgad bemärkelse: (hård) verklighet; vikt o. betydelse (jfr I). Du är en glad, en liflig flicka blott / Som lifvets allvar än34u icke pröfvat. RIDDERSTAD 1: I70 (1855). Den böjelse för fiärd och glitter, som tidigare anmärkts hos (Gustaf III ... hade tillhakaträngts genom stundens allvar och den stora uppgift han bar på sina skuldror. ODHNER G. III:s hist. 1: I64 (1885); jfi C. c) högtidlig l. allvarlig Stämning (af mei'a tillfällig art). Helig allvar tiger / öfver grafven aningsfull. TEGNÉR 1:4s6 (1807). Att¹ aldrig ha roligt, der allvare rår. WALLIN litt. 2: S7 (1808). Jag nämnde flyktigt blott dess (di's. Sveobo)'ys) namn, / men det blef allvar då. RUNEBERG F skv. 1: 2(1852?). RYDBERG Panst 2 (1878). WIRSÉN A dikt. 205 (1880).