ALSTER al⁴ster (a'lster WESTE), sbst.², n. ((†) f. U. HIÄRNE Vitt. 174 (1665), DÄHNERT (1784)); best. -tret; pl ==. siängar alster, afkomma af ett äktenskap; jfr ä. d. alster, n., användt ss. okvädinsord (t. ex. dit slemme l. lede alster); afl. af fsv. ala (jfr UPPALA), föda, uppföda, nära; jfr nor. o. isl. ala med samma bet., got. alan, växa till, aljan, föda, nära; jfr äfv. VÄRLD, ÅLDER, ÄLSKA. Se för öfr. TAMM Etym. ordb.] – jfr AF-ALSTER. Ordet, som synes hafva varit sällsynt i fsv. (se ofvan) o. som i 1500-talets litteratur påträffats bl. i ett par ssgr (se nedan), är uppvisadt ss. enkelt tidigast i Lex.Linc. (1640). STIERNHIELM o. SPEGEL ansågo det fordra särsk. förklaring; se STIERNHIELM Ut. 1668; se under 1 a, SPEGEL Guds verk Reg. (1685). Verbet ALSTRA (älstra) år anträffadt tidigast hos STIERNHIELM, som möjl. själf bildat ordet; jfr dock den etymologiska afdelningen under ALSTRINGSROT. Det synes emellertid först på 1730-talet hafva kommit i allmännare bruk. Båda orden äro tämligen främmande för det ledigare talspråket. 1) afkomma, afföda, foster, afvel; Om människor l. väsen tänkta med mänskliga egenskaper: lifsfrukt, barn, son l. dotter; om djur: unge l. ungar; jfr ALSTRA 1 a.

[ALSTER.sbst2 1.a]

a) (†) i eg. bet. Tilsläppa .. Mankön til Quinkön för alster skul. Lex.Linc. (1640, under admitto); jfr 3. Then store Iovis alster. STIERNHIELM Fred. intr. 2 1649; om Pallas). Han (dvs. Qvirinus) vaar värd att kallas / Gradivi son och alster. U. HIÄRNE Vitt. 150 (1665). (Fru Lusta är) hin stygges dotter och alster. STIERNHIELM Herc. 289 (1668). Alster, det är Foster. DENS. Ut. (1668). Man troor een Scorpion sin egen (dvs. sina egna) Alster äter. SPEGEL Guds verk 243 (1685). Honungen, hvar med späda alstret sedermera födes. TRIEWALD Bij 48 1728; om binas larver). Zuchtmutter .. en hona til at få alster eller afvel utaf. MÖLLER (1785). HEINRICH (1814). jfr HUS-ALSTER. b) oeg. o. i bild.

[ALSTER.sbst2 1.b.α]

α) (föga br.) närmande sig 2 a. SPEGEL Guds verk 33 (1685). Tiden, som frambringar varelserna, är ett rofdjur, som, med städse uppspärradt gap, slukar sina egna alster. WALLIN Rel. 2: 291 (1827). (†) koll. Alt thet Alster / Som the (dvs. landen) i theras Skööt til mångas Nödtorft bära. SPEGEL Guds verk 93 (1685). β) (†) närmande sig 2 c. Ohörsamheets alster och afqväm. U. HIÄRNE Vitt. 90 (1665). Dygd, är dygdenes alster. i(d) e(st) Dygd föder Dygd. GRUBB 161 (1665). Hvad stygga alster doch tu fägring ofta föder. KOLMODIN Qv.-sp. 1: 12 (1732). γ) (†) om filialstiftelse. At de mästa länder i Europa deraf (dvs. af Vadstena kloster.) skaffat sig alster (dvs. dotterkloster). DALIN Hist. 2: 606 (1750). 2) produkt. a) om hvad som frambringas i naturen; jfr ALSTRA 1 b. Höstens alster. Naturens alster. RETZIUS Djurr. 8 (1772). Förrän hans hand först hemtat af trädet dess gyllene alster. ADLERBETH Æn. 140 (1804, 1811) Söderns .. liksom fullblodiga alster. GEIJER II. 1: 35 (1825). Organiska alster. NILSSON Fauna 1: II (1847). Växtrikets, stenrikets alster. SAOB (1870). Den inre handeln .. bestod mest i byte af landets alster. ODHNER Lärob. 30 (1870). Skogens och vattnets alster. E. SVENSÉN i Ekon. samh. 1: 38 (1891). Vi (bönder) nära oss af jordens alster. LÖNNBERG Holmfr. 257 (1895). jfr NATUR- , SKOGS-, TRÄDGÅRDS-ALSTER. b) om hvad som frambringas gm mänsklig näringsflit, konst l. tankeverksamhet; stundom: fabrikat; skapelse, verk, foster; jfr ALSTRA 1 c. Snillets alster. C. DE GEER Præs. i VetA 1744, s. 3. Konstens alster. SAHLSTEDT Crit. saml. 60 (1757). Detta väldiga slott (dvs. kungliga slottet i Berlin) .. är ett sammanflickadt alster af flera åldrar, förstar och byggmästare. ATTERBOM Minnen 44 (1817); jfr α. Nya alster af Herr Palmblads flitiga penna. C. A. HAGBERG i SKN 1841, s. 286 ("296") b. Klassiska litteraturens förnämsta alster. GEIJER I. 1: 210 (1845). Det förblindade förståndets omogna alster. THOMANDER Pred. 1: 107 (1849). Litterära alster. LYSANDER Rom. litt. hist. 68 (1858). Fantasiens alster. NILSSON Ur. 1: 1 (1866). Dessa forntidens bronser .. täfla med nutidens mest fulländade teckniska alster. Därs. 1: 204. HILDEDRAND Sv. medelt. 1: 19 (1879). Rimmande, allitererande, assonerande ordspråk och ordstäf äro bland de tidigaste alstren af folkpoesien. E. H. TEGNÉR i UVTF 26: 27 (1880). Alstren af hans (dvs. Tutilos) mejsel. RYDBERG Varia 1: 184 (1888). Tidningspressen, hvars prisbilliga alster med posten spridas till de aflägsnaste landsdelar. J. LEFFLER i Ekon. samh. 1: 354 (1893). – särsk. α) (mindre br.) bestämdt at ett sbst., som betecknar person. Siri Brahe. och Helmfelt; Piecer, som .. äro en Mästares alster. KELLGREN 1: 163 (1795). – (knappast br. uttr.) Italienskan, Spanskan, och Fransöskan, som äro the Latiners alster. SWEDBERG Gram. 135 (1722). β) (föga br. uttr.) Köttfåret, i motsats till det absolut finulliga, är ett engelskt alster. P. V. MÖLLER Jordbr. 25 (1881); jfr a. Jfr BOK-, DIKT-, DUSSIN-, INDUSTRI-, KONST-, PRESS-, SAGO-, SLÖJD-, SNILLE-, SPRÅK-, TILLFÄLLIGHETS-, TRYCK-ALSTER m. fl. samt (närmande sig a) JORDBRUKS-, LADUGÅRDS-ALSTER m. fl. c) om hvad som åstadkommes gm l. framkallas l. vållas af förnimmelser, känslor, tillstånd, förhållanden, tilldragelser osv.: följd l. resultat; frukt; jfr ALSTRA 1 f. Hans sjukliga misstänksamhet var alstret af ett helt lifs bittra erfarenheter. Hvarje språk .. i sitt nuvarande tillstånd är alstret af en fri utveckling. CLAËSON 1: 222 (1858). BESKOW K. XII 1: 127 (1868). Slumpens .. alster. SAOB (1870). (Den) meningen är alstret af en tvifvelsjuka, som förbiser gränsen mellan sannolikt och osannolikt. RYDBERG Varia 1: 4 (1888). 3) (†) afling, fortplantning, alstring; bl. i ssgr (se nedan; jfr dock det första spåkprofvet under 1 a). – De hit förda ssgrna äro kanske snarast bildade af verbet ALSTRA; jfr 4 o. 5.

[ALSTER.sbst2 4]

4) († == AFVEL 6; bl. i ssgr ss. BI-, FOLK-, FÅGEL-, FÅR-, GRIS-, SVIN-ALSTER samt ALSTER-BOSKAP, -HÄST o. d. (se nedan). – Med afs. på ALSTER-BOSKAP o. d. jfr anm. till 3.

[ALSTER.sbst2 5]

5) (†) == AFVEL 7; bl. i ssgr (se nedan). – Jfr anm. till 3.

[ALSTER.sbst2 6]

6) (†) art, ras; jfr AFVEL 10. Alster af fä, hästar, och hundar .. Art, Slächte, genus. STIERNHIELM Fateb. (1643).