ALTAN alta⁴n (alta'n WESTE), r. l. m. (m. WALLENIUS Project (1682) m. fl.); best. -en, hvard. o. i vers stundom altan (RUNIUS Dud. 2: 138 (1713), DÜBEN Skaldek. 3 (1721), BÅÅTH På gr. stigar 117 (1889)); pl. -er. 1) af pelare o. d. l. ock af en hel byggnad uppburen, oftast öppen och obetäckt hvilo- e. utsiktsplats; jfr BALKONG Den nye Altanen på Slottet. A. BRAHE hos LOENBOM Anecd. 3: 208 (1620). På hwartera sijdan aff samma Portic (var) een Balode eller Altan. Rel. om Ur. Eleon. intågh 1680, s. A 3 a. På många hus (i Newyork) är öfverst på taket bygt som en altan, hvarest de om sommar-aftnarnn sitta och roa sig. KALM 2: 360 (1756). De (hafva i Amsterdam) låtit ofvan husen upprätta blybeslagna altaner, för att qvarhålla regnet. J. WALLENBERG 223 (1771). På gafveln af denna borggård är anlagd en uphöjd Altan, som hvilar på pelare, samt har ett skrank af gallerverk, med sluttande tak. ÖDMANN Str. förs. 4: 147 1822; om ett österländskt palats). De palatinska kejsarbyggnadernas altaner. RYDBERG Sägn. 28 (1874, 1884) De stolpar, som uppburo den lilla altanen ofvanpå verandan. LUNDEGÅRD Titania 194 (1892). – i bild. På thenna wår Altan, thet Skåde-Torn wj bäre. SPEGEL Guds verk 253 1685; om hufvudet). jfr TAK-ALTAN. 2) sjöt. utbyggnad i aktern på större (krigs-) fartyg (i sht i ä. tid); aktergalleri. RAYALIN Skeppsb. 28 (1730). Altan är en öppen spasergång akter om Cajutan antingen inbygd eller utbygd .. Mindre än 60 Canon skepp få inga altaner. DAHLMAN Sjö-lex. 2 (1765). WESTE (1807) .