HYTTA hyt³a², sbst., r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 7: 144 (1530), KKD 4: 47 (1710)). ( hitt-1578 (: Hitteröök). hytt- 1524 osv.) [fsv.
hytta (i bet.
2), liksom d.
hytte av mnt. l. mht.
hütte; av urgerm.
huðiŏ, till den ieur. roten
keudh, kudh, täcka, dölja (jfr
HUD,
HUS samt
HYDDA). – Jfr
HYTT]
[HYTTA.sbst 1]
1) (†; se dock slutet) litet, oansenligt hus, hydda, koja; i sht om bostad som uppförts för tillfälligt bruk; äv. om naturfolkens boningshus; i överförd anv. om ringa, oansenlig boning. RA 1: 311 (
1543).
Ther moste vij oss meste deels göra hyttor neder i sniönn. CGYLDENHIELM (
c. 1640) i
HH 20: 338. På ett .. gods satt i en usel hytta eller stuga en fattig .. Torpare-Enka med sin Son.
MURBECK CatArb. 1: 258 (
c. 1750).
På en vacker strand .. har jag i min hytta den äran att dricka Hr Sekreterarens skål. LIDNER 2: 68 (
c. 1790).
(De utskickade negrerna) visade mig en stor hytta, der jag skulle bo.
ÖDMANN MPark 94 (
1800).
BREMER GVerld. 4: 148 (
1861). jfr
AND-,
BAMBU-,
HALM-,
JORD-,
NEGER-,
RIS-,
SKYDDS-HYTTA. – särsk. (
fullt br.)
mil. om i fält uppförd hydda av enkel beskaffenhet, lägerhytta; jfr BARACK (se d. o. a). Der (vid Mitau) .. slog hela armeen läger och giorde oss koijor och hytter af jordh och rijs. KKD 3: 124 (
1707).
Då hyttor af jord, ris eller halm i stället för tält skola nyttjas. TjReglArm. 1858, 2: 246. FälttjRegl. 1900, s. 23. [HYTTA.sbst 2]
2) metall. anläggning där en metall smältes ur den malm (i Sv. vanl.: järnmalm) vari den ingår (samt ofta äv. annan metallurgisk värksamhet bedrives); stundom med särsk. tanke än på byggnaden vari smältningen av metallen äger rum, än på själva smältugnen; ofta liktydigt med: masugn; äv. med inbegrepp av till anläggningen hörande jord o. d. G1R 1: 187 (
1524).
När man hafver en åhrs malm, så att hytterne kunne hafve sin fulle gång, då ähr thet nogh. Därs. 24: 437 (
1554).
FERNOW Värmel. 658 (
1779).
Bergsbruket drefs (i Närke) fordom vid en mängd små hyttor och hamrar men är nu samladt vid några större verk. LbFolksk. 246 (
1893).
Hobyaren ville äga, samla, lägga .. gruva till gruva, hytta till hytta. BERGMAN Kerrm. 42 (
1927). – jfr
ARSENIK-,
BLY-,
BRUKS-,
BÄRGS(MANS)-,
DRIV-,
GAR-,
HARK-,
JÄRN-,
KOX-,
KOPPAR-,
KRONO-,
ROST-,
SILVER-,
SLAGG-,
SMÄLT-,
TACKJÄRNS-,
TRÄKOLS-,
VATTU-,
ZINK-HYTTA m. fl.
[HYTTA.sbst 3]
3) (
i fackspr.)
om byggnad l. anläggning för tillvärkning (smältning) av glas l. tjära. REJMERS Koln. 24 (
1868). I den större
(byggnaden på Rejmyra glasbruk) .. finnas
2 hyttor med hvar sin smältugn.
SLorS 17: 38 (
1899). jfr
BECK-,
GLAS(BRUKS)-,
TJÄR-HYTTA.
[HYTTA.sbst 4]
4) sjöt. från reling till reling gående överbyggnad akterut på ett fartyg. RÅLAMB 10: 23 (
1691).
Hyttan är öfversta delen af Skeppet akter som består af Cajuta och hyttor. DALMAN (
1765).
GOSSELMAN Sjöm. 2: 119 (
1839).
SMITH NautOrdb. (
1916).
[HYTTA.sbst 5]
5) (
†)
== HYTT 2. DALMAN 1765;
se under 4).
(Ångfartyget Herkules) innehåller .. 3:ne för- och 2:ne aktersalonger jemte 8 hyttor.
Snällp. 1848,
nr 41, s. 1.
OSCAR II I. 1: 21 (1858, 1885) – jfr
AKTER-,
SEGELDUKS-HYTTA.
Ssgr(i allm. till
2,
metall. l.
bärgv.):
A
–
(2,3) HYTT-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. ( hytt- 1805 osv. hytte- 1737–1913) Bergv. 2: 44 (1737). SLorS 17: 49 (
1899).
– (
2,
3)
HYTT-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. ( hytt- 1805 osv. hytte- 1528–1872) Bergv. 1: 31 (1528).
–
HYTT-BOKHÅLLARE ~⁰²⁰⁰. ÖoL (1852). SDS 1894,
nr 549, s. 3.
– (
2,
3)
HYTT-BYGGNAD.
( hytt- 1887 osv. hytte- 1734–1922) byggande av hytta; byggnad som utgör l. tillhör en hytta. PH 2: 1174 (
1734).
JernkA 1909,
s. 170.
–
HYTT-DRIFT.
( hytt- 1877 osv. hytte- 1846–1923) PALMBLAD Norige 134 (
1846).
Bergsmännen åtnjöto vissa förmåner mot skyldighet att idka hyttdrift. 3NF 3: 23 (
1924).
– (
4)
HYTT-DÄCK.
( hytt- 1730 osv. hytte- 1793–1907) sjöt. urspr.: däck ovanpå hyttan; upphöjt däck längst akterut på ett fartyg. RAJALIN Skiepzb. 34 (
1730).
2NF 6: 1195 (
1907).
–
HYTT-FOLK.
( hytt- 1836 osv. hytte- 1554–1817. hytto- 1562) sammanfattande benämning på de personer som äro anställda vid l. sköta en hytta. Hytte folket .. bliiffver altth siuckt, både hyttevactare och hyttescriffvere. G1R 24: 558 (
1554).
JernkA 1836,
s. 213.
–
HYTT-GAST,
se HYTT, ssgr.
–
HYTT-GÅNG.
( hytt- 1883 osv. hytte- 1739–1882) förloppet av den metallurgiska process som försiggår i en hytta; masugnsgång. Hårdsatt, nödsatt hyttgång, se
HÅRDSATT resp. NÖDSATT.
Bergv. 2: 158 (
1739).
TT 1897,
K. s. 10.
–
HYTT-HJUL.
( hytt- 1823 osv. hytte- 1555–1807) (
förr)
hjul som (sattes i rörelse av vattenkraft o.) drev bälgarna i en hytta. G1R 25: 100 (
1555).
JernkA 1823,
s. 41.
– (
3)
HYTT-HUNDRADE.
glasbr. UB 4: 544 (
1873).
Mästarne och förblåsarne aflönas pr s. k. hytthundrade, en ideel beräkningsenhet, som omfattar olika antal glasvaror allt efter dessas olika arbetsvalör. SLorS 17: 39 (
1899).
– (
2,
3)
HYTT-INGENJÖR.
( hytt- 1901 osv. hytte- 1894) ingenjör som leder hyttarbete. BtRiksdP 1894,
8Hufvudtit. s. 111.
– (
2,
3)
HYTT-INTRESSENT,
( hytte-) särsk. (
förr)
om medlem av ett hyttelag. NoraskogArk. 5: 506 (
1780).
JernkA 1820,
s. 44.
–
HYTT-KARL,
[HYTT-KARL.ssg 1]
1) (
tillf.)
hyttarbetare. HågkLivsintr. 5: 276 (
1924).
[HYTT-KARL.ssg 2]
2) (
föga br.)
== -MAN 2. JernkA 1899,
s. 299.
–
HYTT-KONST.
( hytt- 1828 osv. hytte- 1759) eg.: konsten att driva en hytta; läran om metallernas framställning ur deras malmer; förr äv. innefattande: metallurgi. Proffessuren i metallurgi och hyttkonst vid Tekniska högskolan. WALLERIUS ChemPhys. 1: 4 (
1759).
SFS 1867,
nr 21, s. 2.
–
HYTT-KRANS,
( hytt- 1904 osv. hytte- 1621) rum som omger hyttans övre del; masugnskrans. NoraskogArk. 5: 131 (
1621).
Hyttkransen, där uppsättningarna af malm och kol gjordes, stod vanligen medelst en bro i förbindelse med hyttbacken. JernkA 1904,
s. 37.
–
HYTT-KUNSKAP ⁰² l. ~²⁰, (numera föga br.)
hyttkonst. NF 10: 1444 (
1886).
2UB 5: 283 (
1902).
BonnierKL 7: 1549 (
1925).
– (
1)
HYTT-LÄGER.
( hytt- 1852 osv. hytte- 1912) mil. KrigVAT 1852,
s. 123. Läger äro antingen tältläger eller hytt(barack-) läger.
TINGSTEN AnvTakt. 38 (
1887).
–
HYTT-MAN ~man². ( hytt- 1866 osv. hytte- 1763–1899. hytto- 1526) [HYTT-MAN.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) hyttarbetare.
OPETRI Tb. 117 1526;
uppl. 1929).
SvMerc, 1763, s. 236. [HYTT-MAN.ssg 2]
2) person som idkar hyttdrift l. är fackman på detta område. JernkA 1860,
s. 326.
HECTOR Husg. 53 (
1904).
–
HYTT-MEKANIK.
( hytt- 1921 osv. hytte- 1871–1904) den del av bärgsmekaniken som behandlar de vid hyttdrift använda mekaniska anordningarna. Professuren i hyttmekanik samt järnets bearbetning vid Tekniska högskolan. JernkA 1871, s. 24.
–
HYTT-MÄRKE.
( hytt- 1929 osv. hytte- 1731–1817) stämpel l. varumärke som anbringas å tackjärn (l. annan råmetall). Bergv. 1: 702 (
1731).
– (
2,
3)
HYTT-MÄSTARE,
( hytt- 1730 osv. hytte- 1790–1909) arbetsledare vid en hytta; masmästare. HENEL 1729 144 (
1730).
SLorS 17: 35 (
1899).
BERGMAN Kerrm, 37 (1927). –
HYTT-PLATS,
sbst,² (sbst.¹, se sp. 1679) plats där en hytta ligger; särsk. kam. om det till en hytta hörande området. PT 1892,
nr 297 B, – s.
1.
TT 1899,
K. s. 71.
PT 1920,
nr 268, s. 1.
–
HYTT-PROCESS.
( hytt- 1864 osv. hytte- 1828–1871) metallurgisk process varigm metall utvinnes ur malm gm smältning. JernkA 1828, 1:
260.
TT 1899, Allm.
s. 256.
–
HYTT-PRODUKT,
gm hyttprocessen frambragt produkt. BERZELIUS Kemi 2: 508 (
1822).
Skärsten och andra kopparrika hyttprodukter. JernkA 1853,
s. 277.
–
HYTT-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. ( hytt- 1852 osv. hytte- 1658–1814) redskap som användes för hyttdriften. NoraskogArk. 4: 54 (
1658).
–
HYTT-RÖK.
( hytt- 1762 osv. hytte- 1548–1872) [HYTT-RÖK.ssg 1]
1) rök från en hytta som är i värksamhet. G1R 19: 108 (1548). TT 1873,
s. 189.
[HYTT-RÖK.ssg 2]
2) om de små partiklar av ngt i malmen förekommande l. vid hyttprocessen bildat ämne som vid rostning l. smältning följa med hyttröken (i bet. 1) o. sedan avsätta sig; jfr MALM-RÖK o. RÖK; särsk. om det vita pulver av arseniksyrlighet som på sådant sätt uppstår; jfr ARSENIK- o. GIFT-MJÖL. HH XIII. 1: 260 (
1566).
BOLAVI 123 a (
1578).
Hytterök, bör, särdeles vid silfververk samlas uti öfverbygde murar och hvalf, emedan eljest en stor del af silfver- och blyhalten afgår i luften. LINDERHOLM (
1803).
UB 4: 244 (
1873).
–
HYTT-SLAGG,
( hytt- 1739 osv. hytte- 1756) VetAH 1739,
s. 147.
–
HYTT-UGN.
( hytt- 1743 osv. hytte- 1627–1771) (
†)
om själva ugnen i en hytta; hytta; masugn. Bergv. 1: 66 (
1627).
DALIN (
1852;
med hänv. till masugn).
–
HYTT-VÄRK,
n. ( hytt- 1789 osv. hytte- 1729–1880) industriell anläggning för hyttdrift. TRIEWALD Förel. 2: 238 (
1729,
1736)
Den ständiga blyrök, hvaraf hyttverket är omgifvet. JernkA 1828, 1:
385.
TT 1900, Allm.
s. 285.
–
HYTT-ÄGARE,
( hytt- 1804 osv. hytte- 1689–1877. hytto- 1675) Hytto-ägarne i Östra Bergzlagen må ey förytra sitt Tackjern til andra der vtom belägna Bruk, ARNELL Stadsl. 497 (cit. fr.
1675).
B
(
†):
C
(numera i sht i fråga om ä. förh.):
–
HYTTE-BACKE,
( hytt- 1889 osv, hytte- 1554 osv.) om det fria område som omgiver l. omgav en hytta; i sht om upplagsplatsen för malm vid en hytta. Malmen begynte fluxt att ökas på hytte backan. G1R 24: 557 (
1554).
NoraskogArk. 5: 509 (
1781).
–
HYTTE-BEFARING l.
-BEFARNING. (
†)
besiktning av hytta l. hyttor. JernkA 1817, 1: 53.
NoraskogArk. 6: 104 (
1826).
–
HYTTE-BLÄCK.
[senare leden är möjl. samma ord som
BLÄCK, sbst.² med syftning på att området urspr. var utmärkt gm bläckning]
(
1912).
–
HYTTE-BOD, (
förr)
bod vid hytta, avsedd i sht för tackjärnets förvaring. JOHANSSON Noraskog 2: 363 (cit. fr. 1636).
–
HYTTE-BRUK.
( hytt- 1749 osv. hytte- 1623 osv.) drift av hytta l. hyttor, i sht i fråga om bärgsmanshyttor för tackjärnstillvärkning där de olika delägarna i hyttelaget i tur o. ordning skötte arbetet; äv, konkretare: företag som består i hyttdrift. När hyttebruket går illa för någhon så pläghar hon (dvs. lövjerskan) ock bruka läsningar ther före. KyrkohÅ 1916, s. 248 (
1623).
(Det händer) at en eller annan Bergsman, i thet ena Hyttelaget tilsätter sin Malm eller sina Kol i ens annans Hyttebruk och i en annan Hytta.
Bergv. 1: 664 (
1726).
NF 2: 304 (
1877).
–
HYTTE-BRUKARE.
( hytt- 1891 osv. hytte- 1704 osv.) (
förr)
medlem av ett hyttelag. Bergv. 1: 553 (
1704).
Landsm. V. 7: 27 (
1891).
–
HYTTE-BRUKNING. (
†)
hyttdrift. G1R 24: 557 (
1554).
Därs. 26: 734 (
1556).
–
HYTTE-BYGGARE.
( hytt- 1929 osv. hytte- 1540 osv.) (
förr)
person som byggde hyttor. G1R 13: 7 (
1540).
–
HYTTE-BYGGNING. (
föga br.)
hyttbyggnad. G1R 26: 433 (
1556).
–
HYTTE-BÄCK.
( hytt- 1913 osv. hytte- 1605 osv.) (
förr)
bäck med vattenfall som användes för drivande av hytta. HellestadDomb. 14/9 (1605).
BLOMBERG Överg. 6 (
1915).
–
HYTTE-BÄLG. (
förr)
bälg som användes för åstadkommande av bläster till hytta. G1R 25: 100 (
1555).
–
HYTTE-DAMM,
r. l. m. ( hytte- 1621 osv, hytto- c. 1565) (förr)
damm för uppsamlande av det för kraftalstring vid en hytta nödiga vattnet. HH 20: 134 (
c. 1565).
–
HYTTE-DEL,
( hytte- 1582 osv. hytto- 1759) [fsv. hyttodel]
(
förr)
andel i en hytta. Bergv, 1: 36 (1582).
–
HYTTE-DRÄNG.
( hytt- 1829 osv. hytte- 1548 osv.) (
i sht förr)
hyttarbetare. G1R 19: 103 (
1548).
Skole uti hwar Hytta inge flere wara, än en Mästare och en Hytte- eller Smältaredreng. Bergv. 1: 229 (1664). PT 1918,
nr 127, s. 2,
–
HYTTE-FOGDE,
( hytt- 1854 osv. hytte- 1542 osv.) (
förr)
person med uppgift att sköta ett hyttelags gemensamma angelägenheter o. öva tillsyn över hyttan; äv. om tillsyningsman som tillsattes av kronan. G1R 14: 52 (
1542).
Vanligen tillsättas Hyttefogdarne, efter en inom Hyttelaget öfverenskommen tour. JernkA 1819,
s. 28. Därs.
1904, s,
13. –
HYTTE-FÄLTSKÄR ~⁰² l. ~²⁰. ( hytte- 1809 osv. hytto- 1811) (
förr)
SvKrigCivCal. 1809,
s. 59,
–
HYTTE-GAST,
se HYTT ssgr. -GÅNG, se A.
–
HYTTE-GÅRD, (
förr)
om (kungs)gård där kronans hyttefogde bodde. G1R 26: 770 (
1556).
2VittAH 8: 247 (
1794, 1808;
efter handl. fr. 1575).
Den gamla kungsgården Borns hyttegård. SvD(A) 1929,
nr 331, s. 3.
–
HYTTE-GÄLD. (
förr)
skatt som erlades av hytta. SvKulturb. 3–4:
31 (cit. fr. c. 1530).
–
HYTTE-GÄLDS-JÄRN. (
förr)
järn som erlades som hyttegäld; äv. ss. namn på själva skatten. VaruhusR 1539,
BtRiksdP 1871, IV.
1: nr 41 a,
s. 3.
–
HYTTE-INTRESSENT, se
A. –
HYTTE-KAMMARE, (
förr)
[HYTTE-KAMMARE.ssg 1]
1) (sov)kammare för hyttarbetare, "labbi". Bergv. 1: 447 (
1692).
[HYTTE-KAMMARE.ssg 2]
2) om kontor vid en hytta. JernkA 1853,
s. 145.
–
HYTTE-KOPPAR.
( hytte- 1541 osv. hytto- 1541) (under 1500- o, 1600-talen) i kronan tillhörig hytta tillvärkad koppar; motsatt: avradsl. skattekoppar. VaruhusR (
1541).
AOXENSTIERNA 2: 177 (
1614).
–
HYTTE-LAG,
n. ( hytt- 1805 osv. hytte- 1747 osv.) (
i sht förr)
sammanfattande benämning på delägarna i en hytta. Bergv. 2: 376 (
1747).
(Bärgmännen) indelades på hyttelag, och deras hemman voro mot erläggande av tiondejärn i allm. fritagna från ord. rotering m. m. 3NF 3: 27 (
1924).
–
HYTTE-LAGARE.
( hytt- 1749. hytte- 1680–1788) [avledn. till -LAG]
(
†)
medlem av ett hyttelag. NoraskogArk. 5: 249 (
1680).
RINMAN (
1788).
–
HYTTE-ORDNING. (
förr)
stadga som reglerade hyttdriften. LReg. 223 (
1645).
–
HYTTE-RÄNNA,
r. l. f, (förr) ränna med vatten för drivande av hytta. NoraskogArk. 5: 146 (
1624).
–
HYTTE-SAND.
( hytt- 1758 osv. hytte- 1783 osv.) på hyttans golv upplagd sand vari rännor o. gropar göras för att leda o. mottaga den smälta metallen (o. slaggen); äv. om formsand vid gjutning direkt ur masugn. VetAH 1758,
s. 24.
Tjenligit Leer och Hyttesand är äfven att tillgå. JOHANSSON Noraskog 1: 52 (
i handl. fr. 1785).
–
HYTTE-SEDEL, (
förr)
aktstycke som utvisade en hyttedelägares produktion o. därpå grundat tackjärnstionde. JOHANSSON Noraskog 3: 420 (i handl. fr. 1684).
PALMBLAD Norige 426 (
1846).
–
HYTTE-SILVER.
( hytta- 1530. hytte- 1530 osv.) (
förr)
i kronan tillhörig hytta tillvärkat silver; jfr -KOPPAR, G1R 7: 11 (
1530).
JernkA 1904,
s. 553.
–
HYTTE-SKATTS-RÄNTA. (
förr)
hytteskatt. NoraskogArk. 5: 27 (
1539).
–
HYTTE-SKOG,
skog som tillhör l, var tilldelad en hytta l. ett hyttelag. Bergv. 1: 31 (
1528).
–
HYTTE-SKRIVARE,
( hytt- 1730 osv. hytte- 1542 osv. hytto- 1539) (
förr)
person som skötte en hyttas räkenskaper o. övriga skrivgöromål. VaruhusR 1539,
s. 72 b.
JernkA 1904,
s. 549 (om förh.
1605).
–
HYTTE-STAD,
(-sted, -städt) [fsv. hytto stadher]
(†)
–
HYTTE-STÄLLE 1.
G1R 13: 6 (
1540).
Därs. 18: 215 (
1547).
–
HYTTE-STRÖM,
[fsv. hytto strömber]
jfr -BÄCK, G1R 16: 222 (
1544).
–
HYTTE-STÄD(T),
se -STAD,
–
HYTTE-STÄLLE,
[HYTTE-STÄLLE.ssg 1]
1) ställe l. plats där en hytta är anlagd l, kan anläggas; förr äv. liktydigt med: hytta; jfr HYTTPLATS, sbst.² G1R 23: 277 (
1552).
Därs. 24: 559 (
1554).
JOHANSSON Noraskog 2: 355 1882;
möjl. efter handl. fr. 1711).
[HYTTE-STÄLLE.ssg 2]
2) nedre delen av en schaktugn, masugnsställe. –
HYTTE-STÄMMA,
r. l. f, ( hytt- 1899 osv. hytte- 1770 osv.) stämma hållen av ett hyttelag. NoraskogArk. 8: 498 (
1770).
På uppdrag af Nordmarks hyttstämma. PT 1899,
nr 302, s. 3.
–
HYTTE-VAKTARE.
[jfr TILLVAKTNING]
(
†)
förman vid hytta, masmästare. G1R 14: 51 (
1542).
Därs. 24: 558 (
1554).
–
HYTTE-VASK,
n, (förr) om silverhaltigt smältgods som gm vaskning utvanns ur avfall av olika slag i bly- o. silverhyttorna? G1R 13: 183 (
1541).
J .. latha bära meste vngsbrotthet, skärstenen, och hyttewaskett, vtt på slaggehögerne. Därs. 14: 49 (
1542).
–
HYTTE-VASK-SILVER. (
†)
av "hyttevask" utvunnet silver. G1R 13: 107 (
1540).
–
HYTTE-VATTEN. (
†)
vatten som användes för drivande av blåsvärk m. m. vid hyttor. Bergv. 1: 57 (
1624).
2VittAH 8: 246 (
1794,
1808;
efter handl. fr. 1575).
D
.(†):
–
HYTTO-FOLK,
se A. --FÄLTSKÄR, -KOPPAR, se C.