© Svenska Akademien. SAOB spalt: H1720; tryckår: 1932
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HÅLA
v.²
imper. sg. (i bet.
2
)
hål
.
(
hol-
1604
.
holl-
1698
.
hål-
1558–1561
.
håll-
1856–1885
)
.
[av t.
holen
, hämta, hala; etymologiskt identiskt med
HALA, v.²
]
(
†
)
[HÅLA.v2 1]
1)
hämta; få, erhålla.
Migh hoppes the
(dvs. danskarna)
skole ther intet håle.
SVART
Gensv.
I
7
a (
1558
).
Konung Cristiern
(skickade)
.. vth tijt
3
rotar, tijt
5
rotar .. att håla något godt till lägret.
DENS.
G1
167 (
1561
).
[HÅLA.v2 2]
2)
==
HALA v.²
,
².
Han kan bode fyre
(dvs. fira)
och hola.
SvOrds.
B
2
b (
1604
).
Särsk. förb.
(†):
–
HÅLA DÖR
.
sjöt.
till
2
, ==
HALA
DÖR.
ROSENFELDT
Tourville
7
(
1698
).
–
HÅLA IGEN
.
till
1:
hämta igen, ta igen. Wåre Vndersåther .. wilde än sielffue wrekie samme öffuerwold
(av ryssarna)
och håla sådana theris schada hoss them igen.
G1B
14: 106
(
1542
).
–
HÅLA NER
.
sjöt.
till
2
, ==
HALA
NED
2.
ROSENFELDT
Tourville
7
(
1698
).
–
HÅLA UT
.
sjöt.
till
2
, ==
HALA
UT
3.
UGGLA
Skeppsb.
SvEngLex. (
1856
).
SCHULTHESS
(
1885
).