HÅLL hol⁴, sbst.¹, n. l. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) r. l. m. (SAHLSTEDT 1773; i bet. V 1 o. 3), BENGTS Vargt. 47 1915; i fråga om förh. c. 1850; finl. dial.; i bet. V 1)); best. -et, ss. r. l. m. -en (SAHLSTEDT (1773), SPF 1814, s. 38), äv. -n (BENGTS Vargt. 47 1915; i fråga om förh. c. 1850; finl. dial.: hålld'n)); pl. – (hold(h) 1592–1746 (: förbehold). holl 1636 (: förbeholl) – c. 1770 (: förbeholl). hooll 1596. hål 1688 (: åtherhål) – 1746 (: förbehål). håld(h) 1541–1781 (: förbehåld). håll 1557 osv. hålld(h) c. 1600–1915 (i fråga om förh. c. 1850; finl. dial.)) I) ss. vbalsbst. till HÅLLA v.¹, o. i därur närmast utvecklade anv. jfr ANDE-, BO-, BRO-, BÅTSMANS-, BÖNE-, DISK-, FÅR-, GÄSTGIVAR(E)-, HJORD-, HUS-, KNEKT(E)-, KOST-, MAT-, MED-, RODDMANS-, RUST-, RYTTAR(E)-, SAMMAN-, SKRIFT-, SOLDAT-, UNDER-, UPPE-, VIN-, ÅTER-HÅLL m. fl.

[HÅLL.sbst1 I.1]

1)

[jfr motsv. anv. i fsv.; jfr HÅLLA v.¹ 1]

(numera ngt vard.) grepp, tag; fäste (för hand l. fot); äv. mer l. mindre bildl. Få, förr äv. taga l. fatta håll på l. i ngt. Han sprang vt egenom fenstret, tenckiandes sigh kunna fatta håll vti ett päruneträ ther hardt hoes stodh. SVARTG1 152 (1561). Om jag får håll på hånom, skall jag ikke släppan. SCHULTZE Ordb. 1768 (c. 1755). Han (dvs. en person som gått ner sig på isen) .. fick håll med handen / i brädden af sin vak. VexiöBl. 1810, nr 12–13, s. 6. "Den stora allmänheten", det låter så obestämbart .., man får icke håll därpå. VBENEDICTSSON (1883) hos LUNDEGÅRD Benedictsson 325. KKD 3: 109 1907; bildl.). – särsk. (vard.) bildl., i uttr. taga (äv. ge sig l. våga sig o. d.) i håll med (ngn l. ngt), taga itu l. "i fatt" med, ge sig i kast med (ngn l. ngt). VTROILI (1844) hos DAHLGREN 1Ransäter 82. Det dagas väl snart och vi få ta i håll med att vittja backorna. CARLÉN Ensl. 2: 269 (1846). Mer än de flesta lekmän på sin tid hade han .. gifvit sig i håll med den hemska fienden (dvs. koleran). DAHLGREN Släktprof. 2: 253 (1911). När jag (skalat potatis) .. fick jag ta i håll med en väldig disk. NORDSTRÖM Amer. 247 (1923). 2) återhåll, hejd; numera bl. i uttr. få l. ha håll på (ngn l. ngt), hålla (ngn l. ngt) tillbaka, hejda (ngn l. ngt), få styr på (ngn l. ngt); särsk. med avs. på häst: (lyckas) hålla in, tygla; äv. bildl. Få håll på en skenande häst. (Vägen) glijder all makelig ut-åt / .. In til desz där är intet meer håld. STIERNHIELM Herc. 297 (1648, 1668; i bild). Jag var grufligen rädd, hade ingen håll på hästen. KNORRING Cous. 1: 85 (1834). Är blodet riktigt upprördt, så att förnuftet ej har håll på en. CARLÉN Rosen 100 (1842). Först ett stycke bortom husen tycktes befälet få håll på sitt folk. HEDIN KrRyssl. 88 (1915). 3) (vard., mindre br.) styrsel, stadga, hållning; i sht i fråga om person. NORDFORSS (1805). (Den litterära kritiken) nedsjunker .. till ett fantastiskt joller utan håll och fäste. LdVBl. 1840, nr 50, Bih. s. 1. Så var det inte håll på honom! BENEDICTSSON Eftersk. 6 (c. 1885). CANNELIN (1921). jfr (†) Hennes (dvs. S. E. Brenners) qvädens sedesamma håll. BL 10: 59 (1844); jfr HÅLLNING 5. 4) spelt. i kortspel, om det förhållande att man i en färg har kort som giva säker utsikt till spel ("stick") o. därigm "håller" sina motspelare; äv. konkretare om ifrågavarande kort; jfr GARD I 3. Ha håll i klöver, spader. Där gick mitt håll! En gammaldags, försiktig spelare skulle inte som inledningsbud säga sans atout utan att ha håll i tre färger. LUNDGREN Koppel 14 (1923). jfr DAM-, DUBBEL-, KNEKT-HÅLL m. fl. 5) (†) halt (av ädel metall i ett mynt o. d.), lödighet; äv. bildl. Vngerske Ducater .., hwilke icke äre så gode i wärde och hold som thet sig borde. STIERNMAN Com. 1: 583 (1613). RISINGH KiöpH 46 (1669). Då detta origtiga (som ngn svarat) bringas till dess rätta håll. ÖDMANN AnvSkrift. 46 (1822). 6) (†) hållbarhet; styrka; varaktighet; i fråga om tyg o. d. Det är ett tyg som är håll i. NORDFORSS (1805). MEURMAN (1846). 7) konkret, om ngt som håller ngn l. ngt; jfr HÅLLA v.¹ ¹ o. 6.

[HÅLL.sbst1 I.7.a]

a) (†; jfr dock slutet) om föremål av olika slag som äro avsedda att hålla l. kvarhålla ngt l. att förvara ngt i l. på o. d. Itt håldh eller hylla. Linc. Sss 5 b (1640). Phœbus .. / Steller sin' fålar i håll. DAHLSTIERNA (SVS) 1 (1679). Andromeda lossas från hållen (dvs. bojorna). ADLERBETH Ov. 107 (1818). Taket repareras med 2 Sk℔ Halm Vedjor, håll och fång. VDAkt. 1850, nr 432. – jfr DUN-, FJÄDER-HÅLL. – särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (förvarings)rum i en båt; särsk. om fisksump i aktern. STRINDBERG Blomst. 36 (1888). Fiskaren Nepht .. sorterade karpar, malar och multar i båtens olikstora håll. DENS. HMin. 1: 4 (1905). b) (förr) jäg. i fråga om drevskall, benämning på den ena avdelningen ("armen") av skallfolket (eg. den som skulle, stillastående, hejda o. kvarhålla villebrådet som framdrevs av den andra avdelningen); motsatt DREV (se d. o. 1 cβ). FALK Björnskall 6 (1819). Dref-skall (på björn), der man med en mansstyrka utaf 500 till 2000 personer formerar två halfcirklar, hvaraf den ena (drefvet) under långsamt framtåg möter den andra (hållet). SVEDERUS Jagt 83 (1832). HEMBERG Jaktsk. 247 (1896). II) (†) eg.: skydd, försvar o. d.

[HÅLL.sbst1 II.1]

1)

[jfr motsv. anv. i fsv.]

vakt, vaktpost. Her Thure Jenson medh the andre Westgöte Herrar .. satte håll på alla wegar, att ingen skulle them owitterligen komma vth eller in. SVARTG1 142 (1561). SCHENBERG (1739). 2) förskansad ställning, förskansning; läger. Siöröfuare, som medh wåld / drogo gönom Kedieskärs håld. JMESSENIUS (1629) i HB 1: 85. Ryssarne marscherade utur deras håll. KKD 4: 80 (1711); jfr III 1. III) tillhåll, vistelseort o. i därur utvecklade anv. 1) (†) tillhåll, vistelse; uppehållsort, vistelseort; äv.: tillflyktsort, gömställe? På Nykiöping plägar han (dvs. fursten) hafwa sitt håldh. CARL IX Rimchr. 79 (c. 1600). Subalterners tropp och sämre afgrunds troll, / Vid Sislas ankomst skrek och kröpo uti håll. LIVIN Kyrk. 149 (1781). ENVALLSSON Bajocco 6 (1784). – jfr STAM-HÅLL. – bildl. Jag är alla plågors håll. KOLMODIN Dufv. 173 (1734). 2) (†) bakhåll, försåt; äv. i oeg. o. bildl. anv. AbiMelech stoodh vp .. och satte håld in för Sichem medh fyra skarar. Dom. 9: 34 (Bib. 1541; Bib. 1917 de lade sig i bakhåll). (De hade) förstunget en 400 eller 500 wdj håld thill att slåå wpå trossen. BRAHE Kr. 49 (c. 1585). Afunds mörka troll / Mot Carl och Sverges Här har lagt sig ner på håll. GYLLENBORG Bält 183 (1785). JGOXENSTIERNA 5: 75 (c. 1817). jfr BAK-, HINTER-HÅLL. 3) jäg. plats där villebrådet väntas gå fram o. där skytten därför ställer sig l. posteras. Ställa sig, stå, vara posterad i, äv. på håll. (Jag) hörde .. at deras (dvs. hundarnas) skall kom deråt som jag stod på håll. KNÖPPEL Förtret. 25 (1740). Lät oss nu ställa oss på håll. STENBORG Jäg. 6 (1780). Bästa hållen (för räv) äro efter dalsträckningarnes kant. KÄLLSTRÖM Jagt 132 (1850). SvKennelklT 1903, s. 130. – oeg. i fråga om strid. Det gällde .. att .. passera .. (klipporten) innan tanguterna hunnit intaga fördelaktiga håll. HEDIN GmAs. 2: 405 (1898). IV) (†) avdelning, skara, flock. Vid leken leddes och the Philisteers håld. KOLMODIN QvSp. 1: 299 (1732). En flock af barn, fördelt i skilda håll JGOXENSTIERNA (1772) hos LAMM Oxenst. 210. – jfr RYTTARE-HÅLL. V) (i sht i fråga om ngt äldre förh.) skjutshåll o. d. – jfr HÄST(E)-, POST-, SKJUTS-HÅLL.

[HÅLL.sbst1 V.1]

1) skyldighet att tillhandahålla hästar (skjuts) åt resande; hållande av hästar (skjuts) i beredskap o. utföraude av skjutsning; skjutsningsskyldighet; skjutsning; förr äv.: tid (dag) då ngn har skyldighet att skjutsa; i sht i vissa uttr., ss. ha håll(et), ha skjutsningsskyldighet, äv. utgöra håll(et) o. d., ligga i håll(et) l. vara på håll, om hållkarl l. hästar: ligga i beredskap för skjutsning, gå på håll, om häst(ar): vara ute på skjutsning. ÅngermDomb. 20/8 1631, fol. . Desse Efft:n hafuer .. ickie kommit till stedes Ener derass håldh war. Därs. 22/2 1632; fol. . Effterskrifne hafwa treskatz och försumatt komma till Ländzmans gården att liggia i håld. Därs. 9/4 1644, fol. . Huru många hästar böra dageligen där (dvs. på gästgivargården) vara på håll. PH 6: 4404 (1756). Hvem har hållen? SAHLSTEDT (1773). Huruvida hållen alltid till fullo och i rättan tid utgöres. SPF 1814, s. 38. Gå på håll. AHLMAN (1872). FinlSvFolkd. II. 1: 163 (1928). 2) (†) om sammanfattningen av de personer som på ett visst ställe ha skjutsningsskyldighet; skjutslag. ÅngermDomb. 1638, fot. 130. Blef aff Rätten afsagdt, att hållet och fierdingen skall betala Anders Nilsson i Smedzbyen för den hesten som blef Rijdhen förderfwat för honom i wåhr. Därs. 1/8 1642, fol. . 3) (numera föga br.) hästar l. skjuts som tillhandahålles resande å skjutsstation; hållhästar, hållskjuts. Gästgifvaren .. säjer at hållet icke inkommit. Posten 1769, s. 859. Håll står ock på Gästg(ivar)gårdarne. PORTHAN BrefCalonius 289 (1796). ATTERBOM Bref 98 (1824). SUNDÉN (1885). 4) ställe (gästgivargård o. d.) där (man rastar o.) ombyte av hästar sker o. där hästar hållas i beredskap för resande; rastställe, hållplats; skjutsstation. På (de) vägar (där forvagnarna mellan rikets södra orter o. Sthm färdas, skola) tjenliga Stationer eller Håll .. utses. PH 6: 3653 (1755). Jutvagnen står till buds, jemte mina bruna skymlar till nästa håll. ALMQVIST AmH 1: 127 (1840). Håll för kejserliga ilbud .. finge ej .. saknas. RYDBERG RomD 36 (1877). CANNELIN (1921). (†) bildl. Så uppkommo de Fuselbrennerska Resorna, hvilka .. äro skrifna på hållen, det vill säga medan Sättaren väntade på Bladfyllnad till nästa dag. WALLMARK Resa Förord (1832). 5) så lång väg som skjutsningsskyldig har att skjutsa l. som tillryggalägges mellan två hästombyten; avstånd(et) mellan två skjutsstationer; stundom oeg., i fråga om annan färd l. förflyttning än sådan medelst skjutsning: vägsträcka, vägstycke. ÅngermDomb. 1645, fol. . Hållet ifrån Kolari till Muonioniska var det längsta jag öfverfarit eller elfva mil. FORSSTRÖM Dagb. 61 (1800). Hushöllerskan, som jag skjussa sista två hållen. JOLIN Kom. 101 1845; bygdemålsfärgat). Ekorrn .. / Nog förstod att skyndsamt springa, / Att .. / Hållen snabbt tillryggalägga. COLLAN Kalev. 1: 309 (1864). Efter honom (dvs. kuriren) stupat / En häst för hvarje håll. SNOILSKY 2: 58 (1881). ESTLANDER 1: 368 (1902). VI) häftig, huggande l. stickande smärta (förenad med svårighet att röra sig l. andas); styng, stick; särsk. ss. symtom vid vissa sjukdomar, ss. reumatism samt lung- l. lungsäcksinflammation; förr äv. ss. benämning på den hållet förorsakande sjukdomen, särsk. lung- l. lungsäcksinfiammation, i sht förr ofta i förb. håll och styng. Ha håll i bröstet, i sidan, i ryggen, i axeln, i levern. VinkällRSthm (1557). Besynnerligha skal man åderlåta them som haffua håld eller styng j sidhorna. BOLAVI 178 b (1578). Håll och sting (Pleuritis). VetAH 1755, s. 247. Feberrörelser med lindriga håll i veka lifvet. Därs. 1813, s. 270. Ack min Gud! jag fick håll i hjertat! – skrek Rölin. BLANCHE Våln. 598 (1847). Äro (vid muskelreumatism) vissa brösteller refbensmuskler angripna, så hämmas andningen; den sjuke har "håll". WRETLIND Läk. 6: 91 (1898). BonnierKL (1924). jfr BRÖST-, BUK-, MUSHEL-, RYGG-HÅLL m. fl. VII) 1) riktning, sida; stundom: väderstreck. Gå åt var sitt håll. Åt, på samma l. motsatt håll. På, från ömse håll, på resp. från båda sidor. Mötas från skilda håll. S COLUMBUS Vitt. 139 1672; i bild). Jag är så yr i dag som trots någon annan och vet ej hvad håll jag löper. DALIN Arg. 2: 377 (1734, 1754) Boskapen .. rusade omkring åt alla håll. ÖDMANN MPark 168 (1800). (Bönderna) strömmade till från alla håll. EKELUND 1FädH II. 2: 69 (1831). Det stampade och trampade från alla fyra hållen. FRÖDING NDikt. 30 (1894). (Jag) Gick några steg åt ditt håll. WULFF Petrarcab. 50 (1905). – särsk. a) (numera bl. vard., knappast br.) i uttr. (gå, resa o. d.) sitt håll, (gå osv.) sin väg; förr äv. gå sitt håll fram l. gå l. hålla sitt rada l. straka håll (fram) o. d., gå sin väg rakt fram, gå sin rätta gång; äv. mer l. mindre bildl. Wij wete, at döden spar ingen, .. likwel gå wij wårt radha håld. LFETRI 4Post. 56 a (1555). Han .. hölt .. sitt straka hold fram. AAANGERMANNUS VtlDan. 229 (1592). Gå sitt håll fram, sin rätta gång. COLUMBUS Ordesk. 16 1678; uppl. 1908). Ett .. skimmer, som ej vill gå sitt håll. AQUENNERSTEDT (1908) i KKD 4: XXXI. Axel Gyllenkrok med sin afdelning fick gerna gå sitt håll. DENS. Bender 8 (1910). b) i uttr. hitåt hållet, se HIT-ÅT a.

[HÅLL.sbst1 VII.1.c]

c) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Hans intressen gå l. hans anlag ligga inte åt det hållet. Han ligger åt det praktiska hållet. Å ömse håll, å ömse sidor. Det blir .. (nödvändigt) att på ett alldeles motsatt håll söka utgång ur denna långa oreda. LEOPOLD i 2SAH 1: 70 (1801). En regering, der sex ledamöter drogo åt ett håll, åtta åt ett annat. SVEDELIUS Därs. 55: 270 (1878). Hon var .. långt ifrån att ens tänka åt det hållet. GEIJERSTAM LycklMänn. 14 (1899). Jag drages åt båda hållen. Filipp. 1: 23 (Bib. 1917). – särsk. α) i numera föga br. uttr. Att citera åt alla håll. ALMQVIST AmH 1: 69 (1840). Åt ena eller andra hållet bör frågan snart få sin lösning. VRYDBERG i SvTidskr. 1873, s. 523. Bildad, men icke lärd åt något håll. AHRENBERG Männ. 6: 120 (1914). β) i förb. med prep. på l. från, övergående i bet.: på l. till resp. från ett ställe l. en plats l. ort o. d., l.: hos l. från en viss person l. krets av personer o. d.; äv. i sådana uttr. som var (och en) på sitt håll o. d., var o. en "i sin stad", var o. en för sig. Folk från alla håll. På alla håll och kanter, överallt (i sht vard.) . Höra sig för på annat håll. Det påstås så från visst l. vissa håll. Det klagas från många håll över att (osv.). Systern är bortgft på annat håll. Ha sina tankar på annat håll, vara frånvarande l. tankspridd. Det förljudes från säkert, väl underrättat håll, att (osv.). På högsta håll, på högsta ort. (Fadern sänder sönerna) vt, hwar på sitt holl och werff. SWEDBERG Cat. 689 (1709). En utsigt som icke bjudes på något annat håll i denna nejd. ENGLUND Ged. 7 (1853). En från konservativt håll framställd åsikt. DE GEER Minn. 2: 4 (1892). Hos många folk har. . (katten) åtnjutit stort skydd, på sina håll till och med gudomlig dyrkan. VL 1897, nr 268, s. 3. Det kunde jag just vänta mig från det hållet (den personen). WoH (1904). (Z. Topelius) åtnjöt stort anseende även på håll, där man visste att ställa fordringar. LAGERLÖF Top. 232 (1920). jfr FACK-, FACKMANNA-, LÄKAR(E)-, MUSIKER-, REGERINGS-, TIDNINGSMANNA-HÅLL m. fl. γ) (vard.) i uttr. (något, någonting, ingenting) åt det hållet o. d., förr äv. (så) på hållet o. d., (något resp. ingenting) sådant l. liknande, "i den stilen"; förr äv. i uttr. någorlunda på hållet, något så när. Någonting åt det hållet var det, ja. Bullerbock, eller så på hållet kallas han. SPARRE Findl. 1: 168 (1835). Hon är ingenting alls åt det hållet, som jag menar; hvarken god eller ond. ALMQVIST Går an 84 (1839). Visste jag bara, någorlunda på hållet, hvar han vore. SPARRE Stand. 429 (1847). Möjligen har vid Okunew legat ett ställe, som hette åt det hållet. KKD 10: 289 (1914). 2) avstånd, distans, "stycke väg"; i sht i uttr. på sådant eller sådant håll, särsk. på långt, i sht vard. äv. långa håll, på nära (förr äv. närt håll); äv. (numera i sht i Finl.) i uttr. på håll, på (långt) avstånd. Urskilja ngt på långt håll. Se bra på nära håll. Betrakta ngt på närmare håll. På lämpligt, lagom håll. Skjuta på nära håll; jfr a. (Sv.) På närt håll, (t.) von nahem. LIND (1738). Jag hörde Er siunga på långt håll så vackert. ENVALLSSON Tunbind. 40 (1781). Flickorna prata och ropa på håll / om roddfärdens äfventyr. REUTER NSång. 38 (1888). En sänkning af biljettprisen (på järnvägarna) å korta håll. SDS 1898, nr 506, s. 2. Hon för ordet med sin gälla barnröst, som höres på långa håll i den tysta stadsdelen. LINDQVIST Stigm. 24 (1906). Hon märkte på ett litet håll skenet av en lykta. LAGERLÖF ChLöw. 374 (1925). – jfr ANROPNINGS-, FÅNGST-, HÖR-, KIKAR(E)-, MILS-, NÄR-, RÄCK-, SYN-HÅLL m. fl. – särsk. a) i sht jäg. o. mil. skotthåll. Vara, komma i l. inom håll (för villebrådet). Utom håll (för kanoner, gevär). Kort, långt håll. Rent, orent håll, dvs. där utsikten är fri resp. hindras. Få, ha håll på (ett villebråd), komma resp. vara inom håll för. ORUDBECK d. y. Vitt. 104 (1719). (Man) bör .. aldrig under jagt låta något vildt, som är inom håll, passera fritt. GREIFF Jagt 66 (1828). Ändtligen lyckades jag få håll (på tigrinnan). CARLÉN Repr. 531 (1839). Du (dvs. soldaten) skall spara din e] d till de korta hållen. KrigVAH 1881, s. 6. MÖLLERSVÄRD UpplJaktst. 19 (1917). – jfr BREDSIDES-, BÅG-, BÖSS-, HAGEL-, KANON-, KARBIN-, KUL-, PIL-, PISTOL-, REVOLVER-, STUDSAR(E)-HÅLL m. fl. b) (numera knappast br.) synhåll. Bägge fregatterna voro i håll akter om oss. TERSMEDEN Mem. 2: 128 (1735). ALMQVIST Ekols. 1: 373 (1847). CAVALLIN (1875). c) allmännare: räckhåll (för ngn l. ngt); äv. bildl. (jfr d). Han skottfri är / Och utom mina planers håll. HAGBERG Shaksp. 8: 301 (1849). Vetenskaperna .., hvilka ligga utom håll för den stora mängden af medborgare. NYBLÆUS Forskn. 2: 383 (1881). (Instrumenten skola) ligga inom håll för den opererandes händer. LÖWEGREN Hippokr. 1: 160 (1909). d) bildl.; särsk. (ngt vard.) i uttr. (inte) på långa, förr äv. långt håll, (inte) på långt när, (inte) ens tillnärmelsevis. Vara, räkna släkt på långt, nära håll. En slägting på långt håll till den namnkunnige f. d. Hertigen af Marlborough. AGRELL Maroco 2: 108 (1796, 1807). HSH 7: 219 (c. 1800). (Det var svårt att finna) någon enda (teaterkritiker), som ens på långt håll förmådde följa pjesens fabel. Polyfem I. 2: 3 (1810). Det var inte på långa håll så roligt som vi hade tänkt oss. STRÖMBERG Tjuvp. 9 (1916). Vi släktas, fast på håll. BERGMAN LBrenn. 138 (1928).