HÅRRÖR hå³r~rö²r l. ~rœ²r, n.; best. -et; pl. ==. [HÅRRÖR 0]
eg.: rör fint som ett hår; särsk. (mindre br.) fys. : rör av så liten diameter att hårrrörsfenomenen däri framträda särskilt tydligt; kapillärrör. Desse så kallade hårrörens (tubi capillares) Phænomena. KLINGEESTIERNA Musschenbroek 206 (
1747).
BonnierKL 1924;
med hänv. till kapillärrör).
Ssgr –
HÅRRÖRS-ATTRAKTION. (
mindre br.)
fys. kapillär attraktion; jfr -FENOMEN.
THORELL Zool. 1: 25 (
1860).
–
HÅRRÖRS-FENOMEN fys. benämning på adhesionso. kohesionsfenomen som inträda vid beröring mellan en vätska o. en fast kropp o. som äro särskilt märkbara då ett "hårrör" nedföres i en vätska, i det att vätskan kommer att stå på annan höjd (högre l. lägre) inom röret än utanför detta (kapillär attraktion resp. depression); kapillärfenomen. NF (
1883).
–
HÅRRÖRS-KRAFT.
fys. om de vid beröring mellan en vätska o. en fast kropp värksamma krafter som framkalla kapillärfenomen; kapillärkraft, kapillaritet. BERZELIUS ÅrsbVetA 1823,
s. 46.
På grund af hårrörskraften äro de små dropparna, af mindre diameter än 1/2 mm., alltid klotrunda. 2NF 33: 9 (
1921).
–
HÅRRÖRS-KÄRL anat. vart särskilt av de ytterst talrika, fina o. tunnväggiga blodkärl som hos människan o. de högre djuren förmedla blodcirkulationen mellan artärernas o. venernas minsta förgreningar; kapillär; jfr HÅR-KÄRL. THORELL Zool. 1: 72 (
1860).
BROMAN Männ. 1: 127 (
1925).
–
HÅRRÖRS-ÅDER. (
numera knappast br.)
anat. hårrörskärl. FKM 1: 204 (
1806).
BERZELIUS ÅrsbVetA 1846,
s. 613.