HÄNGSLE häŋ³sle², n.; best. -et; pl. -en ((†) == (SthmStadsord. 1: 111 (1654: Dörehengsle))); äv. (numera mindre br. utom i Finl.) HÄNGSEL häŋ⁴sel, n.; best. -slet; pl. ==; i vissa trakter äv. HÄNGSLA häŋ³sla², r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. I pl. förekommer äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) hängsler, dels (i ä. tid) till hängsle, dels ss. försvagning av hängslor (1Kon. 6: 34 (Bib. 1541), BERGMAN VSmSkr. 356 (1856)), ävensom (numera bl. vard. i Finl.) hängslar, sannol. urspr. till hängsel med mask. genus (SkeppsgR 1543 (: hengslana), HEINRICH (1814: Dörrhängslarne; under hängsle); jfr BERGROTH FinlSv. 62 (1916, 1928)). (hängsel (hängsl, hengsel(l)) c. 1635–1891, 1928 (från Finl.). hängsle (hengsle) 1558 (: sölffhengzle) osv. hängsla (hengsla) 1541 (: dörahengslonar, pl. best.)– 1910) [avledn. av stammen i HÄNGA, v.]
[HÄNGSLE 1]
1) (
†)
om nedhängande föremål. [HÄNGSLE 1.a]
a) hängsmycke. – jfr: Ett förgyltt sölffhengzle.
G1R 28: 18 (
1558).
[HÄNGSLE 1.b]
b) förhänge, draperi, gardin o. d. Hengsell af randigt tygh och fönster Gardiner. BoupptSthm 18/1 (
1684).
Ett grönt och sorgligt hängsel / Kring Buren (med papegojan) fäldes ner. BELLMAN (BellmS) 3: 46 (
c. 1770).
[HÄNGSLE 2]
2) (
numera utom i b o.
c nästan bl. i fackspr., särsk.
tekn.)
inrättning l. anordning (band l. rem, kedja, länk o. d.) avsedd att hålla ngt i hängande ställning l. att uppbära (l. sammanhålla) ngt o. hindra det från att falla l. glida ned; förr äv.: bälte, gördel. BtÅboH I. 1: 46 (
1588).
Ett hängsle till klockan i nya capitlet. Därs. I. 11–
12: 7 (
1654).
3:ne st(ycken) eldsatser med 3:ne hängsel. BoupptToftnäs 1768.
(Sv.) Hängsle ..
(lat.) Gestandi cingulum.
SAHLSTEDT (
1773).
Halmskakarne (i tröskvärket) äro parvis upphängda på af jerntråd flätade hängslen. TT 1874,
s. 171.
ZETHELIUS Fältarb. 83 (
1892).
(Gårdfarihandlaren) satte armarna i hängslena (på kramsäcken), spände ett par remmar i kors öfver bröstet och reste på sig. LAGERLÖF Herrg. 69 (
1899).
NDA 1912,
nr 288, s. 1. jfr
BYX-,
BÅR-,
BÄR-,
DÖRR-,
JÄRN-,
LÄDER-,
STRUMP-HÄNGSLE m. fl. – särsk.
[HÄNGSLE 2.a]
a) (
†)
axelgehäng, axelskärp, bantlär. BoupptSthm 19/7 (
1652).
Hängslet (dvs. bössremmen) af taft, guldblandadt och grönt, är fästadt så hårdt som en sena. BELLMAN (BellmS) 2: 159 (
1775,
1791)
Sen skal du prägtigt med hängslor och snören / Bjuda oss faddrar. DENS. (SVS) 1: 189 (
1790).
[HÄNGSLE 2.b]
b) (fullt br., äv. vard.) byxhängsle; vanl. i pl. 2 pahr Hengsell åth sönerna.
BoupptSthm 1675, s.
1647 a, Bil.
LIND (
1749).
Den enda hängslan, som uppehöll hans permissioner, skar in i hans ena axel. SthmFig. 1845,
s. 287.
FOGELQVIST ResRot 82 (
1926).
[HÄNGSLE 2.c]
c) (fullt br., äv. vard.) gångjärn; dörrjärn. Hwar dören war j twå delar som til hopa hengde på theras hengsler. 1Kon. 6: 34 (
Bib. 1541).
AMBROSIANI DokumPprsbr. 332 (
i handl. fr. 1839).
Bekostande af hängslen och af för klaffens hållande i horisontalt läge nödiga beslag ingår icke i entreprenaden. PMHyllinrednUnivBiblLd 4 (
1904). (
†)
lås hos mussla. RETZIUS Djurr. 220 (
1772).
MARKLIN Illiger 2 (
1818).
[HÄNGSLE 2.d]
d) landt. om var särskild av de parvis sammanfogade störar l. spiror som läggas över takåsen på halmtak l. ryggen på hö- l. halmstack för att sammanhålla halmen l. av de (gren)vidjor som tjäna till att inifrån stödja en vedfamns ståndare. Hängslen på vedfamnar. CNATTINGIUS (
1875,
1894)
Öfverst på toppen eller ryggen (av en hö-, halm- l. sädesstack) läggas sammanbundna hängslen af gärdsel för att sammanhålla stacken mot blåsten. JUHLIN-DANNFELT 375 (1886). LB 2: 74 (
1899).
Ssgr(till
2):
A
: (2
b)
–
HÄNGSEL-BAND.
(hängsel- 1880 osv. hängsle- 1880) om den del av hängslena som utgöres av ett över (vardera) axeln gående band. HemslöjdsutstSthm 1880,
s. 199, 215.
–
HÄNGSEL-BOCK,
r. l. m. (
numera föga br.)
mil. till stöd i fältbro använd, tvåbent bock med ett i järnkedjor l. tåg vid benens övre ändar upphängt huvud. KrigVAH 1843,
s. 196.
ZETHELIUS Fältarb. 83 (
1892).
–
HÄNGSEL-JÄRN.
( hängsel- 1788 osv. hängsle- c. 1615) i sht tekn. järn (äv. järnlänk,
-kedja) format till o. tjänstgörande ss. hängsle.
Döra och hengsle jern till en portt. BtÅboH I. 1: 81 (
c. 1615).
Alla skrufvar, bultar, vinkeljern, hängseljern, m. m. böra efter hand passas och genast fästas på deras behöriga ställen. STÅL Byggn. 1: 294 (
1834).
Patent nr 34067, s. 1 (
1912).
–
HÄNGSEL-LED,
r. l. m. ( hängsel- 1836 osv. hängsle- c. 1611) [HÄNGSEL-LED.ssg 1]
1) (
†)
länk i hängsle (av järn l. metall). jfr: Klåcko klemps hengsle ledher. BtÅboH I. 1: 71 (
c. 1611).
[HÄNGSEL-LED.ssg 2]
2) anat. gångjärnsled. ARETZIUS hos
BILLING Hipp. 8 (
1836).
LB V. 2: 7 (
1908).
–
(2 b) HÄNGSEL-SPÄNNE.
( hängsel- 1833 osv. hängsle- 1871) spänne som fasthåller hängselstropparna o. medelst dessa byxorna i avsett läge. LÆSTADIUS 2Journ. 129 (
1833).
STRINDBERG TrOtr. 2: 114 (
1884,
1890)
–
(2 b) HÄNGSEL-STROPP.
stropp å byxhängsle vilken trädes över knapp i byxlinningen (varigm byxorna fästas vid hängslena). PT 1895,
nr 123, s. 3.
B
(mindre br.)
Avledn. –
HÄNGSLA ,
v.² till 2, särsk. 2 b: fastgöra (ngt) medelst hängslen. KNORRING Skizz. I. 2: 5 (
1841).
Han stod och hängslade byxorna. OLJELUND GrRidd. 133 (
1926).
Särsk. förb.:
–
hängsla upp .
(Trikåerna) äro något för långa i benen åt mig! – Då hängslar man upp dem så mycket mera! HEDBERG 4År 75 (
1857).
DIDRING Malm 1: 220 (
1914).
–
HÄNGSLIG ,
adj. [jfr sv. dial. (Hall.) hängslig]
(starkt bygdemålsfärgat) till 2 a, om hund: som är vit kring halsen o. på bröstet; jfr: En brunhängslig Jagthund. VexjöBl. 1842, nr 46, s. 4.