HÄCK häk⁴, sbst. ¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -or NEHRMAN PrCiv. 270 (1751)). (häck (heck) 1690 osv. häk 1779) [liksom d.
hæk av t.
hecke, av fht.
hecka, motsv. mnt.
hege, meng.
hegge, varav eng.
hedge; av germ.
hazjŏ, avledn. av stammen
haz(se HAGE,
HAJ, sbst.² – Jfr
HÄCK, sbst.²)]
[HÄCK.sbst1 1]
1) (†, se dock b) stängsel, hägnad, "hag" (se d. o. 1). Jag fant fördenskull nödigt, at .. omgiärda ett stycke fält med en gärdslegård eller häck af pålar. DeFoë RobCr. 69 1752; eng. orig.: hedge). – särsk. [HÄCK.sbst1 1.a]
a) [efter eng. dead hedge i motsv. anv.; jfr äv. sv. dial. rishäjd, stängsel av ris]
(t) i uttr. död häck, provisoriskt stängsel uppfört av nedhuggna buskar, ris o. d. SERENIUS EngÅkerm. 9 (
1727).
[HÄCK.sbst1 1.b]
b) [efter eng. quickset hedge i motsv. anv.]
(
numera knappast br.)
i uttr. levande (förr äv. växande) häck, == HÄCK, sbst.¹ 2. SERENIUS Xx 4 b (
1734). EGLIDBECK (
1752) i
SvMerc. V. 3: 284. Odlade, af lefvande häckar stängda fält.
MoB 7: 83 (
1809).
Laga hägnad är trädgärdesgård, .. lefvande häck med samma höjd och fasthet. JUHLIN-DANNFELT 160 (1886). BJÖRKMAN (
1889).
[HÄCK.sbst1 2]
2) stängsel l. hägnad som utgöres av en rad av tätt planterade, ungefär jämnhöga växter (buskar l. mindre träd) o. som gm klippning merendels hålles i viss bestämd form; äv. om dylik rad av växter (buskar l. mindre träd, förr äv. blommor) planterade för att tjäna ss. vindskydd l. ss. prydnad o. d.; äv. bildl. En nyklippt häck. RÅLAMB 14: 45 (
1690).
Finnas ej rå och rör; hafve tå .. forne stenrösen, .. häckar, eller annat märke vitsord, ther the af ålder för laga skilnad hållne blifvit. JB 12: 3 (
Lag 1734). Inge häckar i våra Trägårdar äro angenämare, rarare, och låta bättre klippa sig, än Liguster häckar.
LINNÉ Vg. 193 (
1747).
Til denna (dvs. vallmon) sade han (dvs. narcissen): Dig sker för mycken ära, / At du får, jämte mig, i dessa häckar stå. KOLMODIN QvSp. 2: 198 (
1750).
Kring regeringsformen (hade) uppvuxit en hel häck af små förordningar, som skymde densamma. HILDEBRAND Statsförf. 440 (
1896).
Den magnifika franska stilen, med klippta häckar. BÖÖK ResSv. 104 (
1924). jfr
AKACIA-,
ALM-,
ALOE-,
ANNBOKS-,
AVENBOKS-,
BARR-,
BARRVÄXT-,
BJÖRK-,
BLOMSTER-,
BOK-,
BRÖST-,
BUXBOMS-,
FLÄT-,
GRAN-,
HAGTORNS-,
JASMIN-,
KRUSBÄRS-,
LIGUSTER-,
MULLBÄRS-,
MYRTEN-,
OLEANDER-,
PIL-,
PRYDNADS-,
ROSEN-,
SKYDDS-,
STRAND-,
STÄNGSEL-,
SYREN-,
TÖRNROS-,
VIDE-HÄCK m. fl. – särsk.
[HÄCK.sbst1 2.a]
a) (
i fackspr.)
i förb. med måttsbestämning. SvMerc. IV. 2: 412 1758;
i fråga om mullbärshäck för silkesmaskodling). Cirka 120 famnar häck af bagtorn och ärtträd.
MeddLandtbrStyr. 1904,
1: 4.
[HÄCK.sbst1 2.b]
b) ss. första led i ssgr som beteckna växter som (äro lämpliga l. avsedda att) användas till häckar. [HÄCK.sbst1 2.c]
c) i oeg. l. överförd anv. [HÄCK.sbst1 2.c.α]
α) om rad l. samling av buskar (i sht taggiga) l. mindre träd, växande vildt i naturen (ofta utmed gärdesgårdar o. d.). ADLERBETH Buc. 20 (
1807).
I en sådan dalgång (på Kullabärget) brukar det växa en tät häck av många sorters träd och buskar. SANDSTRÖM NatArb. 1: 72 (
1908). jfr
BJÖRNBÄRS-,
SLÅN-HÄCK m. fl.
[HÄCK.sbst1 2.c.β]
β) (
numera bl. ngn gg tillf.)
om i form av en häck uppställda (o. sammanflätade) grenar o. d.; särsk. i uttr. flätad häck, häck av avskurna, i varandra inslingrade grenar. CARLBERG SthmArchitCont. H
3 a (
1740).
(Lockbetet för riporna) lägges ut på båda sidor om en häck av små björkkvistar. SANDSTRÖM NatArb. 2: 206 (
1910).
[HÄCK.sbst1 3]
3) [jfr t. hecke i motsv. anv.]
== HAJ sbst.², LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 426 (
1885).
Vid trupp, som bildar häck, iakttages, att honnören kommenderas kompanivis. TjReglArm. 1889,
s. 37. Vid
H. M:ts afresa från platsen stodo barnen uppställda i häck utanför yttertrappan.
PT 1903,
nr 285, s. 2.
HELLSTRÖM Lekh. 137 (
1927).
Ssgr (i allm. till
2):
A
–
(2 b) HÄCK-BUSKE.
i sht trädg. LAHT 1893,
s. 127.
NoK 73: 50 (
1927).
särsk. (†) om den i sht i södra Europa vildt växande busken Rhamnus alaternus Lin., vilken i Sv. odlas ss. prydnads- o. häckbuske.
SERENIUS Aaa 1 a (
1734,
1757)
–
(2 b) HÄCK-GRAN.
i sht trädg. Viola 1923,
nr 38, s. 2.
–
(2 b) HÄCK-KARAGAN.
bot. o.
trädg. busken Caragana arborescens Lam., sibirisk ärtbuske. LAURELL Träd 21 (
1891). DENS.
Växtn. 66 (
1904).
–
HÄCK-KLIPPNING.
SLorS 11: 156 (
1895).
–
(2 b) HÄCK-LIGUSTER bot. o.
trädg. busken
Ligustrum vulgare Lin., vanlig liguster.
LYTTKENS Växtn. 385 (
1906).
–
(2 c α) HÄCK-NÄVA.
[jfr t. heckenknöterich]
(
†)
bot. den i busksnår växande örten Polygonum dumetorum Lin., lövbinda. TORÉN Rebau o. Hochstetter 92 (
1851).
–
(2 b) HÄCK-PLANTA.
trädg. Till häckplantor väljas helst 2- eller 3-åriga skolade plantor. HbTrädg. 5: 30 (
1874).
LAHT 1903,
s. 101.
–
HÄCK-PLANTERING.
trädg. abstr. o. konkret.
GADD Landtsk. 2: 683 (
1775).
LAHT 1903,
s. 100.
–
HÄCK-SAX.
trädg. för häckklippning avsedd, grov, trädgårdssax. RÅLAMB 14: 148 ("
146") (
1690).
2NF 22: 656 (
1915).
–
HÄCK-SPARV.
zool. den i Medelhavsländerna förekommande sparven Emberiza cirlus Lin., som uppehåller sig i busksnår och häckar. 1Brehm 2: 48 (
1875).
4Brehm 6: 248 (
1924).
–
(2 b) HÄCK-SYREN.
bot. o.
trädg. busken Syringa vulgaris Lin., vanlig syren. LAURELL Träd 5 (
1891).
–
HÄCK-SÅNGARE,
m. l. r. (
numera knappast br.)
zool. den i Sverge allmänt förekommande sångfågeln Sylvia salicaria Lin., egentliga trädgårdssångaren. SUNDEVALL (o. KINBERG) 63 (
1861).
1Brehm 2: 111 (
1875).
–
(2 b) HÄCK-TRÄD, förr äv.
-TRÄ . (
numera föga br.)
i sht trädg. träd lämpligt att ingå i häckplantering. GADD Landtsk. 2: 92 (
1775).
Vresalmen .. egnar sig bäst till häckoch till alléträd. ARRHENIUS Jordbr. 3: 256 (
1861). JUHLIN-DANNFELT
13 (
1886).
–
HÄCK-VECKLARE,
m. l. r. zool. vecklaren Tortrix rosana Lin., som uppehåller sig i sht i häckar. ABELIN VTr. 93 (
1903).
–
(2 c alpha) HÄCK-VICKER bot. [HÄCK-VICKER.ssg 1]
1) vickerarten Vicia sepium Lin., som förekommer i skogar o. busksnår. WAHLBERG Foderv. 185 (
1835).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 144 (
1891).
[HÄCK-VICKER.ssg 2]
2) (
†)
vickerarten Vicia dumetorum Lin., som växer i busksnår o. d., buskvicker. TORÉN Rebau o. Hochstetter 126 (
1851).
–
HÄCK-VÄRK,
n. (
numera knappast br.)
koll.: häckar. TERSMEDEN Mem. 2: 23 (
1734).
(Till byggnadskonsten hör:) Berg och Högder med åtskilligt Häckvärck at betäckia. CARLBERG SthmArchitCont. A 4 b (
1740).
–
(2 b) HÄCK-VÄXT.
i sht trädg. LUNDEQUIST Landtbr. 159 (
1840).
(Hagtorn är) en mycket god häckväxt. JUHLIN-DANNFELT 134 (1886). LfF 1908,
s. 238.
B
(
†):
– (
3)
HÄCKEN-ELD.
[efter t. heck(en)feuer]
(
†)
mil. gevärseld varvid varje man laddar o. skjuter, så fort han hinner utan särskilt kommando, hastig eld. HOLMBERG 1: 853 (
1795).
SCHÜCK (
1854).
Avledn. –
HÄCKA ,
v.¹ (
mindre br.)
förse med häck(ar); nästan bl. i p. pf. FWSCHOLANDER (1841) i 3SAH 13:
112. De, som önska hafva sina grafplatser häckade och väl vårdade
(osv.). GHT 1896,
nr 78 A,
s. 1.
LILJEDAHL Norström 2: 21 (
1918).