HÄGER hä⁴ger, m. l. r.; best. -n (LINDERHOLM (1803) osv.) ((†)
-geren WijsaFoglArt. 45 (
1623),
GRUBB 360 (
1665);
-gren (jfr
anm. nedan)
5Mos. 14: 18 (
Bib. 1541),
ÖDMANN StrSaml. 5: 30 (
1792)); pl.
-grar (
Psalt. 104: 17 (
Bib. 1541) osv.); förr äv.
HÄGRE,
m. l. r.; best. -gren; pl. -grar. ( heg(h)- 1541–1739. hey- 1675 (: Heyrar, pl.). häg(h)- 1538 osv. -ger 1578 osv. -gre 1538–1541 (: Heghran, sg. best. oblik kasus). Best. -gren o. pl. -grar kunna hänföras såväl till sg. -ger som till -gre) [fsv. hägher, häghre?; jfr d. hejre, nor. dial. hegre, isl. hegri, fsax. hĕgro, hĕhiro, fht. heigero, mht. heiger; av ett germ. haigran-, gm dissimilation utvecklat ur germ. hraigran. (jfr fsax. rĕgerŏ, mht. reiger, t. reiher, feng. hrăgra); möjl. urspr. av ljudhärmande ursprung]
[HÄGER 0]
(individ l. art l. släkte av) den till de storkartade fåglarnas ordning hörande familjen Ardeidæ; särsk. om arten Ardea cinerea Lin., grå häger, vanlig häger. Vit häger, fågeln Herodias alba (Egretta alba) Lin., ägretta. VarRerV 54 (
1598).
Häghrar boo vppe j furoträän. Psalt. 104: 17 (
Bib.
1541).
Hägern, som lefver af fisk och äfven sätter sig i träd. BERLIN Lrb. 42 (
1876).
STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 652 (
1901). jfr
BLÅ-,
GRÅ-,
KO-,
NATT-,
PURPUR-,
SILKES-,
SILVER-,
ÄGRETT-HÄGER m. fl. – särsk.
[HÄGER .a]
a) [anv. föranledd av fågelns ståtliga hållning]
(
†)
bildl., om övermodig person. Enn hop medh spottiske hägrer. G1R 28: 220 (
1558).
[HÄGER .b]
b) [efter isl. (Hávamál) óminnis hegri]
(i vitter stil, föga br.) i uttr. glömskans häger. TEGNÉR (WB) 5: 153 (
1822).
LINDOUIST Dagsl. 2: 10 (
1900).
Ssgr –
HÄGER-AND.
zool. den till dykänderna hörande fågeln Nyroca fuligula (Fuligula cristata) Lin. (med nacktofs o. därigm påminnande om hägern), vigg. AIILSTRÖM ExkFauna 60 (
1861).
Rebau NatH 1: 490 (
1879).
–
HÄGER-ART.
zool. SUNDEVALL Årsb VetA 1840–42,
s. 174.
–
HÄGER-FETT.
IERICI Colerus 1: 158 (
c. 1645).
Somliga av våra fiskare bruka ännu smörja sina fiskekrokar med hägerfett, för att fisken skall nappa på dem. E WIGSTRÖM (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 428.
–
HÄGER-FJÄDER. särsk.
om de till prydnad använda nackfjädrarna av vita hägern o. silkeshägern. SPEGEL GW 211 (
1685).
LUNDEGÅRD DrMarg. 1: 182 (
1905).
–
HÄGER-ISTER. (
†)
== -FETT. Hildebrand MagNat. 188 (
1654).
Västerb. 1927,
s. 51.
–
HÄGER-JAKT.
LIND (
1798).
4Brehm 9: 188 (
1926).
–
HÄGER-KOLONI.
(större) samling av hägrar som byggt sina bon på samma plats. KOLTHOFF DjurL 216 (
1899).
FoFl. 1910, s. 253.
–
HÄGER-NÄSTE. (
knappast br.)
== -BO. DELEEN 600 (
1829).
–
HÄGER-SLÄKTE(T).
zoolw. om fågel. släktet Ardea Lin. VetAH 1818,
s. 242. 3NF (
1929).
–
HÄGER-UNGE.
LIND (
1749).
BOSENIUS Naturst. 34 (
1897).
–
HÄGER-ÄGRETT.
== -PLYM. Freja 1885,
s. 134.