HÄGG häg⁴, r. l. f. (m. EURMAN (1846)); best. -en; pl. -ar. ( hegg 1615 (: Heggia bäär) – 1656. hägg 1558 osv.)

[fsv. hägger (i ssgrna hägbär, hägge barker), motsv. d. hæg, nor. dial. hegg, isl. heggr; av germ. haȝia-; eg.: träd i (löv)hage l. möjl.: hägnadsträd, häckträd; till stammen i HAGE (jfr HÄCK); jfr t. dial. haagchries, hägg, eng. hedgeberry, häggbär (eg.: häckbär)]

[HÄGG 1]

1) trädet Prunus Padus Lin., vanlig hägg, svensk hägg. Bärende trä, som ähr eek, book, apel, hassell, oxel, rön eller hägg. G1R 28: 76 (1558). Såå Lijnfröö när Häggen blommas. BRAHE Dec. 94 1581; uppl. 1920). KARLFELDT FlPom. 81 (1906). jfr SKOGS-HÄGG.

[HÄGG 2]

2) i utvidgad anv. av 1, i namn på växter som stå den vanliga häggen nära l. i ugn mån ikna densamma. (Lat.) P(runus) virginiana L. (sv.) Virginisk Hägg. SVENSSON Kulturv. 336 (1893). – särsk.

[HÄGG 2.a]

a) (knappast br.) buskväxten Ligustrum vulgare Lin., liguster. BotH 1843, s. 82 (från Bohusl.).

[HÄGG 2.b]

b) växt av Släktet Amelanchier Medic.; i ssgn BLÅ-HÄGG.

[HÄGG 3]

3) trä av det under 1 nämnda växtslaget. JLRUNEBERG (1827) i FoU 24: 56. TurÅ 1931, s. 28.

Ssgr (i allm. till 1):

– HÄGG-ART. Flera utländska bäggarter uthärda klimatet (i Sverge). LUNDSTRÖM Trädg. 367 (1852).

– HÄGG-BARK.

[fsv. hägge barker]

bark av hägg (förr använd i medicinen). BROMAN HelsB 139 (1733). LINDGREN Läkem. (1902).

– HÄGG-BARKS-DEKOKT. (förr) HAARTMAN Sjukd. 266 (1759). VetAH 1784, s. 202.

– HÄGG-BLAD.

– HÄGG-BLADLUS ~⁰². zool. benämning på en bladlus av gruppen Aphidinæ, Aphis padi Lin., som övervintrar på hägg, havrebladlus. PT 1911, nr 238, s. 3. 3NF 9: 663 (1928).

– HÄGG-BLOMMA, r. l. f. HAARTMAN Sjukd. 56 (1765).

– HÄGG-BLOMNING. Häggblomningens hänryekande men korta tid. LINDMAN NordFl. 3: 42 (1901).

– HÄGG-BLOMNINGS-TID. SthmFig. 1845, s. 194.

– HÄGG-BLOMSTER. (föga br.) HAARTMAN Sjukd. 155 (1759). LÖNNBERG Skogsb. 163 (1881).

– HÄGG-BRAKEN fisk. braxen vars lek infaller vid den tid på året då häggen blommar. Uppl. 2: 154 (1903).

– HÄGG-BÄR. ( hägg- 1659 (: Häggbärträä) osv. hägga 1615. hägge- 1578–1797)

[fsv. hägbär]

bär av hägg (förr med medicinsk användning). BOLAVI 38 a (1578). SANDSTRÖM NatArb. 2: 189 (1910).

Ssgr:

– hägg(e)bär-trä l. -bärs-trä. (†) == HÄGG 1. FRANCEENIUS Spec. E 3 a (1659). PARTEDI (1729) hos LÖNNBERG Artedi 89. -träd. (†) HÄGG 1. JOHANSSON Noraskog 1: 41 (i handl. fr. 1785).

– HÄGG-FLOD. ( hägg- 1844–1853. hägge- c. 1660) (i värml.) i sjö l. älv gm snösmältning uppkommet högvatten som inträder vid den tid på året då häggen blommar. GYLLENIUS Diar. 27 (c. 1660). AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 2: 59 (1859).

– HÄGG-FLÖDE. (i värml.) == -FLOD. STIERNSTOLPE Arndt 2: 92 (1807).

– HÄGG-KVIST. ROTHOF (1762). PT 1907, nr 299 A, s. 3.

– (3) HÄGG-KÄPP. ROTHOF (1762).

– HÄGG-LAG, r. l. m. lag kokt på veden o. barken av hägg (förr använd i medicinen). NorrlS 1: 89 (1793). Landsm. VII. 2: 3 (c. 1820).

– HÄGG-LUND. ANDERSSON o. BIRGER 194 (1912).

– HÄGG-LUS. (föga br.) zool. == -BLADLUS. 2NF 33: 489 (1922).

– HÄGG-LÖV. ( hägg- 1752–1771. hägge- 1578) löv av hägg. BOLAVI 148 a (1578). TROZELIUS Rosensten 276 (1752).

– HÄGG-MAL. zool. malfjärilen Hyponomeuta evonymellus Lin., vars larv lever på hägg; jfr -SPINNMAL. FRIES Årsb VetA 1836, s. 169. LAHT 1915, s. 318.

– (2 b) HÄGG-MESPEL. trädg. om arter av växtsläktet Amelanchier Medic., blåhägg. LAURELL Träd 14 (1891). 2NF 36: 543 (1924).

– HÄGG-ROT. ( hägge-) Afwen så kan man färga med Häggerötter. LINDESTOLPE Färg. 43 (1720).

– HÄGG-SKOG. ( hägg- 1745–1872. hägge- 1674) BOLINUS Dagb. 61 (1674). AHLMAN (1872).

– HÄGG-SLÄKTE(T). (knappast br.) bot. Häggeller Plommonslägtet (Prunus). AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 273 (1857).

– HÄGG-SPINNMAL ~⁰² zool. == -MAL. LAHT 1915, s. 312. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 357 (1917).

– HÄGG-TORN, r. l. m. (†) = HÄGG 1. Buskar, som .. ei växa til synnerliga Träd, dem man får utan Syn bortrödia utur ängiarna, sådane äro Hagtorn, Slåbärstorn, Vigeltorn, Niupontorn, Häggtorn. LINNÉ Öl. 134 (1745).

– HÄGG-TRÄ.

[HÄGG-TRÄ.ssg 1]

1) (†) == HÄGG 1. AARGILLANDER (1753) hos LINNÉ Bref I. 3: 89.

[HÄGG-TRÄ.ssg 2]

2) = HÄGG 3. EKENBERG (o. LANDIN) (1891).

(†)

– HÄGGA-BÄR, se A.

(†):

– HÄGGE-BÄR,

– HÄGGE-FLOD,

– HÄGGE-LÖV,

– HÄGGE-ROT,

– HÄGGE-SKOG, se A.