HÄGNAD häŋ³nad² (Anm. Med avs. på uttalet jfr anm. vid HÄGNA, v.), r. l. m. (.m LIND (1749), LUNDELL (1893); f LIND (1749), Sv TyHlex. (1851, 1872)); best. -en; pl. -er. ( hegnad 1682. hegnat 1700. hegnet 1542–1593. hägnad(h) 1594 osv. hägnadth- 1648. hägnat 1615–1727. hägdnad 1628) 1) motsv. HÄGNA v., 1.

[HÄGNAD 1.a]

a) (i fackspr.) abstr.: uppförande l. uppsättande av stängsel o. d.; i sht i ssgr; jfr HÄGN 1 c. HILDEBRAND Medelt. 1:249 (1881). Hägnaden .. verkställes bäst medels stolpar och taggig järntråd. ABELIN MTr. 29 (1902). Deltaga i hägnad. ÖSTERGREN 1928; angivet ss. sälls.). b) (i fackspr.) konkret: stängsel; jfr HÄGN 1 a. Theris gerdzgårder eller annen gegnet. G1R 14:187 (1542). SFS 1857, nr 59, s. 4. Den hägnad, boställshafvare åligger i egoskilnad hålla, skall vid boställes afträdande i fredgildt stånd lemnas. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 30, s. 15. Som fast hägnad (inom ägorna) används allt allmännare trådstängsel av på stolpar spänd.. jräntråd. LmUppslB (1923). CAMPBELL SkånBygd. 161 (1928). – jfr RIS-, RÅ-, RÅGÅNGS-, STEN-, ÅKER-, ÄNGS-HÄGNAD m. fl. – särsk. (mindre br.) bild. Hvart stånd och kall motte blifva innan för sin hegnet och sökie der hvar sin näring. RA I. 3:14 (1593). (Människor) de der nedbryta lagarnas hägnad. LANTINGSHAUSEN Young 1:85 (1787). Han, som mycket tidigt trädde utanför det enkla barndomshemmets hägnad. GELLERSTEDT i 3SAH 16:14 (1901). c) (mindre br.) inhägnat område; jfr HÄGN 1 b. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 760 (1628). Snart han står i lummig hägnad inne / bland minnesvårdarne på helgad ort. F GRAFSTRÖM Dikt. 135 (1875). WULFF Petrarcab. 87 (1905). ÖSTERGREN (1928). 2) (i högre stil, mindre br.) motsv. HÄGNA, v. 3, särsk. 3 a: skydd, beskydd; äv.: värn, försvar; jfr HÄGN 2. BRENNER Dikt. 2:9 (1719). Ungdomen, föräldrars fägnad, / Som njuter under deras hägnad / En menlös frihets tidsfördrif. GF GYLLENBORG Vitt. 1:182 (1786, 1795) (Jag) kan och vill och skall/ med outtröttlig omsotg henne hägnad ge. RUNEBERG 5:186 81863). Beskydda oss i denna natt, / Att vi i dig må hava ro / Och i din hägnad trygga bo. NPs. 1921, 648:2 – jfr FADERSHÄGNAD. --särsk. a) (†) i uttr. hålla hägnad om ngn, beskydda ngn. När Gud af eder blir i sådan måtto fägnad, / Så komma Änglar med, om ehr at hålla hägnad. KOLMODIN QvSp. 1:24 (1732). b) (numera föga br.) i uttr. taga (ngn) i hägnad l. i sin hägnad, taga (ngn) i sitt skydd; fjr HÄGN 2 c. DALIN Vitt. II. 5:24 (1742, 1755) Jag oförmögen är, at dig i hägnad taga. ADLERBETH Skald. 1:45 (1777, 1797) Du, Herre! i din hägnad tar / Allt hvad som lif och anda har. Ps. 1819, 31: 1 c) (numera knappast br.) med genitivbestämning betecknande den l. det som åtnjuter skydd (jfr d), konkretare, om person som beskyddar ngn l. ngt; jfr HÄGN 2 g. Jesus är min hägnad. Ps. 1695, 266; 1; jfr Ps. 1819, 216: 1. Sveriges Hulde Monarch,.. / .. Förtrycktas myndige Hägnad. FRESE VerldslD m 4 b (1726). RUNEBERG 4.134 (1857). d) (†) med genitivbestämning betecknande den l. det som åtnjuter skydd (jfr c), abstraktare: beskyddande av ngn l. ngt; jfr HÄGN 2 h. BRENNER Pijn. 121 (1727). Sätta det Almännas hägnad fram för hvart och et särskilt Stånds och Ämbetes förmåner. DALIN Montesquieu 67 (1755). e) (numera knappast br.) övergående i bet.: omvårdnad, omhuldande, protektion; jfr HÄGNA v. 3 b, HÄGN 2 i. KELLGREN 1:32 (1786). Den utmärkta hägnad Bergsbruket (under K. IX.) fått tillgodonjuta .. hade infört en för denna epok ovanlig konstfärdighet. FORSELL Stat. 98 (1831). Man bör begagna tiden, om man vill uppfostra skalder och konstnärer. De äro som växterna om våren, hvilka måste väl vårdas... Lugn och hägnad behöfva de framför allt. SÄTHERBERG Dikt. 2:240 (1846, 1863)