HÄSTSKO häs³t~skω² l. (i södra Sv.) ~⁴~¹, äv. (vard.) häs³~sko². l. (i södra Sv.) ⁴~¹, r. l. m.; best.
-n; pl.
-r ((†)
-skoo G1R 1.153 (
1523),
SkrGbgJub. 6:57 (
1587);
-skoer SYLVIUS Curtius 346 (
1682)).
( häst-1523 osv. hästa- c. 1730–1742. häste- c. 1580–1809 (: hästeskobort). häsko 1702–1852 (: häskolås)) [y. fsv. hästskor, motsv. fd. hest(e)sko, d. hestesko, nor. dial. hestesko, isl. hestskór, eng. horseshoe; till HÄST o. SKO, sbst., den senare leden i bet.: skyddande beslag o. d.
[HÄSTSKO 0]
under hoven anbragt, mot avnötning av hornhoven avsett skydd av järn, numera bestående av en cirkelformigt böjd, baktill öppen järnskena (i folktron betraktad som ett lyckobringande o. mot onda makter skyddande föremål). G1R 1:153 (
1523).
Så länge (hästen) .. är föll, så slår man inge hästeskoor vnder hans hoffwrar SCHRODERUS Comenius 179 (
1639). Dhen blinde finner och stundom en hästskoo.
GRUBB 117 (
1665).
BENDZ Hof besl. 1 (
1866)
Liksom folk på landbacken, så hålla äfven vi sjömän en hittad hästsko för ett lykobringande föremål. Bonden spikar den på sin port eller lägger den fast vid sin stugdörr, köpmannen vid sin disk; men vi sjömän spikar den på skutans stormast, då den håller olycka och motgång borta från fartyget. WIGSTRÖM Folkd. 2:248 (
1881).
3 NF 10:51 (
1928). – särsk.
[HÄSTSKO .a]
a) herald. om bild av hästsko. Sköldemercke, som ähr eenn blanck hästskoo medt två uphäffne haker. G1R 29:209 (
1559).
SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 61 (
1874).
[HÄSTSKO .b]
b) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. samt av fr. fer à cheval]
(
†)
bef. benämning på ett slags rund (l. oval) bastion. RÅLAMB 8:
27, 30 (
1691).
[HÄSTSKO .c]
c) bildl. i fråga om anordning med hästskobord; särsk. (numera föga br.) i uttr. duka hästsko, duka ett bord i (ngn gg med) hästsko, duka hästskobord. MÖLLER (
1790).
Bordet var dukadt med hästsko. TEGNÉR (WB) 9:144 (
1841).
Ja fick sitta innerst i hästskon mitt emot prästen. LAGERLÖF kejs. 194 (
1914).
Ssgr –
HÄSTSKO-BLAD. (
i vissa trakter,
föga br.)
benämning på vardera av arterna Nymphæa alba Presl., vit näckros, o. Nuphar luteum Sm., gul näckros, tillhörande familjen Nymphæaceæ. GWAHLENBERG i VetAH 1805,
s. 132 (fr Gotl.). jfr:
FRIES Ordb. 46 (
c. 1870).
–
HÄSTSKO-BLOMMA,
r. l. f. (i visa trakter, föga br.) (individ av) släktet NYmphæa Lin.; i sht om Nymphæa alba Presl., vit näckros. Landsm. II. 2:92 1880; fr. Värml.).
–
HÄSTSKO-BORD.
vid måltid med större antal gäster användt bord bestående av ett huvudbord o. två från huvudbordets ändar utgående tvärarman. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1:138 (
1776). Salen, der ett stort hästskobord stod dukadt.
CEDERBORGH OT 3:44 (
1814).
DN(A) 1930,
nr 24, s. 6.
–
HÄSTSKO-BÅGE.
byggn o. konsthist. (i sht i orientalisk (morisk) bygnadskonst uppträdande) båge (se BÅGE, sbst.¹ ³) vars form påminner om en hästsko; särsk. i uttr. runda hästskobågen, rundbåge vars segment är ngt större än en halvcirkel; spetsiga hästskobågen, spetsbåge i vilken medelpunkterna för bågens båda hälfter ligga högre än den linje som förenar anfangen. LUNDGREN MålAnt. 2.113 (
1872).
HAHR Arkit H 188 (
1902).
–
HÄSTSKO-FORM, pl.
-er. form som påminner om en hästsko; särsk. i uttr. i hästskoform
BARCHÆUS LandthHall. 33 (
1773).
Staden (dvs. Bergen) bygd i hästsko-form kring en hafsbugt. SvLitTidn. 1818, sp.
520.
SDS 1894,
nr 418, s. 1.
–
HÄSTSKO-FORMAD,
p. adj. –
HÄSTSKO-LIKNANDE,
p. adj. –
HÄSTSKO-MAGNET.
magnet som till formen påminner om en hästsko. JernkA 1839,
s. 386. 3NF (
1929).
–
HÄSTSKO-NOS. (
†)
zool. == -NÄSA. SCHEUTZ NATh 54 (
1843).
NF 7:306 (
1883;
med hänv. till hästskonäsorna).
–
HÄSTSKO-NÄSA,
f.||ig. l. r.
zool. (individ av) flädermussläktet Rhinolophus Geoffr., vars bladliknande, utväxter på näsryggen påminna om en hästsko, bladnäsa.
Lilla hästskonäsan, Rhinolophus hipposidoros Bechst.
Stora hästskonäsan, Rhinolophus ferrum equinum Schreb.
HOLMGREN Däggdj. 92 (
1865).
–
HÄSTSKO-ORM.
[mannet givet på grund av att ifrågavarande orm har en hästskoliknande teckning på nacken]
zool. den till snokarnas familj hörande arten Zamenis hippocrepis Lin. LINNÉ MusReg. 36 (
1754).
4 Brehm 10:322 (
1927).
–
HÄSTSKO-SÖM.
[fsv. hästskosöm?]
söm varmed hästskon fästes vid hoven. VarRerV 44 (
1538).
Hästskosöm, breda och tunna, vanligen med skarpt tillspetsade hufvuden, tillverkas numera i maskiner. 2 NF 26:715 (
1917).
–
HÄSTSKO-SÖM-DAMASCH. (
i fackspr.)
damasch till vars förfärdigande hästskosöm användas; jfr DAMASCH sbst.¹, a. HAHR HbJäg. 1.161 (
1881).
-VALV, (mindre br.)
byggn. o.
konsthist. jfr
-BÅGE.
Samtiden 1871,
s. 15.
LUNDELL 1893.
–
HÄSTSKO-VÄSKA.
i sht mil. väska för förvaring av hästskor (o. söm). SFS 1885,
Bih. nr 24, s. 3.