© Svenska Akademien. SAOB spalt: H2420; tryckår: 1932
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HÖVDA
höv³da²
l.
HUVDA
huv³da²
,
v.
-ade
.
vbalsbst.
-ANDE
,
-NING
;
-ARE
(se
avledn
.). (huvd(hufd-)
1798–1917
.
hövd- (höfd-)
c
.
1755–1917
(:
höfdaren
))
[fsv.
hofþa
, höfþa, börja, förestava ed, sv. dial.
hövda
(i bet.
1
o.
2)
; jfr fnor.
hofða
(i bet.
1
o.
2)
; avledn. till
HUVUD
. – Jfr
-HÖVDAD
, p. adj.]
[HÖVDA 1]
1)
(
i vissa trakter
,
starkt bygdemålsfärgat
)
skära huvudet av (fisk); jfr
HUVUD 1
g
.
Hufdad fisk.
LIND
(
1738
).
ARWIDSSON
Strömm.
60
1913
;
fr. Hälsingl
.).
[HÖVDA 2]
2)
tekn.
forma huvud på (spik o. d.), förse (spik) med huvud; jfr
HUVUD 6
a
.
JernkA
1858
,
s. 192
.
ENEBERG
Karmarsch
2: 623
(
1862
).
2NF
26: 713
(
1917
).
[HÖVDA 3]
3)
(
†
)
refl., om kål: bilda huvud; jfr
HUVUD 6
f
.
Kolen knyter eller hufdar sig.
LIND
(
1749
;
under
schliessen).
Avledn.
–
HÖVDARE
l. HUVDARE, i bet.
1
m., i bet.
2
r. l. m.; särsk.
tekn.
till
2.
[HÖVDARE.avl 1]
1)
person som förser spik med huvud.
RINMAN
2: 782
(
1789
).
SCHRÖDER
Bruksb.
52
(
1892
).
2NF
26: 713
(
1917
).
[HÖVDARE.avl 2]
2)
apparat varmed spik förses med huvud.
JernkA
1862
, 1:
289
.
UB
6: 169
(
1875
).