-HÖVDAD höv³dad², p. adj., förr äv.
-HÖVDA l.
-HÖVD, p. adj.² l.
-HUVDAD l.
-HUVDAT l.
-HUVDA l.
-HUVD, p. adj. (
-hufd c. 1600 (:
barhufd) –
1799 (:
barhufd).
-hufda c. 1756 (:
barhufda).
-hoffda 1558 (:
baarholfda).
-hufdad c. 1728 (:
gulhufdad) –
1783 (:
barhufdade,
pl.).
-hufdat 1694 (:
månghufdat).
-höfd c. 1755 (:
barhövd).
-höfda 1652 (:
baarhöfda) –
1782 (:
3-höfda).
-hövdad (-höfdad) 1737 (:
tryhöfdad) –
1909 (:
långhöfdad))
[fsv. (bar)hofdher, -hofdhe, -hofdha, sv. dial. (bar)hovda, -huvda, motsv. nor. (berr)hovda, isl. (ber)hofdi; avledn. till HUVUD; jfr -HUVAD]
[-HÖVDAD 0]
i ssgr: försedd med (så l. så beskaffat) huvud l. (så l. så beskaffade l. så l. så många) huvuden (i bet. 1, 2, 3, 6); se BAR-, FLER-, GUL-, LÅNG-, MÅNG-, PLATT-, RÖD-, SJU-, TJOCK-, TRE-, TVE-HÖVDAD l. -HUVDAD (osv.) m. fl.