ID i⁴d, sbst.¹, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (ARENIUS Fierdh. 72 1717 osv.) ((†) -er BtFinlH 3: 230 1549, EkenäsDomb. 1: 142 1650; -or HFinlKamF 4: 127 1582)

[liksom nor. dial. id sannol. av germ. īð-, aið, brinna, skina, av ieur. ī[comb_0306]dh-: aidh.; jfr gr. αἴϑων, gnistrande, ἰϑεϱός, klar. Benämningen syftar på fiskens glans o. ljusa färg; jfr BRAXEN m. fl. fisknamn]

[ID.sbst1 1]

1) den till mörtsläktet hörande fisken Leuciscus idbarus (Lin.), vanlig id, ort; äv. koll. o. ss. ämnesnamn, särsk. ss. födoämne l. maträtt l. ss. handelsvara o. d. Ath han saltar then mesta ströming han kan astad koma och sender til Stocholm, Tesligest then Jidh ther tagis. G1R 7: 170 1530. BtFinlH 3: 230 1549. Kokt Id. PrHb. 2: 107 1886. FoFl. 1929, s. 27. jfr BAD-, GALL-, STRÖM-ID m. fl.

[ID.sbst1 2]

2) zool. i utvidgad anv. av 1, i uttr. bredpannad l. bredpannig id, om den till mörtsläktet hörande fisken Leuciscus albiensis Valenciennes, färna. SUNDSTRÖM Fauna 272 (1877). 2NF 12: 331 1909.

Ssgr (i allm. till 1):

– ID-BAR sbst., n,?

[senare ssgsleden är sv. dial. (Dalarna, Norrl.) bar, barn]

(†) == -BARN. BROMAN Glys. 3: 601 ( c. 1730. LLNNÉ SystNat. 49 1748.

– ID-BARN. (†) == ID, sbst.¹ 1; i sht om yngre individ av iden; jfr -PLUGG. LINNÉ Ungd. 2: 263 (1734; fr. Dalarna). LILLJEBORG Fisk. 3: 208 (1889; fr. Dalarna). SMITT SkandFisk. 767 1895.

– ID-FISKE. (id- 1879 osv. ide- 1563) LReg. 17 (1563). HAMMARSTRÖM Sportfiske 318 (1925).

– ID-GARN. jfr -NÄT. STRINDBERG NSvÖ 1: 63 (1906).

– ID-METE. IdrFinl. 2: 155 1905.

– ID-MÖRT.

[jfr nor. dial. idmurt]

(numera knappast br.) == ID, sbst.¹ 2. VerdS 98: 31 (1901; fr. trakten av Vänern).

– ID-NÄT. nät användt l. avsett för fångst av id. BtFinlH 3: 241 (1549). MÖLLER (1790) . VgFmT II. 6–7: 39 (1907; efter handl. fr. 1549.

– ID-PLUGG, m. l. r.

[jfr ABBORR-PINNE o. d.]

(i vissa trakter) benämning på mindre l. yngre individ av iden; jfr -BARN. SMITT SkandFisk. 767 (1895; fr. Mörkö). SCHAGER 1920.

– ID-RÄNNA, r. l. f. (i sht förr) fisk. ränna i vattendrag, anordnad för fångst av id. MeddLantbrStyr. 1924 nr 6, s. 22.

– ID-STIM. TOPELIUS Vint. II. 2: 100 (1882). ENGSTRÖM 1Bok 148 (1905).

– ID-YNGEL. STUXBERG Fisk. 503 (1895).

(†):

– IDE-BAD jfr BADA 4. Böhra alla grannarna som i byy boo samse wara i Idhebadh. MeddNordM 1897, s. 105 1653.

– IDE-BÄCK. jfr ID- RÄNNA. SvSaml. 4: 144 (i handl. fr. (1690). Ide-Bäckar och Åhl-Kistor måste straxt om Våhren lagas i got Stånd. SALANDER Gårdzf. 232 (1731).

– IDE-FISKE, se A.

– IDE-LEK. om idens lektid; äv. koll., om lekande idar. BRAHE Oec. 93 (1585; uppl. 1920). SALANDER Gårdzf. 158 1727.