© Svenska Akademien. SAOB spalt: I104; tryckår: 1933
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
IFRÅGA- ifrå³ga~.
[ssgsform till förb. ifråga (se FRÅGA sbst., 5 b – d, f – g, 7 b)]
[IFRÅGA- 0]
i ssgr.
Ssgr (i sht i skriftspr.):
IFRÅGA-KOMMA v.
[jfr t. in frage kommen]
komma i fråga; jfr FRÅGA sbst. 5 d.
DALIN (1852). Ifrågakommer omröstning (i sociala rådet), skall den.. verkställas öppet och efter hufvudtalet. SFS 1912, s. 1003. De, vilka önska ifrågakomma vid befattningens tillsättande. Därs. 1920, s. 1504. särsk. (numera bl. i juridisk l. kameral stil) i p. pf.: avsedd, åsyftad; ifrågavarande. SPF 1822, s. 68. De båda för den ifrågakomna tjänsten utgifna afhandlingarna. SvLittSällsk- Finl. 1885–1910, 2: 21 (1910). KALLENBERG CivPr. 446 (1918).
IFRÅGA-STÄLLA.
[jfr t. in frage stellen]
[IFRÅGA-STÄLLA.ssg 1]
1) (numera knappast br.) == -SÄTTA 1; jfr FRÅGA sbst. 5 f. Den ifrågaställde reformen. OSCAR I Straff 142 (1840). (Bopp) ifrågaställer ett annat ursprung (beträffande ordet tusen). RYDQVIST SSL 2: 569 (1860). BtRiksdP 1884, I. 1: nr 19, s. 20.
[IFRÅGA-STÄLLA.ssg 2]
2) (numera mindre br.) == -SÄTTA 2; jfr FRÅGA sbst. 7 b. Tiden 1848, nr 214,s. 1. Kommissionens protokoll .. äro.. ojusterade, hvadan deras tillförlitlighet kan ifrågaställas. BESKOW i 2SAH 43: 218 1867. ÖSTERGREN (1928; angivet ss. mindre br.).
[IFRÅGA-STÄLLA.ssg 3]
3) () i p. pf.:ifrågavarande. AdP 1800, s. 168. Vid i frågastälte tilfälle. TörngrenMål. 88 1801.
IFRÅGA-SÄTTA, -ning.
[IFRÅGA-SÄTTA.ssg 1]
1) framställa (ngt) ss. en möjlighet att taga underövervägande; bringa på tal, föreslå; jfr FRÅGA sbst. 5 f. Det kan ifrågasättas, huruvida icke en förändring borde vidtagas. TEGNÉR (WB) 7: 415 (1835). En stor kongress, som var ifrågasatt, kom icke till stånd. SVEDELIUS i 2SAH 55: 153 (1878). SvD(A) 1932, nr 75, s. 3.
[IFRÅGA-SÄTTA.ssg 2]
2) draga i tvivelsmål, uttaja tvivel om; betvivla; (förklara sig) vara oviss om; jfr FRÅGA sbst. 7 b. Den nya Lagstiftningen i Snillets Verld, Något litet i fråga satt. LEOPOLD (1792; titel). Har man en gång börjat fråga, så stannar man sällan, förrän man ifrågasätter det heligaste. RYDBERG Ath. 217 (1859). AULÉN AllmTron 67 (1923).
IFRÅGA-VARANDE, p. adj. som det är tal om, som saken gäller, som är för handen, föreliggande; jfr FRÅGA sbst. 5 g. AdP 1789,s. 840. Åsigter sådana som de ifrågavarande.. skulle naturligtvis äfven finna motståndare. TEGNÉR (WB) 3: 154 (1817).
PT 1911, nr 198 B, s. 3. särsk. (mindre br.) i mera pregnant anv.: som är under diskussion l. övervägande o. d. Den länge ifrågadarande bibel-öfversättningen. FRYXELL i 2SAH 21: 50 (1841). Den här ifrågavarande arbetshypotesen. NILSSON PrimKult. 13 (1923).
IFRÅGA-VORDEN, p. adj. () som kommit på tal, nyss omtalad, ifrågavarande.
SPF 1824, s. 322. Ifrågavordne Samojeder.. bilda .. en öfvergångslänk emellan de Tymska.. Samojederne i söder och de Kasymska i norr. CASTRÉN Res. 2: 67 (1845).