IGEN ijän⁴, prep. o. adv. ( egen 1546. eigen 1557. igen (i gen, jgen, j gen) 1522 osv. igenn (jgenn) 1544–1649 ighen (i ghen, jghen, j ghen) 1524 – c. 1620. ihhenn 1623–1624 igien (jgien) 1587–1685 jgienn 1589–1590 igihn 1540. ighän c. 1620. igiän 1593–1723. igän (igæn, i gæn) 1523–1905 igänn 1597) I) (†) prep.: emot, (ngn) till mötes. Visb. 1: 29 1572. Herren Pedher/ han kommer från tinget hem./ Stoltz inga hans dotter j gåhr honom sielf igen. Därs. 2: 299 c. 1600. Därs. 1: 170 c. 1620. II) adv. 1) för att beteckna att ngt är stängt, tillslutet l. tilltäppt o. d.; särsk. i fråga om anbringande l. förefintlighet av ett l. flera föremål som spärra(r) vägen in i l. ut ur l. genom ngt; ofta i fråga om en öppnings l. ett med en öppning försett föremåls tillslutning genom en till öppningen hörande stängningsanordning (ss. dörr l. fönster l. lock o. d.); äv. för att beteckna att en stängningsanordning sluter till l. håller ngt tillslutet; vanl. sammansmältande med (oftast obetonat) verb till ett enhetligt uttr. med bet.: tillsluta, stänga, hålla (ngt) tillslutet, vara l. bliva tillsluten l. kunna tillslutas osv.; se vidare under de särskilda verben. Hålla igen munnen, ögonen. - Klistra l. lacka igen ett brev. Bomma (förr äv. stäcka) igen en dörr l. ett hus. Stänga igen en dörr, ett fönster. Hålla igen dörren. Dörren, fönstret föll, slog igen. Låsa (bygdemålsfärgat äv. läsa) igen dörren. Dörren, fönstret är igen. Dörren, fönstret går inte igen. (Nils Grubbe) Stäckade igen döranar, satte så eelden på gården. SVARTG1 48 (1561). Janus Läser igen sitt Tempels Portar. STIERNHIELM Fred. 18 (1649). Slå tu igen boken. LIND (1749). Öfverstinnans ögon föllo igen af trötthet. BREMER Strid 27 (1840). När (sill-)lådorna ha blivit fulla, spikas de igen. SANDSTRÖM NatArb. 1: 270 (1908). (Den lilla flickan) hängde en stund hjälplöst på låset, innan hon fick igen det. SJÖDIN StHjärt. 161 (1911). jfr (†): (Ängeln) kastadhe honom (dvs. draken) vthi affgrunden, och läste honom igen. Upp. 20: 3 (NT 1526; Bib. 1541.: lät åter om honom; Bib. 1917 stängde igen). – särsk. a) i fråga om försvårande l. omöjliggörande av framkomsten på en väg l. i en farled gm anbringande av spärrande föremål; numera nästan bl. antingen närmande sig l. övergående i bet. c (särsk. c α) eller (knappast br. utom i historiskt arkaiserande stil) i fråga om en vägsspärrande gm förhuggning. G1R 6: 55 1529. Bt- FinlH 2: 183 (1565). Fienden (hade) fällt igen vägen för oss. KKD 1: 161 c. 1710. b) i fråga om hopknäppning l. hophäktning av klädesplagg o. d. Fader Movitz, bror! / Spänn igen dina skor. BELLMAN (BellmS) 1: 226 (1790). Min frack.. gick (icke) igen kring lifvet. KULLBERG Mem. 2: 181 (1855). Fadern.. knäpper igen rocken. STRINDBERG TrOtr. 2: 9 (1890). (†) Binda igen sina Byxer. GullbgDomb. 10/2 1640. c) i fråga om borttagande l. utplånande l. förstörande av en öppning resp. en fördjupning l. passage; äv. i fråga om utfyllande av hål l. sprickor o. d. i syfte att täta ett föremål; äv. mer l. mindre bildl. Bygga l. mura igen en dörr l. ett fönster. Kasta igen en grav l. en grop. Sopa igen spåren av ett brott. At holen (i kyrkomuren) är igen. MURENLUS AV 273 (1653). Drifva igen läckan. TörngrenMål. 225 (1801). Hvart styrde han kosan? Du spörja får / Den nordan, som yrde igen hans spår. SNOILSKY 2: 88 1881. – särsk. α) i fråga om det förhållande att en vattensamling uppgrundas l. utplånas gm slam l. växtlighet o. d., att en väg l., i sht landt., en åker överväxes med gräs I. buskar l. träd o. d., att en väg utplånas gm snö l. sand o. d. l., i sht landt., att åkerjord förvandlas (bringas att övergå) till ängsmark l. träda o. d. Lägga igen en åker. En åker som gått l. grott l. ligger igen. Legghe.. åkerin igen till kiurebetthe. RA I. 1: 486 (1546). Nu kan iord igen ligge och eij i bruk ware. Lagförsl. 193 c. 1609. Husum kanal, som flere gånger blifvit upprensad, gror snart igen af storm och flodvatten. BLADH (o. HORNSTEDT) 10 (1799). Åkrar som gå igen. FAHLBECK Ad. 2: 243 (1902). BLOMBERG Uvd. 57 (1917). β) i fråga om tillfrysning av ett vattendrag o. d. VERELIUS 182 (1681). Elfven har lagt. Forsen håller på att frysa igen. MOLIN FrÅdal 304 (1890). γ) i fråga om läkning av sår; äv. bildl.; numera företrädesvis i förbindelsen gro igen. NORDFORSS (1805). Vid sextioåtta års ålder skref han en sång, som visade att såret grott igen. WIRSÉN i 3SAH 2: 408 1887. d) i överförd anv., i fråga om det förhållande att man upphör att hålla en institution Öppen för allmänheten, att man nedlägger driften vid en anläggning o. d.; utom i fackspr. numera nästan bl. i uttr. slå igen butiken (se BUTIK 1 slutet). OxBr. 11: 35 (1621). Ther.. somblighe Bergzmän icke willia bryta Malm, så länge som the andra.., så skal Grufwan therföre icke läggias igen. PrivBergsbr. 1649,s. E 2 a. 2) tillbaka, åter; vanl. sammansmältande med (oftast obetonat) verb till ett enhetligt uttr. med bet.: begiva sig l. komma l. bringa l. hämta (ngt l. ngn) tillbaka; se vidare under de särskilda verben; i vissa fall svårt att skilja från 7. Oc vither (dvs. given) oss ett swar i gæn med thetta vort bod. G1R 1: 110 (1525). (Kvinnans) ande kom igen, och hon stoodh strax vpp. Luk. 8: 55 (NT (1526). Kasta intet småsteenar åth wår Herre, han kastar stoora igen. GRUBB 413 1665. Och Tvetterskan, har hon burit igen mina linkläder? Mont-Louis FrSpr. 166 (1739). (Huldran) öppnar för dig/ dina barndomsminnens blomstergårdar, / när från strid du längtar dit igen. RYDBERG Dikt. 1: 67 (1876, 1882). Vare sig I han lång eller kort väg hem igen, när I nu återvänden till Eder dagliga gärning, så hoppas vi (osv.). QUENNERSTEDT Tal 1902, s. 21. – särsk. a) i fråga om ngts återkomst i ngns ägo l. disposition o. d.; äv. i fråga om hittande l. tillrättaskaffande av ngt bortkommet l. förlorat. Lämna l. få igen ngt (som man lånat l. tagit resp. lånat bort l. förlorat). Finna, hitta (förräv. spörja) igen ngt. Thet som gifs bort fraa.. richet med orætto tet maa oc skal tagas med rettha i gon till richet. G1R 1: 47 (1523). Offta önskas thet igen som tilförende bortkastes. Sv- Ords. B 7 b (1604). Nils Suensson.. hade en Månatz tidh tilförende bortmist ett brunsotet stodh, och dett intz kunnat spörga igien. VRP 1642, s. 1084. När Tiufwar träta, så får Bonden sin Koo igen. GRUBB 586 (1665). Tage (brofogde) .. up, eller märke alla the svin, som han oringada finner, och löse ägaren them igen af honom, med två marck för hvarthera. BB 11: 4 (Lag 1734. 'Vad ger du mig, om jag lagar så, att du vinner igen gården?' frågade tomten. LAGERLÖF Troll 2: 29 (1921). – särsk. i bildl. anv. (jfr b), i förbindelser med bet.: återtaga (sina ord), förr äv.: hava (ngt) ogjort. Han förgrep segh een gångh uthi sitt tal (det jagh märckte, att han gärne hadhe haft igen). OxBr. 10: 198 (1617). Nu hafver bemälte Her Salvius tagit sin ord igen och sagt, att (osv.). RP 8: 329 (1640). DALIN 2: 518 1855. b) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr a slutet). – särsk. α) i fråga om motstånd o. d.; numera bl. i förbindelsen hålla igen, hålia tillbaka, återhålla; i ssgr förr äv. i fråga om motsägelse. UNGERNSTERNBERG Bourgelat 16 (1752). CARLÉN Köpm. 1: 112 (1860). Kuskarne körde i galopp uppför backarna och höllo starkt igen, då det bar brant utför. DE GEER Minn. 1: 18 (1892). β) (†) i fråga om upphörande med att göra ngt; se VÄNDA IGEN. 3) för att beteckna att ngt lämnas l. mottages i utbyte l. som lön l. betalning o. d.; äv. bildl., i fråga om hämnd l. straff. – särsk. a) i förbindelser med bet.: begära l. få l. giva l. bjuda o. d. (ngt) i utbyte l. gengäld l. ss. lön l. betalning. It nÿt træhwss gaff ffor[sereffne] henric for[screffne] lasse p[er]s[on] j gh[e]n och th[e]r til V^c (dvs. femhundra) m[ar] c baadhe ffor for[næmde] stenhuss och g[rv]nd och tompt. OPETRI Tb. 6 (1524; uppl. 1929). När the uthläne en spann, vele the haffve två igenn. G1R 21: 266 (1550). Thet haf(ve)r iag igen för alt thet goda iag hafwer giort emot them. VDAkt. 1676, nr 53. HALLSTRÖM Than. 33 (1900). b) i förbindelser med bet.: få l. giva betalning l. lön för (ngt), få l. giva betalt för (ngt); äv. (numera mindre br.) i förbindelser med bet.:. hämna sig. Thet trägna arbetet med duplicerande nu i 22. åhr begynnar komma igen med matthet och svag hälssa. VDAkt. 1751, nr 390. Han skall veta att jag inte fick förargelse för assistancen för intet – det skall han ha igen. WETTERBERGH Altart. 81 (1848). Det goda en gjort, det får en igen. FRÖDING Stänk 39 (1896). Förr eller senare skall det du gjordt gå igen. AHRENBERG StRätt 45 (1899). (†) Så befinne wij att ther endeles godh malm ware skal, och kan wäll löne arbetett igen. G1R 19: 310 1548. c) för att beteckna ett återgäldande l. besvarande av ett visst bemötande med samma l. ett likvärdigt slag av bemötande: i gengäld, tillbaka; ofta sammansmältande med verb till ett enhetligt uttr. med bet.: göra l. vara ngt ss. svar på ngt l. i gengäld för ngt. Om du slår mig, så slår jag igen. (Valborg som skymfats av en annan kvinna) sloo he[n]ne igh[e]n. OPETRI Tb. 33 (1524; uppl. 1929). När han (dvs. Kristus) bleeff bannat, bannadhe han intit igen. 1Petr. 2: 23 (NT 1526. Såsom the haffua giordt emoot migh, så haffuer iagh giordt emoot them igen. Dom. 15: 11 (Bib. 1541. När the uti audientzen vordo titulerade Dominationes, kallade the oss Dominationes igen. RP 8: 244 (1640). Ondt älska, dher ingen älskar igen. GRUBB 626 1665. 'Om du bara är snäll.. och hvarför skulle du inte vara det? så är han nog snäll igen', hade modern genmält. LÖNNBERG Skogsb. 94 (1881). ESSÉN Fob 50 (1919). 4) i förbindelser med bet.: reparera (en skada),. neutralisera värkningarna av (en förlust), kompensera (en brist), erhålla kompensation för (ngt), hämta sig, taga sig o. d. Taga sin skada igen. VDAkt. 11/10 1684. I fingrars nätthet vi (kvin- nor) ha vunnit det igän,/ som utaf armars kraft vi lämna måst åt Män. KOLMODIN QvSp. 2: 468 (1750). Man har tänkt och sagt: .. Hvad vi förlora på jordbruket, taga vi igen på industrien. PT 1897, nr 47, s. 3. Där stod Tjohej och tittade. Han var ganska belåten med att få vara i stillhet och ta igen sig en stund. FORSSLUND Djur 85 (1900). Han skyndade utför gatan för att taga igen den förlorade tiden. LINDHÉ Ledf 57 (1903). 5) (†) i stället (för ngn l. ngt); möjl. äv. samrnansmältande med verb till ett enlietligt uttr. Gudh medh sin goodheet är henne (dvs. människan) j frå fallen, och dieffwlen medh sin ondzko haffwer hon fått ighen. OPETRI MenFall A 7 b 1526. P Annderss[o]nn hade slagitt söndir tillförenne en kanna i kiellerrenn och kiöptte så thenne kanna jgienn. SkrGbgJub. 6: 199 1590. Er. Nils. i Blekåsen fick på begäran afskied, ok grannen Nilss Mårtenson igen utsedder. Offerdal- KArk. N I 1, s. 89 1714. – särsk. i tautologisk anv., i sådana uttr. som i ngns stad l. ställe igen, i staden l. stället igen o. d. SvTr. 4: 29 1522. Then.. Papistiske Lähra.. bleff här aff Rijket uthdrifwen, och i then stadhen .. then reena Ewangeliske Lähra igen inplantad. Lagförsl. 272 c. 1606. Må nu een annor friseh broder stiga till rors igenn i min stadh. OxBr. 5: 3 (1612). Sorg och qwal, och bitter ångest/ Äre wekne: Frögd och Wällust,/ Äre komn' igen i ställe. STIERNHIELM Cup. 7 (1649, 1668). 6) kvar, över; vanl. sammansmältande med (oftast obetonat) verb till ett enhetligt uttr.; se vidare under de särskilda verben. – särsk. a) (†) i fråga om kvarblivande på en bestämd plats; i sådana förbindelser som bliva, gå, ligga, sitta, stå igen. Ther blef så mongen slagen, / Som låge alle på platzsen igen. HUND E14 47 (1605). Visb. 3: 44 c. 1635. Fader, Moder stå ther igiän med gråtande kinder. BrölBesw. 337 c. 1670. Några ryszer gåå här (dvs. i Stockholm) igen medh långa foddrade kiortter och råcker. BOLINUS Dagb. 53 (1670). När de andre reste hem blef han igen och går der i neigden och arbetar. VDAkt. 1674, nr 96. Widh sin bort flyckt (har, mannen) taget alla sin hustros kläder medh sigli att hon satt igen lycka (dvs, lika) som nackot. Därs. 1681, nr 159. b) (numera i sht bygdemålsfärgat l. arkaiserande; se dock β) i fråga om ngns l. ngts fortsatta förhandenvaro l. existens, sedan övriga personer l. saker med vilka han l. det hört samman upphört att förefinnas l. existera (dött l. dödats resp. föryttrats l. förslösats o. d.); särsk. i förbindelserna hava (ngt) igen, vara l. bliva, stundom finnas, förr äv. stå igen. För huilka szaker nw saa monghe thusendhe böndher ære j heel slagne ath wthij somliga sockner ære ey wthan ij eller iij böndher ighen. G1R 2: 182 (1525). Alle man skulla leggia sinn skaatt iffrånn sig, som ståå ighen an(n)o 84 och 5. SkrGbgJub. 6: 9 1587. Sidann skall förnemde Simonn och hans hustruus syster byttha och behålla, huadh som ther jgien kann finnes. Därs. 192 (1590). Detta är mitt råd till eder. Gån med det, atènske män! / Men här finnas gossar äfven, och jag har ett råd igen. RYDBERG Dikt. 1: 28 (1876, 1882). ÖSTERGREN (1928; angivet ss. mindre vanl.). – särsk. α) (numera knappast br.) i fråga om subtraktion; i förbindelserna bliva, få, vara igen. Subtrahera, eller affdragh.. 4.ifrån 5, är 1 igen. HORTULANUS Rekn. B 3 a (1638). När iag afdrager 562. af 600. så blifwa 38 åhr igen. RUDBECK Atl. 3: 149 (1698). Därs. 4: 132 1702. β) (fullt br.) i fråga om återstod av tid l. väglängd före uppnåendet av en viss punkt. Han har icke långt igen, han är nära döden. Man haffver nu icke mere igen än halfftannet åår (till dess stilleståndet med Lübeck utgår). G1R 24: 3 1553. Det är långt igen/ Än till morgonen. SNOILSKY 1: 165 (1870, 1874). De hade två fjärdingsväg igen till Berga. LAGERLÖF Berl. 1: 81 (1895). 7) ånyo, på nytt, ännu en gång åter; i vissa fall (särsk. i förbindelse medbefintlighets- l. rörelseverb) svårt att skilja från 2.

[IGEN.prep.adv II.7.a]

a) utan sammansmältning med verb till ett enhetligt uttr.; ofta pleonastiskt l. förstärkande i sammanställning med liktydiga ord l. uttr., ss. åter l. på nytt. Är du nu här igen? Komma tillbaka igen. Komma hem l. hit l. dit igen; äv. anslutet till 2. Thenne min son war dödh, och haffuer fååt lijff ighen. Luk. 15: 24 (NT (1526). Thensamma allzmächtige och barmhertige Gudh jagh åther och åther igen beder, att han (osv.). OxBr. 10: 5 (1612). Blif nu icke häftig igen, utan hör mig stilla! LÖNNBERG Skogsb. 177 (1881). Lovisa du, nu ha de visst släppt lillan i golfvet igen! HEDENSTLERNA Fru W 205 1890. jfr OM-, ÅTER-IGEN – särsk. med förbleknad bet. i vissa frågeformuleringar använda då man vill antyda att man förut (ofta alldeles nyss) haft reda på (erhållit upplysning om) den sak man frågar om, men att man för tillfället icke kan erinra sig den. 'Känner Ers Nåd Grosshandlare Dahls?' frågade jag ..'Nej.. något litet,.. vi ha så olika kretsar. Beskedligt, rätt beskedligt folk tror jag.. Grosshandlar.. hvad heta de nu igen? BREMER Grann. 1: 96 (1837). Hva' var det, jag skulle säja nu igen? JANSON Gast. 59 (1902). Hur var det man kom dit upp (dvs. till klostret San Martino,) nu igen? ÖBERG Makt. 1: 31 (1906). b) sammansmältande med (oftast obetonat) verb till ett enhetligt uttr.; se vidare under de särskilda verben. – särsk.

[IGEN.prep.adv II.7.b.α]

α) i förbindelser med bet.: infinna l. inställa sig på nytt, uppträda på nytt, återupplivas, leva upp l. visa sig l. framställas på nytt, upprepa(s) o. d. (Lat.) Morbus recidivus.. (sv.) Siukdom som kommer igen. FLORINUS Voc. 200 (1695). Strider, som i Tyskland länge sedan äro utkämpade, gå .. ofta igen ibland oss och lefva upp i det starka eko, hvarpå vårt bergiga land är så rikt. TEGNÉR 4: 384 (1828). Jag visste, att det.. (var)mycket av hennes säregna syn på forna tiders människor, som gick igen i min bok. LAGERLÖF Troll 2: 7 (1921). – särsk. α') i fråga om avliden persons uppträdande efter döden på ett för de yttre sinnena förnimbart sätt; se Gå IGEN, v.² 1. β') (ngt vard.) i fråga om en dröms upprepande i den meningen att vad man drömt går i uppfyllelse; se FÅ IGEN 1 d. γ') (†) i vissa uttr. med bet.: ånyo l. upprepade ggr göra sig skyldig till en sak, upprepa sitt brott l. sin förseelse, på nytt låta ertappa sig med ngt o. d.; se KOMMA IGEN.

[IGEN.prep.adv II.7.b.β]

β) i förbindelser med bet.: ånyo finna l. påträffa (ngt som man känner från annat håll), uppfatta (ngn l. ngt) som ngt bekant (som man förut sett l. hört osv.), uppfatta l. förstå vem l. vad (ngn l. ngt) är o. d. G1R 3: 100 1526. (Anders Persson) kende honom (dvs. Gustav Eriksson) wähl igen, ty the hade studerat tilhopa in Achademia vdi Vpsale. SVARTG1 12 (1561). Han (hade) känt igen min stil i en af de till hans fader öfversända täflingsskrifterna. DE GEER Minn. 1: 49 (1892). Ännu i den homeriska tidsåldern finna vi i krigets yttringar talrika rester av den krigets anda, som vi finna igen hos våra dagars vilda folkslag. Athena 148 1917. – särsk. i allmännare l. utvidgad anv. α') (†) i fråga om hittande l. anträffande av ngt l. ngn som man söker l. behöver l. vars läge man glömt. O PETRI Clost. A 3 a (1528). Vi tänka på rättegångars förkortande och laglydnad, och öka likväl dagligen våra lagar, så att domaren sjelf får med möda igen dem af registret. CHYDENIUS 134 (1765). BJÖRNSTÅHL Resa 1: 546 (1772). β') (†) i förbindelser med bet.: få veta (ngt), utröna (ngt), få l. taga reda på vem l. vad som är (ngt). Huad fördeel konsterna giöra bergzmännerna, finnes igen i tullböcker så vel som i tijondhe-längder. OxBr. 11: 115 (1643). Detär alt godt, bara man får igen uphofsmannen (till smädeskriften). 2RARP 4: 284 (1727). Sammansatte ords böjelser fås igen, när man ser efter de enkla. SAHLSTEDT Föret. 14 1773. 8) däremot, å andra sidan, i sin sida, åter, i sin tur; numera bl. (vard., föga br.) i ställning efter ett substantiv (l. substantiviskt pronomen) l. ett tidsadverb, vilket ordet framhävor; förr ofta i sammanställning med däremot (varemot) l. tvärtom. En part vtaff eder ther i Länett, haffue latiidh siig befinne wäluillige i then motten, och en part igen haffue stått ther hårdeligen emott. G1R 12: 228 (1539). Så hafva the en och en ondh sedh ther i motth egen på sumlighe stedher, atth the brucka lithen åker. RA I. 1: 486 (1546). The Jambiske Verser äre, twert om igen sådana Verser, som bestå aff idle Jambis. ARVIDI 121 (1651). Qwinnan är.. dygdig oc acktsam/ Mannen igiän wanartig oc ond. Bröl- Besw. 373 c. 1670. På sitt läger lade sig lugn den gamla Rebecka./ Ontrus igen stod qvar och strök sin haka med handen. RUNEBERG 1: 65 1832. Nej, för si han igen gick och var förtjust i fröken Wiberg. NORRMAN Bar. 63 (1909). jfr ÅTER-IGEN.