– IGEN-KÖPA, -ning (numera knappast br., Linc. (1640; under fiducia)). 1) (†) till II 2: köpa (ngt) o. medföra tillbaka. Så wäl Adelen som andre the ther köpslagen bruke wele, ware förplichtede at sällie eller förbyte theres godz vdi Stockholm, och ther igenkiöpe huadh som the wele och behöfue. STIERNMAN Com. 1:351 (1589). 2) till II 2 a: gm köp återförvärva, köpa tillbaka, köpa igen, återköpa. BALCK Musæus N 8 a (1596). När.. (hälsan) en gång är borta, kan hon offta med all werldsens gull intet igenköpas. LINDESTOLPE SuurbrFr. 21 (1718). SvTyHlex. (1851, 1872).

– (II 1 c) IGEN-LAPPA. (†) för reparation utfylla (ett hål), reparera (ngt) gm tilltäppande av hål o. d.; äv. allmännare: reparera, laga. Boot och Bota, eller Böta, är så mycket som: 1. Hela, igenlappa och ferdigt göra, thz som är förslittidt. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 345 (1631). Igenlappa holen på kyrkiotaken. MURENIUS AV 174 (1648). TERSMEDEN Mem. 4: 155 (1760).

– IGEN-LETA, -ning. 1) (numera bl. tillf.) till II 2 a: leta rätt på (ngn l. ngt som kommit bort). ÅngermDomb. 9/11 1641, fol. . 2) (†) till II 7 b β α', β': gm letande l. forskande få tag i l. skaffa reda på (ngn l. ngt), utforska. Jagh finner.. I migh en naturlig böjelse til at kienna, igenleeta och dyrka en Gudh. EMPORAGRIUS Cat. C 5 b 1669. Efter mycket sökande har jag ändteligen hunnit igenleta namnen på följande Capellaner i Delsbo. LENÆUS Delsbo 115 1764. ÖgCorr. 1854, nr 3, s. 3.

– (II B) IGEN-LEVA, r. l. f. (†) i pl.: vad som blivit över l. finns kvar l. vad ngn har kvar; äv.: kvarlevor. Månge Romare woro.. i then meningen, at.. the Romare icke hade til at befahra sigh för theras (dvs. göternas) igenlefwor effter then dagen. SCHRODERUS JMCr. 155 (1620). The Heligas Been eller Igenlefwor wordo på itt widskepeligit Sätt dyrkade. DENS. Os. 2: 745 (1655). KKD 2: 282 1718.

– (II 6) IGEN-LEVA, v.¹ (†) lämna (ngt l. ngn) kvar; särsk.: (vid sin bortgång gm döden) efterlämna (ngn); i p. pf. ofta närmande sig l. övergående i bet.: överlevande, kvarlevande. Rom. 9: 29 (NT (1526). Wår Salighe affledna Konungz (dvs. G. I:s) sårgfulla igenleffda Förstinna. SVART Ähr. 42 (1560). FAHLCRANTZ 2: 17 (1825, 1864).

– (II 6 b) IGEN-LEVA, v.² (†) leva kvar, vara överlevande, fortfarande leva. Sverigis rikis rådh oc herrar, som igenlifva. RA I. 2: 194 1568. BOTIN Hem. 2: 21 1756.

– (II 2 a) IGEN-LEVERERA, -ing (UrkFinlÖ I. 2: 136 1597, MURÆUS Arndt 1: 253 1647). (numera bl. tillf.) lämna igen l. tillbaka, återlämna; förr äv. med indirekt obj. UrkFinlÖ I. 2: 136 1597. J medler tijdh skulde Westphals documenter honom igenlevereras. CollMedP 1692 s. 34.

– IGEN-LIGGA. (†) 1) till II 1 c α, om jord:. ligga obrukad (så att den växer igen). Ingalunda skall.. (jordbrukaren) låta någon jord igen liggia. RÅLAMB 13: 96 1690. 2) till II 1 d, om bärgvärk l. gruva: icke bearbetas l. exploateras, vara övergiven. Gamla Lämåsberget har nu på 2:ne år igenlegat. NoraskogArk. 4: 96 1684.

– (II 2) IGEN-LJUD. (†) eko, genljud. SCHRODERUS Dict. 37 c. 1635. SCHENBERG 1739.

– (II 2) IGEN-LJUDA. (†) eka, genljuda. Tilbaka wändandes och igenliwdandes dohn kallas Lomm. SCHRODERUS Comenius 332 (1639). SCHENBERG (1739) .

– (II 1) IGEN-LYCKA, v., -else (LIND 1: 1354 1749), -ning (LIND 1: 255 1738). (†) tillsluta, stänga. Så skal han gå vthu hwset genom dörena, och igenlyckia hwset. 3Mos. 14: 38 (Bib. 1541; Bib. 1917stänga). MÖLLER (1790, 1807). särsk. a) med avs. på öga l. mun l. öra; av. i bild (jfr c). Theres öghon hafua the igenlucht, ath the icke.. skola see. Apg. 28: 27 (NT 1526; Bib. 1917 tillslutit). När han (dvs. Daniel) ibland the leijon satt; / Gudz Ängel war ther hos, / Som igenlyckte leijones munn. Ps. 1695, 282: 9. Knappt hade jag igenlyckt mina ögon, förrän tvenne högljudda Samojeder inträdde i rummet och störde min ro. CASTRÉN Res. 2: 238 1846. b) med avs. på himmeln ss. det rum varifrån rägn nedfaller på jorden. Monga änkior woro j Israel vthi Helie daghar, thå himmelen igenlukt war j try år och sex månadha. Luk. 4: 25 (NT (1526). SCHRODERUS Os. 2: 28 (1635). c) mer l. mindre bildl. (jfr a). Sij, Herren haffuer igenlucht migh at iagh icke kan få barn. 1Mos. 16: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917 gjort mig ofruktsam). Tijn hand skal icke öpen wara altijdh til at tagha, och igenlyckt til at giffua. Syr. 4: 31 (Bib. 1541; Apokr. 1921: tillsluten, när du skall giva igen).

– (II 1) IGEN-LÅSA, -ning. gm låsning stänga l. tillsluta (ngt), låsa igen; jfr IGEN-LÅSA. Sedhan rådhstuffu fårstådörren var igen loost, kåm Chlasz Falck till fårståfenstredh. BtHforsH 1: 175 1630. HAGSTRÖM Herdam. 4: 477 (1901).

– IGEN-LÅTA. (†) 1) till II 1: tillsluta, stänga; jfr IGEN-LÄTA. At.. (de pestsjuka) för then stoore swedan icke ett ögha til at soffua kunne igen lathe. BERCHELT PestOrs. G 3 a 1589. När princessan förgat fönstret igenlåta. HNORIJN 1702 i Landsm. XI. 1: 91. SvTyHlex. (1851, 1872). 2) till II B: lämna kvar, efterlämna. Alt thet folck som igenlåtet war j Mizpa. Jer. 41: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917 som hade lämnats kvar). SCHULTZE Ords. 2672 c. 1755.