– (II 1 c α) IGEN-LÄKA, -else (†, LIND 1: 1890 1749), -ning (SCHULTZE Ords. 2525 (c. 1755, DALIN 1852). 1) (numera knappast br.) bringa (ett sår l. en sårad kroppsdel) till läkning. BERCHELT PestOrs. H 4 a 1589. (Petrus högg av örat på översteprätens dräng) Hwilket Christus igenlechte. BULLERNÆSIUS LÖgn. 130 (1619). DALIN 1852. 2) i pass. l. (i sht förr) intr.: komma till läkning, läkas; numera knappast br. utom i p. pf. Thes dödzsåår wardt igenläkt. Upp. 13: 3 (Bib. 1541; NT 1526: lääct; Bib. 1917 läkt). ABELIN MTr. 57 (1902). särsk. geol. oeg., om bärgspricka o. d.: hopläka(s). CRONSTEDT Min. 50 (1758). I några fall står kopparkisens förekomst i tydligt samband med gamla igenläkta sprickbildningar. SvRike I. 1: 125 1899.

– IGEN-LÄMNA, -ing. 1) till II 2 a: lämna tillbaka, återlämna; förr äv. med indirekt obj. Jag har att igenlemna dig denna agraff. ALMQVIST DrJ 340 (1834). ÖSTERGREN 1928. 2) (†) till II 6: kvarlämna (ngn l. ngt); lämna (ngt) övrigt; lämna (ngn) efter sig (då man dör). Dhe igenlemnadhe Fader- och Moderlösa Barns beklagelige tillståndh. VDakt. 1661, nr 211. LIND (1758, 1749; under igenlefva).

– (II 1) IGEN-LÄSA, -ning (LIND 1: 1004 1749). (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) gm låsning tillsluta, låsa igen, låsa till; jfr IGEN-LÅSA. Fongahwset funnom wij jw granneligha igen läst. Apg. 5: 23 (NT 1526; Bib. 1917 stängt). Dörren var igenläst. NYBLOM Hum. 129 (1874). särsk. (†) bildl.: omöjliggöra åtkomsten av (ngt). Snön smälter, förvandlas till is och igenläser Renbetet nästan årligen. Renbeteskomm. 1907, I. 2: 80 1844.

– (II 1) IGEN-LÄTA. (†) tillsluta; stänga igen om (ngn); jfr IGEN-LÅTA. Then ther vpläter, och ingen menniskia igen läter. Upp. 3: 7 (NT (1526). SCHENBERG 1759.

– (II 1, 1 c) IGEN-LÖDA, -eise (†, LIND 1: 1619 1749), -ning. tillsluta l. tilltäppa (ngt) gm lödning; löda igen; förr äv.: löda ihop l. limma ihop. Then en dåra lärer han igenlödher skrelle (dvs. ett sprucket lerkärl). Syr. 22: 7 (1536). (Sedan) hålet blifvit igenlödt (osv.). TT 1875, s. 258. ÖSTERGREN 1928.

– (II 2 a) IGEN-LÖSA, -ning (Sv Tr. V. 1: 130 1603, ÖSTERGREN 1928); jfr -LÖSEN. 1) gm erläggande av pängar o. d. (åter)förvärva (ngt vartill man har lösningsrätt), (åter)inlösa lösa igen. Vlffaasa gard oc godz.. varder igen löst för then summa thet är pantsat fore. G1R 1: 4 (1521). MALMSTRÖM Hist. 5: 241 (1877). 2) friköpa; numera b1. (i religiös stil, föga br.) bildl., om Gud: befria (från syndens l. dödens våld), frälsa, förlossa, återlösa. J weten ath j icke medh förgengelighit sylff eller guld igen löste ären frå thet fåfenga leffuerne. 1Petr. 1: 18 (NT 1526; Bib. 1917 I haven blivit "lösköpta"). WIRSÉN Vint. 269 1890.

– (II 2 a) IGEN-LÖSEN. (†) handling(en) att igenlösa (i bet. 1) ngt, igenlösning. HH XIII. 1: 70 (1562). Wåre Vpbördzmän .. opålagde äre till att vpbähre den Contribution till Elfzborgz Igenlösen. SUFinlH 4: 303 1614. SCHULTZE Ordb. 2845 c. 1755.

– (II 1 c) IGEN-MULEN. (föga br.) alltigenom täckt av moln. Den igenmulna sydvästhimlen. SPARRE Kryss 57 (1920).

– IGEN-MURA, -ning. 1) (†) till II 1 a: gm anbringande av en mur spärra (en väg) mura för. Han haffuer igenmurat min wägh medh huggen steen, och mina stijghar igentäpt. Klag. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917 murat för). 2) till II 1 c: gm murning fylla l. tilltäppa (en öppning l. fördjupning), mura igen; äv. bildl. Thett smale fensteret schall bliffwe igen muredt. JOHAN III 1572 i HB 1: 189. Ett blekt ansikte med det vänstra ögat igenmuradt, skiftande i blått. LUNDEGÅRD Prom. 1: 176 1893.

– (II 1 c) IGEN-MYLLA, v., -ning. fylla (en fördjupning) med mull l. jord, igenskotta, mylla igen. Oveld i betraktelsen förliker sig icke genast med sorgen vid en nyss igenmyllad graf. RYDBERG i 2SAH 56: 222 1879. Fårorna igenmyllas efter verkställd sådd. ABELIN MTr. 43 (1902).