© Svenska Akademien. SAOB spalt: I130; tryckår: 1933
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
IGEN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 116 f.):
(II 1 c) IGEN-PLUGGA, -ning. fylla l. tilltäppa (ett hål) med plugg(ar), plugga ügen. Med tränaglar igenpluggade hål. STÅL Byggn. 1: 20 (1834). FoU 24: 182 1911.
(II 1 c) IGEN-PLÅSTRA. () laga, reparera. Vij förnimme, att muren allerede haffver satt sigh och remnet brede vidh porten, och att han skall vare igen plåstredt. G1R 26: 611 1556.
(II 1 c) IGEN-PLÖJA, -ning. landt. gm plöjning fylla (en fåra), plöja igen. Efter vårbrukets slut igenplöjas tegfårorna. JUHLIN-DANNFELT 410 1886. LB 1: 165 1899.
(II 1 c) IGEN-RASA, -ning. fyllas l. tilltäppas l. förstöras gm ras, rasa igen. Gamla förbyggnader och igenrasade orter. RINMAN 1: 377 1788. HEDIN Front. 208 (1915).
(II 2) IGEN-RESA, f. (†) återresa, återfärd. Theres företagne igenn reese. G1R 18: 104 1546.
(II 2 a slutet) IGEN-ROPA.
[fsv. i gen ropa]
() bildl.: förklara sig icke vilja stå för l. vidhålla (ngt), återkalla, återtaga. OPETRI PEliæ c 1 a 1527. Om then brotzlige (dvs. kättaren) sigh besinner, skulden bekienner, sin willfarelse igenropar (osv.). KOF II. 2: 305 c. 1655.
(II 1 c α) IGEN-SANDA, -ning. (i fackspr.) fylla l. övertäcka l. uppgrunda (ngt) med sand; vanl. i pass. med intr. bet. Agger-kanalen, som bildades 1825 genom hafvets inträngande, är nu nästan igensandad. NF 3: 57 1879. Skulle källor och brunnar (i Sahara) uttorka, eller, som ofta händer, igensandas, dö planteringarna ut. Verd. 1891, s. 28.
(II 2 a) IGEN-SKAFFA, -else († MURÆUS Arndt 2: 197 1648), -ning. skaffa tillbaka; skaffa igen; tillrättaskaffa. MURÆUS Arndt 2: 197 (1648). Förlorat Hörsel att igenskaffa. LINDH Huuszapot. 55 (1675). ÖSTERGREN 1928.
(II 1 c) IGEN-SKOTTA, -ning. gm nedskottning av jord o. d. fylla l. utplåna (en fördjupning), skotta igen. Städernas och byarnes invånare igenskottade vid fiendens annalkande sina brunnar. ÖDMANN MPark 340 (1800). HEIDENSTAM Karol. 2: 170 (1898).
IGEN-SLAGNING, se IGENSLÅ.
(II 1 c α) IGEN-SLAMMA, -slamning. i pass. med intr. bet.: fyllas l. uppgrundas l. tilltäppas gm avsättning av slam. Genom sand- och slammassor, som blifvit nedförda af rinnande vatten, hafva ej sällan hela sjöar blifvit igenslammade. HOLMSTRÖM Geol. 22 1877. NoK 43: 13 1925.
(II 1) IGEN-SLUTA. () tillsluta; stänga. Trägården är igensluten. Sus. 20 (Bib. 1541; Apokr. 1917: stängd). Athene begöt hans (dvs. Odysseus') ögon med sömn, för att lätta / vedermödogas tyngd, och ögonlocken igenslöt. JOHANSSON HomOd. 5: 493 (1844).