HÖGSKOLA hø³g~skω²la, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv.
HÖGSKOLE,
r. l. m.; best -en; pl. -ar. ( hög-1546 osv. höga- 1582. höge- 1538–1628. -skola 1582 osv. -skole 1538–1747) [jfr d.
højskole, t.
hochschule; av
HÖG, adj. (se d. o.
13 e slutet), o.
SKOLA, sbst.]
[HÖGSKOLA 0]
högre (i sht vetenskaplig) undervisningsanstalt; i fråga om nutida sv. förh. särsk. dels om vissa anstalter för vetenskapligt inriktad undervisning o. forskning i teknologi, krigsvetenskap, veterinärväsen, handelsvetenskap o. ekonomi, landtbruk m. m)., dels om de efter universitetens mönster bildade (o. i tillämpliga delar med samma befogenheter som dessa utrustade) anstalter i Stockholm o. Göteborg som hava till ändamål att i vissa grenar meddela vetenskaplig undervisning o. främja vetenskaplig forskning; stundom sammanfattande, med inbegrepp äv. av universiteten; äv. (numera bl. ngn gg i högre stil): universitet; jfr AKADEMI 2. Tekniska högskolan (i Sthm, sedan 1877 med detta namn, tidigare Teknologiska institutet). Stockholms högskola ( grundad1877). Göteborgs högskola (grundad 1889). G1R 12: 78 1538;
möjl. två ord). På thed at i ett sådane berömeligitt konungerijke
(som Sv.) motte iw till thed rinngeste ehn högschole ware.
ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 24 (
i handl. fr. 1593). Mig faller in hwad som i min vngdom hende på högscholan i Vpsala.
SWEDBERG Schibb. 18 (
1716). De vetenskaper, som .. vid sjelfva högskolorna och akademierna bäst kunna inhemtas.
HERNLUND SkollagstH 1: 59 (
i handl. fr. 1760).
Aldrig hafva våra Hög-Skolor, på en gång, haft så många Stora Män i alla lärdomsgrenar (som på 1770-t.). HAGBERG i 2SAH 10: 8 (
1821).
Theodor Wisén, målsman för de nordiska språkstudierna vid den sydsvenska högskolan. DAHLGREN i 3SAH 7: 9 (
1892).
FLODSTRÖM SvFolk 176 (
1918). – jfr
ARTILLERI-,
HANDELS-,
INGENJÖR-,
KRIGS-,
SJÖKRIGS-,
SKOGS-,
VETERINÄR-HÖGSKOLA m. fl. – särsk.
[HÖGSKOLA .a]
a) i allmännare anv., om vissa andra högre utbildningsanstalter. Vår första högskola för klädsömnad. Fredrika Bremerförbundets högre yrkesskola. SvD(A) 1917,
nr 315, s. 7.
En fri högskola för de kroppsarbetande folkklasserna. BtRiksdP 1919, XII.
1: nr 19, s. 1. Den sociala högskolan.
NDA(A) 1920,
nr 270, s. 7. – jfr
ARBETARHÖGSKOLA. – särsk.
[HÖGSKOLA .a.α]
α) (
†)
om den högre skolan, gymnasium. När en ung person nedre i Scholan, efter föreskrifwen ordning flitigt är öfwat, .. tå skal han transfereras up i Höghscholan eller Gymnasium. KOF II. 1: 457 (
1659).
[HÖGSKOLA .a.β]
β) [efter motsv. anv. i d.]
om folkhögskola; ss. senare led i ssgr (l. elliptiskt för dessa). – jfr BONDE-, FOLK-HÖGSKOLA. [HÖGSKOLA .b]
b) (numera i sht i högre stil) i bildl. anv. SWEDBERG SabbRo 921 (
1690,
1712)
(Adolf Fredrik o. Lovisa Ulrika) gjorde strax sitt Hof till urskillningens och smakens högskola.
GYLDENSTOLPE i
1SAH 3: 26 (
1789,
1802)
NYBLOM i
3SAH 13: 71 (
1898).
Ssgr –
HÖGSKOLE-BILDAD,
p. adj. som fått utbildning vid (teknisk o. d.) högskola. 2NF 5: 366 (
1906).
Högskolebildad ingenjör. GHT 1926,
nr 26, s. 1.
–
HÖGSKOLE-BILDNING.
vid (teknisk o. d.) högskola erhållen (ut)bildning.
–
HÖGSKOLE-ELEV. särsk.
om elev vid högskola för högre utbildning av ingenjörer, officerare, veterinärer o. d. TT 1887,
s. 13.
–
HÖGSKOLE-FÖRENING. särsk.
om en 1869 bildad förening med ändamål att upprätta en högskola i Sthm. GrundstSthmHögsk. 3 (
1877).
–
HÖGSKOLE-INGENJÖR.
ingenjör som genomgått teknisk högskola. Elektrisk högskoleingeniör. SD 1916,
nr 34, s. 12.
–
HÖGSKOLE-KURS.
Efter afslutad högskolekurs. SFS 1905,
nr 63, s. 14.
–
HÖGSKOLE-PROFESSOR.
DN 1895,
nr 9261, s. 2.
–
HÖGSKOLE-PROFESSUR.
DN 1895,
nr 9259, s. 2.
–
HÖGSKOLE-STUDENT. särsk.
om student vid Stockholms l. Göteborgs högskola.
–
HÖGSKOLE-STYRELSE.
LUNDELL 1893. Högskolorna äro ställda under inseende af särskilda högskolestyrelser.
2NF 25: 1116 (
1917).
Avledn. –
HÖGSKOLIST ,
m.||ig. (i Finl.) högskoleelev l. -student. AMINOFF StPtbg 33 (
1909).
–
HÖGSKOLIT ¹⁰⁴, m.||ig. (vard., i vissa kretsar) högskoleelev l. student. AB 1897, nr 222 A, s. 3.