ILÄGGA i³~läg²a, v. -er, -lade, -lagt, -lagd;, se för övr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE o. -ERSKA, se avledn.

[av I, prep. o. adv.², o. LÄGGA]

[ILÄGGA 0]

(i sht i fackspr.) lägga l. placera (ngt) i en fördjupning, ett förvaringsrum, ett kärl o. d.; äv.: placera (hälla, blanda o. d.) (ngt) i en flytande l. degartad l. av småpartiklar bestående massa; nästan bl. i pass., i sht i p. pf., o. ss. vbalsbst. WARG 82 (1755). Hur blinksnabbt stack icke Ellin sitt ena pekfinger under jernet, hvarje gång hon ilagt ett nyglödgadt lod. ALMQVIST TreFr. 3: 229 (1843). En stor bål ypperligt kaffe med ilagdt socker och grädde. WACHTMEISTER Tur. 9 (1876, 1885). Uti fabriken stiftas lådorna ihop.. hvarefter cigarrerna iläggas. SvD 1899, nr 294, s. 4. – särsk.

[ILÄGGA .a]

a) boktr. vid tryckning: (för hand l. medelst iläggningsapparat) inmata (ark efter ark, efter hand som de skola tryckas) i tryckpressen;nästan bl. ss. vbalsbst. -ning, ävensom -are o. -erska (se avledn.); motsatt: avlägga. NORDIN Boktr. 326 (1881). Tvåfärgspress med iläggning för hand. 2UB 10: 222 (1906). ELGE BoktrK 99 (1915).

[ILÄGGA .b]

b) bärgv. ss. vbalsbst. -ning, om det brutna bärgets ilastning i transportvagn l. tunna; jfr ILÄGGARE b. JernkA 1875, s. 219. JOHANSSON Noraskog 3: 393 (1884).

Ssgr (i allm. till a, boktr.):

– ILÄGGNINGS-APPARAT särsk. boktr. , till a: apparat som automatiskt ombesörjer iläggningen av arken i tryckpressen. NORDIN Boktr. 327 (1881).

ELGE BoktrK 100 (1915).

– ILÄGGNINGS-BORD. på tryckpress: bord (skiva) varifrån iläggning av ark i tryckpressen sker.

UB 1: 580 (1873). 2NF 30: 95 1919.

– ILÄGGNINGS-KANT.

Med iläggningskant förstås den sida av arket, som vid arkets iläggning i press erhåller stöd av gripare och linjal. ELGE BoktrK 94 (1915).

– ILÄGGNINGS-LINJAL.

En iläggningslineal, som automatiskt inriktar arket i dess rätta läge. MeddSlöjdF 1889. s. 116.

– ILÄGGNINGS-MASKIN. a) tekn. vid tändsticksfabrikation: maskin som ombesörjer tändstickornas införande i satsningsramarna. SD(L) 1895 nr 20 s. 2. VaruförtTulltaxa 1: 338 1912. b) boktr. till a: iläggningsapparat. 2UB 10: 241 (1907). ELGE BoktrK 100 1915.

Avledn.

– ILÄGGARE m. manlig individ som yrkesmässigt ombesörjer iläggning av ngt slag. särsk. a) boktr. till a. UB 1: 577 (1873). En iläggare erhåller plats hos S. & B... Malmö. Arbetet 1907, nr 35, s. 3 (i annons). b) bärgv. till b: gruvarbetare som lastar det brutna bärget i vagn l. tunna (o. oftast äv. skjuter vagnen fram till uppfordringsschaktet). STRÖM MinnB 28 (i handl. fr. 1840. JernkA 1880, s. 424.

[ILÄGGARE.avl .c]

c) (mindre br.) landt. manlig individ som inmatar säden i ett tröskvärk, "matare". LAHT 1903, s. 16.

– ILÄGGERSKA f. boktr. till a; jfr ILÄGGARE a. LUNDELL 1893. Pressen.. kräfver fyra iläggerskor och en maskintryckare för skötsel. GHT 1898, nr 87 A, s. 1.