– (II 1 c) IGEN-TRAMPA, v., -ning. gm trampning bringa (en fördjupning) att fyllas l. rasa igen l. att försvinna, trampa igen. Igentrampade fotspår. SYLVIUS Mornay 538 (1674; i bild). AHLMAN 1872.

– (II 1) IGEN-TRYCKA, -ning. gm tryck tillsluta (ngt), trycka igen. Laërtes sielf .. lefver ännu och förväntar sin Sons återkomst, och at han må igentrycka hans Ögnalock. EHRENADLER Tel. 774 (1725). SvTyHlex. (1851, 1872).

– IGEN-TÄPPA, v., -ning. 1) till II 1, 1 c: tillsluta l. avlägsna (en öppning l. fördjupning); på detta sätt spärra passagen in i l. ut ur (ngt); täppa igen, täppa till; i pass. äv. med intr. bet., t. ex. om sil: tillstoppas, igen. stoppas. G1R 4: 9 1527. The hadhe begynt igen tänpa thet öppet war (i muren). Neh. 4: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917 rämnorna begynte igentäppas). Hålet, som orsakats af den mot cellen skjutna granaten, var nästan helt och hållet igentäppt. Krig VAH 1886, s. 162. SMITH (1916; i fråga om sil). 2) (†) till II 1 a, c α, med avs. på väg l. flod o. d.: spärra; äv.: bringa (ett vatten) att igengrundas. Iagh skal igenteppa tin wägh medh törne. Hos. 2: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917 stänga). Jöns Ersson på Ringshyttone hafver igentäpt allmänne vägen för sina grannar. NoraskogArk. 4: 30 1615. Fridt watnlop i Strömen som ey må igentäppas. VERELIUS 77 1681. Den vahrsamhet är nödig,.. at gatonnes sopande .. icke sker under det at det rägnar, på det orenligheten icke må flyta i vatnet eller igentäppa hamnarne. BERCH Hush. 113 (1747). LAGERBRING 1Hist. 2: 591 (1775).

– (II 1 c α) IGEN-VALLA, -ning. (i sht i fackspr.) 1) i pass. (l. ngn gg refl.) med intr. bet. l. (i sht förr) i rent intr. anv.: växa igen, gro igen, övergå till gräsmark o. d.; särsk. om vattensamling l. vattendrag, kärr o. d.; äv. om åker o. d.; stundom om väg. Östuna siön (är) ännu sjöö, doch mycket igenvallat medh tillväxande grääs, och Flytappar. DYBECK Runa 1846, s. 14 1673. En vacker trägård, som nu allenast utmärkes af igänvallade gångar och qvarter. BARCHÆUS LandthHall. 74 (1775). Till sjelfva staden (dvs. Söderköping) kunna numera inga fartyg komma, emedan vattendraget är för grundt och alltmer igenvallar. HÖJER Sv. 2: 161 1876. LAHT 1895, s. 69 (refl.). Genom igenvallning af .. moränsjöar bildade torfmossar. 2NF 25: 1308 1917. 2) åstadkomma igenvallning (i bet. 1) av (ngt). Dessa Palmiter finnas till myckenhet uti de flästa Rivier eller Åar, hvilka de mer och mindre igenvallat. SPARRMAN Resa 1: 49 (1783). Hafvets uppgrundande och igenvallande förmåga. Uppl. 1: 427 1903.

– (II 2 a) IGEN-VINNA, -ing. vinna tillbaka; återvinna; vinna igen. HH XIII. 1: 1 1561. Han skulle (enligt läkares försäkran) fullkomligt igenvinna sin helsa nästa vår. ATTERBOM Minnest. 2: 355 (1824). LUNDELL 1895.

– IGEN-VÄNDA, v., -ning (Linc. (1640; under cessatio)). särsk. (†) till II 2 b β: upphöra l. sluta (med ngt); äv.: upphöra att finnas, taga slut. The öffuerste igenwende at tala. Job 29: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917 höllo.. tillbaka sina. ord). Opå thet krijgh, blodz vtgiutelse, och alt ondt .. måtte igen wände. TEGEL E14 181 (i handl. fr. (1565). KELLGREN 3: 246 c. 1780.

– IGEN-VÄXA, -ning; jfr -VÄXT. 1) till II 1 c α: fyllas l. övertäckas l. tilltäppas med l. genom växtlighet; växa igen, gro igen; särsk. om odlad mark som blir bevuxen med gräs l. buskar l. skog o. d.; äv. om skog l. trädsamling o. d. som växer sig tät; äv. om vattensamling l. vattendrag som allt mera uppgrundas gm växtlighet (tills den l. det förvandlats till fast mark). The gamble och igenwexte åkrer. HFinl 4: 247 (1556). Hampnerne vthi Törne.. ähre igen wuxne och wordne förgrundh. SUFinlH 2: 122 (1604). Ängen .. befinnes väl till en del vara myckit igenvuxen i synnerhet af Enebuskar. VDAkt. 1742, F III 7. Bersåerna voro så igenvuxna, att de sågo ut som små mörka krypin. BESKOW SvBarn 38 (1896). Igenväxning av sjöar eller kärr. TurÅ 1929, s. 75. särss. (tillf.) i fråga om skäggväxt. Hans ansigte var igenväxt med ett rödt helskägg. STRINDBERG RödaR 305 (1879). DENS. Hafsb. 190 (1890). 2) (tillf.) till II 1 c γ, om rispa l. sår i trädstam o. d.:. växa ihop, gro ihop; helas, läkas. TROLLE-BONDE Hesselby 156 (i handl. fr. (1756). De på trädstammen inskurna namnen ha igenväxt. DALIN 1852. 3) (†) till II 7 b: ånyo uppväxa, återväxa; såväl i fråga om växtlighet som i fråga om hår- l.skäggväxt. MURENIUS AV 181 (1648). (Man har) huggit sparliga, på thet skogen skulle igenuexa. Därs. 46 (1660). Mitt.. igenvuxna hår (som efter en sjukdom fallit av).. befans pryda mig longt bätre (än peruken). RHYZELLUS Ant. 49 c. 1750.

– (II 1 c α) IGEN-VÄXT, r. l. f.? (†) igenväxning (se -VÄXA 1). Angmarcken.. är äfvenväl nyttjat ock ifrån igen växt i giörligaste måtto fredad. ÅgerupArk. Syneprot. (1755). Kärrens igenväkt. RETZIUS FlOec. 239 (1806).

– (II 1 a, c, c α) IGEN-YRA, v., -ning. 1) (numera knappast br.) tr., om vind: fylla l. övertäcka l. spärra (en väg l. fotspår) med snö (l. sand o. d.). Urvädret igenyrde vägen för den sent uteblefne fotgångaren. MorgBl(Hfors) 1835, nr 95, s. 1. DALIN 1852. 2) intr.: fyllas l. täckas l. spärras (av snö l. sand); numera bl. i p. pf. o. ngn gg ss. vbalsbst. -ning. Oppwäga där som är igen-yyrt. COLUMBUS Ordesk. 22 (1678; iuppl. 1908). Med näsa och mun igenyrda af sand. HÖPKEN Momb. 20 1908.