INDIGO in⁴digω l. ²⁰² (i'nndigo DALIN), r. l. m. (2RA 3: 742 1734 osv.) l. n. (LIND 1749 osv.) († f. LIND 1749); best. -n, ss. n. -t; i best. anv. förr äv. utan slutartikel (LIEDBECK KemTekn. 786 1867). ( indego 1776–1797indig 1868. indigo 1637 osv. inge- 1738 (:Ingeblått)-1807 (:Ingeblått). ingei(i)- 1772 (:Ingellblått)--1807 (:Ingelblått). ingela- 1762 (:Ingelablått). Anm. Hit höra möjl. äv. de under INDIA- uppförda formerna inde- o. indij-.) [jfr holl. indigo, t. indig l. indigo, eng. o. fr. indigo; av port. indigo, av lat. indicum (pigmentum), indiskt (färgämne) n. sg.av indicus, adj. till India, Indien; jfr gr. ἰνδικόν]
[INDIGO 1]
1) blått, vegetabiliskt färgämne, urspr. framställt i Indien, senare äv. i vissa trakter av Afrika O. Amerika, gm jäsningsprocesser o. d. ur olika växtarter, huvudsakligen tillhörande släktet Indigofera Lin., numera i stor utsträckning tillvärkat på syntetisk väg; äv. användt i den äldre medicinen.
OxBr. 11: 723 (
1637).
Hans ladning bestod i Cochenille, Indigo (osv.). SÄFSTRÖM Banquer. Oo
3 a (
1754).
Fall, der Indigo, användt för kramp, .. alltid framkallade en akut ledgångsrheumatism. Hygiea 1845,
s. 488. Den i handeln förekommande indigo har en djupblå färg.
LIEDBECK KemTekn. 786 (
1867).
Syntetisk indigo. KemT 1900,
s. 125. – särsk.
[INDIGO 1.a]
a) i uttr. blå, violett, purpurfärgad, röd (jfr 3), kopparfärgad indigo, benämningar på olika sorter av indigo, avseende den friska brottytans färg. ApotT 1698,
s. 44.
Blå Indigo. LINNÉ Gothl. 224 (
1745).
ALMSTRÖM KemTekn. 2: 380 (
1846).
Därs. 390. [INDIGO 1.b]
b) [jfr fr. indigo soluble]
färg. i uttr. löslig l. söt indigo, blått, i vatten lösligt färgämne framställt gm upplösning av indigo i koncentrerad svavelsyra och fällning av lösningen medelst kalium-, natrium- l. blyacetat, indigokarmirl, cerulein; sur indigo, blått färgämne, nära besläktat med löslig indigo l. indigokarmin, indigoextrakt. KEYSER Kemien 3: 342 (
1876).
SAHLIN SkånFärg. 171,
172 1928.
[INDIGO 1.c]
c) kem. i uttr. reducerad indigo, färglöst ämne framställt genom reduktion i alkalisk lösning av den i vatten m. m. olösliga indigon, vilket vid oxidation med luftens syre lätt åter bildar för färgning lämpad indigo indigovitt. BERZELIUS Kemi 5: 660 (
1828).
LIEDBECK KemTekn. 788 (
1867).
[INDIGO 2]
2) om den mörkblå färgnyans (l. de mörkblå nyanser) som är(o) karakteristisk(a) för indigo. JG OXENSTIERNA 2: 132 (
1796,
1806).
(Vätgasspektret) har tre linier: orange, blått och indigo.
UB 2: 248 (
1873).
BILDT Ital. 50 (
1896).
[INDIGO 3]
3) färg. i utvidgad anv., om vissa andra färgämnen; i uttr. grön l. kinesisk indigo, grönt, vegetabiliskt färgämne, urspr. framställt i Kina av arter av släktet Rhamnus, "kinesiskt grönt"; röd indigo (jfr 1 a, violett, med orselj närbesläktat färgämne, framställt av lavar tillhörande familjen Lecanoraceæ, persio; svart indigo, svart färgämne framställt gm oxidation av anilin, användt bl. a. till färgning av bomull o. silke, anilinsvart, indigosvart. SYNNERBERG 1: 168 (
1815).
LIEDBECK KemTekn. 776 (
1867).
(EKENBERG o.) LANDIN 589 1893.
VaruförtTulltaxa 1: 431 1912.
[INDIGO 4]
4) växt varur färgämnet indigo framställes; särsk. om arter av det till familjen Leguminosæ hörande, i Ostindien samt vissa delar av Afrika o. Amerika hemmahörande släktet Indigofera Lin. Indigo blifver en buske med många små blad. LINNÉ SvArb. 1: 66 (
1762).
Åkerfält (i Gambia). på hvilka man planterat Bomull och Indigo. ÖDMANN MPark 11 (
1800).
Den ostindiska indigon eller Anilplantan, Indigofera Anil odlas i Ost- och Vestindien. NISBETH 711 1868. – särsk.
[jfr eng. wild indigo) i uttr.
vild indigo, den i sht i Nordamerika förekommande växten Baptisia tinctoria R. Br., tillhörande familjen Leguminosæ.
BotN 1894, s.
257.
Ssgr (i allm. till
1): (jfr
2)
–
INDIGO-BLÅ adj. (indig- 1803. indigo- 1814 osv.) [jfr t. indig(o)blau) avsamma mörkblå färg som indigo.
VetAH 1803, s.
49. BLOMBERG Överg. 182 1915.
–
INDIGO-BLÅTT,
n. [INDIGO-BLÅTT.ssg 1]
1) det blå färgämnet i indigo, framställt gm oxidation av reducerad indigo, indigotin. (Sv.) Ingeblått, (t.) der Indig. LIND (
1738).
LIEDBECK KemTekn. 788 (
1867).
JÖNSSON Gagnv. 369 (
1910).
[INDIGO-BLÅTT.ssg 2]
2) (
†)
i uttr. olösligt indigoblått, indigo (se d. o. 1); lösligt indigoblått, löslig indigo (se INDIGO 1 b, indigokarmin. Lösligt indigo-blått är en product af concentrerad svafvelsyras verkan på olösligt indigoblått. BERZELIUS Kemi 5: 667 (
1828).
[INDIGO-BLÅTT.ssg 3]
3) indigoblå färgnyans; jfr INDIGO 2. RINMAN 2: 530 (
1789).
SAHLIN SkånFärg. 152 (
1928).
–
INDIGO-BOVETE ~⁰²⁰. den i Ostasien hemmahörande växten Polygonum tinctorium Lin., av familjen Vaginales, använd till framställning av indigo. UB 5: 493 1874.
–
INDIGO-BRUNT,
n. kem. i indigo ingående, mörkbrunt färgämne. BERZELIUS ÅrsbVetA 1827, s. 253. JÖNSSON Gagnv. 370 (
1910).
–
INDIGO-EXTRAKT.
kem. , färg. blått färgämne, nära besläktat med löslig indigo (se INDIGO 1 b; sur indigo (se INDIGO 1 b). KEYSER Kemien 3: 343 (
1876).
VaruförtTulltaxa 1: 431 1912.
–
INDIGO-FABRIK.
NORDFORSS 1805.
LIEDBECK KemTekn.785 1867.
–
INDIGO-FÄRG.
dels: den för indigo karakteristiska mörkblå färgnyansen, dels: färgämnet indigo. RINMAN 2: 914 (
1789).
JÖNSSON Gagnv. 364 (
1910).
–
INDIGO-FÄRGAD,
p. adj. som har den för indigo karakteristiska, mörkblå färgen. LINNÉ Diet. 2: 40 (
c. 1750).
–
INDIGO-GULT,
n. kem. gult färgämne fralnställt ur indigo gm vissa kemiska processer. BERZELIUS Kemi 5: 688 (1828). BonnierKL 5: 1327 1924.
–
INDIGO-KARMIN.
kem. ,
färg. löslig indigo (se
INDIGO 1 b, cerulein, blå karmin.
BERZELIUS ÅrsbVetA 1827,
s. 200.
GRAFSTRÖM Kond. 25 (
1892).
–
INDIGO-KVARN.
På indigokvarn finmalen indigo. UB 5: 511 1874.
–
INDIGO-KYP färg. [INDIGO-KYP.ssg 1]
1) kärl för indigofärgning av garn o. tyger. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1833,
s. 115.
[INDIGO-KYP.ssg 2]
2) alkalisk lösning av indigovitt för blåfärgning av garn o. tyger. Varm, kall indigokyp. WIKFORSS 1: 879 (
1804).
PASCH ÅrsbVetA 1838,
s. 61.
VaruförtTulltaxa 1: 431 1912.
– (
4)
INDIGO-PLANTA,
r. l. f. WIKFORSS 1: 879 1804.
– (
4)
INDIGO-PLANTERING. (
†)
indigoplantage. (BLADH o.) HORNSTEDT 153 1784.
SvLittFT 1837, sp.
804. –
INDIGO-PURPUR.
kem. purpurrödt färgämne framställt gm upplösning av indigo i rykande svavelsyra. BERZELIUS Kemi 5: 688 (
1828).
BonnierKL 5: 1327 1924.
–
INDIGO-RÖDT,
n. kem. ett i indigo förekommande, rödt färgämne. BERZELIUS ÅrsbVetA 1827, s. 255. EKENBERG (o. LANDIN) 1891.
– (jfr
3)
INDIGO-SVART,
n. färg. anilinsvart, svart indigo (se INDIGO 3). LIEDBECK KemTekn. 776 1867.
–
INDIGO-SVAVELSYRA ~¹⁰²⁰. kem. gemensam benämning på de syror som uppkomma gm lösning av indigoblått i koncentrerad l. rykande svavelsyra. BERZELIUS ÅrsbVetA 1834,
s. 322.
UB 5: 536 1874.
–
INDIGO-SYRA,
r. l. f. kem. † benämning på nitrosalicylsyra, som förr framställdes gm behandling av indigo med salpetersyra. BERZELIUS Kemi 5: 921 (
1828).
KEYSER Kemien 3: 287 (
1876).
–
INDIGO-TINKTUR.
kem. ett slags indigolösning. GADD Landtsk. 3: 16 (
1777).
Indigotinktur. Är en med vatten förtunnad och med kolsyradt kali eller natron neutraliserad lösning af indigo i svafvelsyra. KEYSER Kemien 3: 343 1876.
–
INDIGO-TRYCK.
[INDIGO-TRYCK.ssg 1]
1) fotogr. kopieringsmetod vid vilken indigovitt användes ss. ljuskänsligt ämne. 2NF 36: 611 1924.
[INDIGO-TRYCK.ssg 2]
2) färg. om med indigo ss. tryckfärg utfört mönstertryck (på tyg o. d.). Patent nr 62761, s. 2 1927.
– (jfr
4)
INDIGO-VÄXT,
r. l. m. växt varur färgämnet indigo framställes; särsk. om art tillhörande släktet Indigofera Lin. VetAH 1790,
s. 4.
JÖNSSON Gagnv. 368 (
1910).
– (jfr
4)
INDIGO-ÖRT. (
†)
växten Indigofera tinctoria Lin. OSBECK Resa 218 (
1751,
1757).
Olden- dorp 1: 182 1786.