INBILLNING in³~bil²niŋ (i`nbillning l. inbi'llning WESTE), förr äv. INBILLING,
r. l. f. (m. o. f. LIND 1749; m. SAHLSTEDT); best. -en; pl. -ar († -er RARP 1: 29 1627). ( -bildning 1619–1838. -billing 1643–1738 -bil(l)ning 1627 osv.) [jfr d. ind bildning, nt. inbildung, t. einbildung; jfr äv. lat. informatio]
vbal sbst. till INBILLA. [INBILLNING 1]
1) till INBILLA 2. [INBILLNING 1.a]
a) (i sht filos. l. i vitter stil) människans förmåga att hos sig framkalla minnes- o. fqntasibilder, föreställningsförmåga, fantasi (se d. o. 2), inbillningskraft; jfr IMAGINATION 1; förr äv. i pl. En livlig, slark inbillning. Föreställa sig ngt i inbillningen. Detta existerar blott i inbillningen. SIGFRIDI a 4 b (1619). Ett ostadigt och owist ting, som är menniskligh inbildning eller baar och blått tanke. GIRS Edelh. A 2 a (
1627).
Landt-lefnaden visade sig för min inbillning med sin oskyldighet. DALIN Arg. 1: 213 (
1733,
1754).
Därs. 2: nr 40 s. 7 (1734;
pl.). Den nya skapelsen, eller inbildningens verld.
KELLGREN 2: 195 (1790;
rubrik).
En skapande inbillning. ENBERG i 2SAH 7: 289 (
1815).
Den som gav uppslaget var Steele med sin vakna intelligens och sin lättrörda inbillning. SYLWAN (o. Bing) 1: 375 1910.
[INBILLNING 1.b]
b) (i anslutning till KANT) filos. människans förmåga att förena det i åskådningen empiriskt mottagna stoffet med förståndsvärksamheten. ANILSSON hos
TEGNÉR FilosEstetSkr. 58 (
1913).
[INBILLNING 1.c]
c) konkretare: produkt av inbillningskraften l. fantasien; (fansasi)föreställning i allm.; förr äv.: intryck; åsikt, mening; ofta svårt att skilja från 2 b. Thenne (dvs. inbillningskraften) är vthi en ijdkesam rörelse, hädan äre tanckar, Drömar, och the mongfallige inbilningar. SCHRODERUS Comenius 344 (
1639).
Den första inbillningen, man får om en sak, behålles gerna qvar i minnet. DALIN Arg. 1: 5 (
1732,
1754).
SCHÉELE Själsl. 200 (
1895).
[INBILLNING 2]
2) till INBILLA 3. [INBILLNING 2.a]
a) (
†)
handlingen att inbilla sig ngt. Ehuru wäl dhe gambla (meehr aff Öfwertroo och fåfäng inbilning, än rätt förstånd) han giordt en stoor åthskilnad på Hwstompter och Booställen. GRUBB 693 1665.
[INBILLNING 2.b]
b) konkretare, om felaktig l. falsk föreställning. [INBILLNING 2.b.α]
α) (
†)
j förb. med adj. som betecknar föreställningen osv. ss. falsk l. felaktig l. osäker l. egendomlig.
SCHRODERUS Os. 2: 575 (
1635).
Galen inbilning förleder mången, til at bryta emot lagen. NEHRMAN JurCr. 348 (
1756).
BERGMAN Jordkl. 2: 309 (
1774). – särsk.
i uttr. sticka i den galna inbillningen att, vara fången i den falska föreställningen att (osv.). EKMAN Siönödzl. 162 (
1680).
[INBILLNING 2.b.β]
β) falsk l. felaktig föreställning; fantasifoster, inbillningsfoster; "ren" l. "fri fantasi"; stundom äv.: illusion. Det är bara inbillningar. Plågas av inbillningar. RARP 1: 29 (
1627).
Monge .. inbilla sig se och höra spöke; som är blott inbilning, myken käringafabel och barnskräm. SWEDBERG SabbRo 1285 (
1691,
1712).
Han hade).. hört dörren.. öppnas.. men detta måste ha varit inbillning. HALLSTRÖM Händ. 325 (
1927). – särsk.
α') i vissa numera obr. uttr., ss. komma i den inbillningen att, få den falska föreställningenatt; vara l. stå i en inbillning, hysa en felaktig föreställning; göra sig inbillning, inbilla sig; taga sig inbillning av ngt, inbilla sig vara ngt. Dhe woro i dhen fulla inbillning, som skulle han änteligen blifwa widh gården. BoupptSthm 1671,
s. 1017 1656.
(Om vi skulle komma i then inbillningen som wij alt wijste.
RUDBECKIUS Luther Cat. 19 (
1667).
Franciscus.. hade giordt sigh Inbildning at behålla Fontarabie, hwilket.. aff hans Folck war intagit wordet. BRASK Pufendorf Hist. 212 (
1680).
(Själen) står i then inbillning, at hon icke är värd någon nåd. BÆLTER Christen 106 (
1743,
1748). De gamla trodde at..
(kvicksilvret) hölt guld. J synnerhet voro Alchymisterna i den inbilningen.
LINNÉ Stenr. 59 (c. (
1747).
Flera exempel.. borde påminna unga vitterhetsälskare, att med mera varsamhet.. taga sig inbillning af godkända författare. LEOPOLD 3: 418 (1792,
1816); jfr β'.
β') (
†)
överdriven föreställning om sig själv l. sina egna egenskaper l. förtjänster, inbilskhet; äv. i uttr. fatta en stor inbillning o. göra sig en slor inbillning, övcrgående i bet.: yvas (över ngt). Han är stålt och vpblåsen: stormodigh och aff högh inbilning. GRUBB 312 1665.
BRASK Pufendorf Hist. 205 (
1680).
Judarna.. såsom Gudz enkannerlige Folck.. giorde.. sigh ther vthöfwer en stoor inbildning, och förachtade andre Nationer brede widh sigh. Därs. 380. NORDIN i
2SAH 2: 266 1799.
Ssgr (i allm. till
1):
– (jfr
2 b)
INBILLNINGS-DRÖM (
†)
inbillningsfoster.
Att föreställningarna Gud Försyn, Odödlighet.. äro tomma inbillnings-drömmar. ATTERBOM i SvLittFT 1833, sp.
733. JÄRTA 2: 103 1839.
–
INBILLNINGS-FATTIG. (
i vitter stil)
fantasifattig. (
1899).
– (jfr
2 b)
INBILLNINGS-FOSTER.
med nedsättande bet.: falsk föreställning; fantasifoster, hjärnspöke. Det är ju rena inbillningsfoster. .
FoF 1916,
s. 121.
[INBILLNINGS-FULL.ssg 1]
1) till 1: fantasifull, fantasirik. De inbildningsfulla, eldiga och häftiga Personer, hvars minsta känsla är en passion. THORILD 4: 127 1794.
[INBILLNINGS-FULL.ssg 2]
2) till 2 b β β': fylld av höga l. överdrivna föreställningar om sig själv; inbilsk, förmäten. TESSIN Skr. 19 (
1761).
Inbillningsfulla adeliga slägter. LAGERBRING Skr. 22 (c.
1764.
JGOXENSTIERNA 2: 206 (
1799,
1806).
–
INBILLNINGS-FÖRMÅGA.
[jfr t. einbildungsvermögen]
[INBILLNINGS-FÖRMÅGA.ssg 1]
1) == INBILLNING 1 a. SP 1792,
nr 174, s. 2.
ÖSTERGREN 1928.
[INBILLNINGS-FÖRMÅGA.ssg 2]
2) filos. == INBILLNING 1 b. 2NF 12: 462 (
1909).
SvUppslB 1932.
–
INBILLNINGS-FÖRMÖGENHET.
[jfr t. einbildungsvermögen]
(
†)
== FÖRMÅGA 1. BÆLTER GudS 6 1751.
–
INBILLNINGS-GÅVA. (
i sht i vitter stil)
== INBILLNING 1 a. EGRIPENHIELM hos STRIDSBERG Åkerbr. Föret. B
3 a (
1727).
De sköna skapelserna af en stor skalds inbillningsgåfva. Schück o. Lundahl Lb. 1: 34 1901.
–
INBILLNINGS-KRAFT.
[efter t. einbildungskraft]
[INBILLNINGS-KRAFT.ssg 1]
1) (i sht filos. l. i vitter stil) == INBILLNING 1 a. SCHRODERUS Comenius 343 (
1639). Att konungen med sin lifliga inbillningskraft kunde fatta dylika förhoppningar, var mindre att undra.
ODHNER i
3SAH 6: 144 1891. särsk.
filos. i uttr. reproduktiv inbillningskraft, förmåga att framkalla minnesbilder;
produktiv l.
producerande inbillningskraft, förmåga att skapa fantasibilder, skapande fantasi.
TUDERUS Kiesewetter 126 1806.
LARSSON Psyk. 24 (
1896).
[INBILLNINGS-KRAFT.ssg 2]
2) filos. ==INBILLNING 1 b. GEIJER I. 5: 4 1810.
NoK 8: 126 1923.
–
INBILLNINGS-KRAFTIG. (
i sht i vitter stil)
som är i besittning av livlig inbillningskraft; fantasifull, fantasirik. BLANCK NordRenäss. 271 (
1911). Det ystra, inbillningskraftiga aristophaneiska lustspelet.
SCHÜCK AllmLittH 1: 135 (
1919).
–
INBILLNINGS-LEK.
(i vitter stil) fantasivärksamhet som har karaktären av en sorglös lek, fantasilek, fantasispel; ofta konkretare, om konstprodukt som ter sig ss. resultat av en dylik fantasivärksamhet. Tomma skuggbilder, nyttjade såsom blott inbillningslek. LEOPOLD 5: 51 (c. (
1820).
ATTERBOM Siare 1: 117 (
1841).
BonnierLittH 4: 134 1930.
–
INBILLNINGS-LIV. (
i sht i vitter stil)
om den sida av en persons själsliv som består i fantasivärksamhet; stundom: liv i inbillningens l. fantasiens värld; fantasiliv. RYDBERG Sägn. 10 1874.
SvLittH 2: 192 1919.
–
INBILLNINGS-MÄNNISKA.
person som har ett rikt inbillningsliv; fantasimänniska. HEIDENSTAM Karol. 1: 215 (
1897).
–
INBILLNINGS-RIK. (
i sht i vitter stil)
som har l. ger uttryck åt l. vittnar om l. är förbunden med rik l. livlig fantasi(värksamhet); fantasirik. Platos inbillningsrika, poetiska föreställningar om själarnas gudomliga ursprung. BOËTHIUS Sedel. 45 (
1807).
HJÄRNE SvFräm. 32 (1893 1908).
–
INBILLNINGS-SJUK.
[INBILLNINGS-SJUK.ssg 1]
1) (
mindre br.)
till 1: som har en sjuklig l. överspänd fantasi; om handling o. d.: som härrör ur l. beror på en sjuklig l. överspänd fantasi. THORILD Bref 1: 94 (
1783).
VDAkt. 1788,
nr 546. Hade konung Erik.. varit mindre intagen af en inbillningssjuk misstänksamhet, skulle
(osv-). SVEDLIUS i
2SAH 51: 189 (
1875).
Den tanken är ej.. upprunnen i någon inbillningssjuk drömmares oroliga hjärna. BERG Folksk. 7 (
1883).
[INBILLNINGS-SJUK.ssg 2]
2) till 2 b: som (med orätt) inbillar sig vara sjuk; jfr -SJUKA. LINDFORS (
1815).
Alla mina bekanta påståatt jag endast är Inbillningssjuk. TEGNÉR (WB) 5: 22 (
1825).
STRINDBERG Hafsb. 171 (
1890). särsk. i uttr. den inbillningssjuke ss. övers. av titeln på MOLIÈRES komedi
Le malade imaginaire; jfr
INBILLA 3 c γ.
SvD(A) 1916,
nr 286, s. 11.
–
(2 b) INBILLNINGS-SJUKA.
endast i inbillningen existerande sjukdom; inbillad sjukdom; jfr -SJUK 2. SAHLSTEDT (
1773).
Hvad som förr med en viss rätt kunde kallas "inbillningssjuka", och som med ett modernare namn kallas "avtosuggestion". WRETLIND Läk. 9–
10: 53 (
1901).
SVENSON Sinnessj. 107 (
1907).
–
INBILLNINGS-SKAPELSE. (
i sht i vitter stil)
produkt av inbillningskraftens l. fantasiens värksamhet; fantasiskapelse, fantasiprodukt. HEIDENSTAM Tank. 44 (
1899).
– (jfr
2 b β,β')
INBILLNINGS-SOT,
f. † (sjuklig) inbilskhet. ACHRELIUS Jos. E 1 b 1692.
–
INBILLNINGS-SPEL. (
i sht i vitter stil)
[INBILLNINGS-SPEL.ssg 1]
1) fantasivärksamhet; stundom inbillningslek; jfr FANTASI-SPEL 1. Man får nya begär, som grunda sig på ett förvirradt inbillnings-spels diktade behof. ATTERBOM i Phosph. 1813 s. 355.
FRANZÉN Minnest. 3: 442 (
1840).
[INBILLNINGS-SPEL.ssg 2]
2) litt.-hist. litterär produkt av fantasivärksamheten (i sht skädespel o. d.) vari framställes ngt som endast kan tänkas tilldraga sig i fantasiens värld; jfr FANTASI-SPEL 2. HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 18 (
1819).
Den vackra legenden Skönhetens tårar.. och den rytmiskt sköna Murnis (av C. J. L. Almqvist).. äro alla rena inbillningsspel. 2NF 1: 675 1903.
– (jfr
2 b)
INBILLNINGS-SPÖKE. (
knappast br.)
inbillningsfoster, fantasifoster, hjärnspöke,fantom. HOLMBERG (1795;
under simulacre).
DALIN (1852;
med hänv. till hjernspöke).
–
INBILLNINGS-STARK. (
i vitter stil)
som har en livlig inbillningskraft l. fantasi(värksamhet); inbillningsrik, fantasistark, fantasirik. RYDBERG 2: 327 (c. 1875).
–
INBILLNINGS-STYRKA,
r. l. f. styrka (prestationsförmåga) hos inbillningskraften l. fantasion; fantasistyrka. SAHLSTEDT CritSaml. 239 (
1759).
PT 1898 nr 143 s. 3.
– (
2)
INBILLNINGS-TRO,
r. l. f. (
†)
tro som beror på felaktig föreställning, falsk tro, vantro. LIND (1738;
under wahn-glaube).
–
INBILLNINGS-VILLA,
r. l. f. (
numera föga br.)
felaktig föreställning (utan motsvarighet i värkligheten); inbillning, illusion villa. MarkallN 2: 130 1821.
UVTF 26: 15 1880.
–
INBILLNINGS-VIS,
adv. gm 1. i inbillningen l. fantasien.
WESTE 1807.
–
INBILLNINGS-VÄRKSAMHET ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. (i sht i vitter stil o. filos.) inbillningskraftens l. fantasiens värksamhet; fantasivärksamhet. TEGNÉR FilosEstetSkr. 250 (1808).
–
INBILLNINGS-VÄRLD.
ovärklig värld; föreställningsvärld i vilken fantasien härskar; fantasivärld, inbillningens värld. AHRENBERG Männ. 3: 107 1908.
SvD(A) 1931,
nr 237, s. 3.
–
INBILLNINGS-ÄGGANDE,
p. adj. som äggar inbillningskraften l. fantasien. RYDBERG RomD 35 (
1877).