INKLINATION

© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [I566][tryckt år 1933]
in¹klinatʃω⁴n, äv. iŋ¹-, l. ⁰¹~, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er.
(förr vanl. skrivet -cli-)
[jfr t. in­klination, eng. o. fr. inclination; av lat. inclinatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till inclinare (se INKLINERA)]


[1]

1) (i fackspr.) lutning(en) av linje, yta (plan) l. kropp i förhållande till annan linje, yta (plan) l. kropp; skillnad(en) i riktning mellan tvenne linjer, ytor (plan) l. kroppar, betraktade som lutande mot varandra; storleken av denna skill­nad, angiven av den vinkel som de bilda med varandra (om de utdragas), lutningsvinkel; särsk, astr. om den vinkel som en planet. l. ko­metbanas plan bildar med ekliptikan (jordba­nans plan) o. som är ett av banelementen; jfr INKLlNERA 1.
Man må .. sätta Planen ABIH til hvad inklination eller sned vinckel man helst behagar. TRIEWALD Förel. 1: 157 (1728, 1735). I vat­ten flytande .. bergämnen i åtskillig inclination och stälning. WALLENIUS Tank. 115 (1776).
MELANDERHJELM Astr. 1: 82 (1795). (Planet-)planets lutning mot ekliptikan, inklinationen. JDERN o. CHARLIER 73 (1888).
NORDENMARK Stjärn. 551 (1926).
[2]

2)
[specialfall av 1]

fys. den vinkel som på en ort de jordmagnetiska kraftlinjerna bilda med horisontalplanet (o. som utvisas av en i det magnetiska meridianplanet fritt rörlig mag­netnål).
VetAH 1744, s. 1O. I Stockholm är inkli­nationen för närvarande omkring 71°, i Göteborg 70°, i Paris 65°. MOLL Fys. 3: 12 1899,
[3]

3) (†) (naturlig) fallenhet, anlag, läggning; natur;

jfr INKLINERA 2.
PHRYGIUS HimLif. 120 (1615).
Hästen .., ändå och han är otamugh aff inföddan artt, (inclination) så tämies .. han lijkväl. SCHRODERUS Comenius 176 1639. (Jesuiterna lära gm sin barna­undervisning) sine Lärjungars capacitet och incli­nation wäl kiänna. BRASK Pufendorf Hist. 443 (1680). (Pehr Osbeck) äger .. naturlig inclination till alla delar af Naturkunnigheten. LINNÉ 1750 hos OSBECK Lah. 312. PFEIFFER 1837.
[4]

4) (†) se dock a, b o. c) böjelse, benägenhet, håg, lust;

jfr INKLINERA 2.
K. M:ttz inclination at ingå een Tractat med Dannemark till Öster­siöns förswar för andres intrångh. RARP 6: 136 (1657).
At jag ingen Inclination til ett giftermål hade för thenna .. Catharina. HUMBLA Landcr. 379 (1740).
GEIJER I. 4: 184 1822.
– särsk.
[4.a]

a) bevägenhet, intresse, förkärlek, tillgiven­het; numera bl. (fullt br.) i fråga om erotiskt in­tresse: tycke, (gryende) kärlek; förr äv.: kärleks­förbindelse; äv. i pl.; i sht förr äv. med prep.­bestämning.
Thenne Keysarens .. inclination til Qwinfolck. RÅLAMB Resa 47 (1658, 1679).
Iag har en Inclination till Smoland. VDAkt. 1716, nr 257.
Nu till dina inklinationer; ty om dem gå hvarje­handa rykten. BREMER Hertha 226 (1856).
Jag .. (kan) kanske göra den frågan, om er inklination daterar sig från förra vintern i Helsingfors. TOPELIUS Vint. I. 1: 291 (1859, 1880).
Flera bland dessa (ryska) soldater hade .. gift sig med finskor .. Andra hade knutit inklinationer på orten. DENS. Fält. 4: 20 1864.
[4.b]

b) (förr) det förhållande att på baler vissa danser voro särskilt avsedda för ådagaläggande av tycket vid valet av meddanserska; numera bl. i ssgn INKLINATIONS-DANS.
Numera finnes ingen inklinations-dans och knappast någon inklination. GJÖRCKE Sällskapsd. 59 1850.
[4.c]

c) konkret, om föremål för böjelse l. in­tresse l. tillgivenhet; numera bl. (fullt br.) i fråga om erotiskt intresse.
MURÆUS Arndt 4: 58 (1648).
Lanlefvernet är .. hennes inclination. EKEBLAD Bref 2: 329 (1662).
Alla mina små inklinatio­ner .. voro verkligen värda att älskas. DE GEER Minn. 1: 70 (1892).
LINDER Tid. 269 (1924).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (2) fys.
NF 7: 602 1883.
(4 b) INKLINATIONS-DANS. (förr) på bal: dans vid vilken det var brukligt att man utvalde före­målet för sitt tycke till meddanserska. Denna dans (dvs. "angläsen på maten") var den så kallade inklinationa-dansen, och vid de första tonerna .. (kastades) längtansfulla blickar .. bort åt det håll, der det utvalda föremålet befann sig. GJÖRCKE Sälakapsd. 59 (1550).
Alla enskilda och offentliga baler afslutadea med kotiljong, som jämte den första valsen .. var en "inklinationsdans" hvar­till man understundom vid näst förutgående bal uppbjudit sin hjärtanskär. CRONHOLM Minnesbl. 143 1908.
(2) INKLINATIONS-INSTRUMENT. (†) fys. inklinatorium.
VetAH 1744, s. 10.
(2) INKLINATIONS-KOMPASS. (†) fys. in­klinatorium.
BERZELIUS Kemi 1: 82 (1808).
JenkA 1898, s. 318 ( i fråga om förh. på 1770–talet).
(2) INKLINATIONS-NÅL. fys. magnetnål i inklinatorium.
TRIEWALD Förel. 2: e 4 b (1736).
Norr om denna (dvs. den magnetiska ekvatorn) är det inklinationsnålens nord­ända, som pekar nedåt, och söder därom syd­ändan. MOOL Fys. 3: 12 (1899).
(4 a) INKLINATIONS-PARTI. (i fråga om förh. i de hÖgre samhällslsgren) gif­termål (l. förlovning) av kärlek, motsatt: resone­mangsparti. BJÖRKMAN 1889.
SvD(A) 1930, nr 54, s. 8.
(4 b) INKLINATIONS-VALS. pl. -er. (förr) jfr -DANS. WoJ (1891; angivet ss. familjärt).
(1) INKLINATIONS-VINKEL. (i fackspr.)
TRIEWALD Förel. 1: 158 (1735).
EDLUND Årsb­VetA 1852, s. 19.
BJÖRKMAN 1889.
(1) INKLINATIONS-VÅG, pl. -ar. (i fackspr.) instrument för uppmätning av den vertikala magnetiska intensiteten hos mag­netiska malmer;

jfr MAGNETOMETER.
JernkA 1884, s. 21.
2UB 5: 74 1902.