INGREDIERA in¹gredie⁴ra, äv. iŋ¹gre-, äv. ⁰¹~, i Sveal. äv. -e³ra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE. [efter lat.
ingredi, gå in, inträda, av
in- (se
IN-, pref.¹) o.
gradi, gå (jfr
GRAD sbst.¹,); jfr
INGRESS ävensom
INGREDIENS]
[INGREDIERA 1]
1) (†) inlåta sig (i l. på ngt). Att man omöjligen ens kan ingrediera uti detta företag, utan att hafva (osv.). BIBERG 2: 37 c. 1820.
[INGREDIERA 2]
2) ingå ss. en beståndsdel (i ngt); förr äv. tr., med obj. betecknande det vari ngt ingår ss. en beståndsdel; numera knappast br. utom (i sht i vetenskaplig framställning) i p. pr.
Icke heller kan jag finna, at något järn .. ingredierar åfvan bemälte arsenik-christaller. VetAH 1744,
s. 37.
Vinsten har ömsom blifvit ansedd såsom et Salt, uti hvilket et Alkali ingredierade .. och ömsom (osv.). Därs. 1770,
s. 207.
Det i menniskans födoämnen så betydligt ingredierande vattnet. TT 1877,
s. 52.
AUERBACH 1909.