INRIKES in³~ri²kes, adv. o. adj. oböjl. ( -rikes (-rikis) 1521 osv. -rik's 1717 (i vers)) [fsv. inrikis, av in (se IN) o. rikis, gen. av riki, rike. Jfr INNERIKES]
(
numera i sht i fackspr.)
ofta i förb. in- och utrikes. [INRIKES I]
I) adv. [INRIKES I.1]
1) i det egna landet, inom eget land, inom landet, inom riket; numera bl. i förb. in- och utrikes samt i den mån ordet för medvetandet tydligt framträder ss. motsats till "utrikes". G1R 2: 4 (
1525).
Hafver.. (död man) ej arfvingar inrikes; tage tå Konungen alt gods hans. ÄB 15: 1 (Lag (
1734).
Utan Riksens Ständers samtycke kan Konungen icke Lån in- eller utrikes göra. RF 1809,
§ 76. Inrikes tillverkade varor.
ReglKronoauct. 20/12 1825,
s. 8.
ÖSTERGREN 1929. – särsk.
i numera obr. anv. Hanss fogtha oc embitzmæn ther her inrikis haffua brent hwss och heem. G1R 1: 291521. Den, för sin Gudsfrucktan.. af allom rättsinnigom, in- och utrikes Högstvördada Printzessan ifrån Dannmarck Ulrica Eleonora.
NORDBERG C12 1: 2 1740.
[INRIKES I.2]
2) (
†)
till l. in i det egna landet. Hwadh man (dvs. adeln i Sverge) af sijn egen Vpbörd kan hafwa att föhra ifrån Räfle och annorstädes der j Lifland, hijt jnrikes (bör icke förtullas). RARP 2: 40 1633.
[INRIKES II]
II) adj.: som har avseende på det egna landet l. dess förhållanden; som med avs. på sitt område är begränsad till det egna landet, inrikes-; äv.: som är tillvärkad i l. belägen i l. till. hör det egna landet; numera bl. i attributiv ställning. Inrikes nyheter, ärenden. Inrikes sjöfart, handel. Inrikes brev, postanvisning, telegram, brev osv. som befordras mellan orter inom landet. Handel uti et Rike är Tväggehanda; Inrikes ock Utrikes. VetAH 1740,
s. 336. Inrikes tidningar.
(1760;
tidningstitel).
Inrikes resa. SAHLSTEDT (
1773).
Inrikes produkter. CALWAGEN (
1853).
Resande, som.. färdas inrikes orter emellan. DE GEER Minn. 1: 207 (
1892).
Inrikes portot för paket. SFS 1905,
nr 16, s. 1.
Inrikes.. paket. SvPostv. 31 1924. – särsk.
[INRIKES II.2.a]
a) i numera obr. anv. (jfr b, c α). Sådanne indrijkis buller (dvs. ofred). G1R 5: 238 1528. Ett christeligit, alment, fridt, inrikes möthe.
RA I. 3: 87 (
1593).
Thenne wår inrijkes Wästgötha Lagh. STIERNHIELM WgL Föret.
1 (
1663).
Här var det yppersta tidsfördrif, at begrina de Inrikes tilvärkningar. DALIN Arg. 1: 219 (
1733,
1754).
Sådane Rudematerier, som til Inrikes Fabriqvernes behof tienlige äro. RAAB Reg. 1746,
1: 42.
Mycken inrikes blodsutgjutelse. (GJÖRWELL o.) BERGKLINT Sam. 155 (
1775).
Ett Douzin inrikes Påstelin talrikar. BoupptVäxjö (
1781).
Regeringens största bekymmer under år 1863 härflöto icke från den inrikes politiken utan från den utländska. DE GEER Minn. 1: 243 1892.
[INRIKES II.2.b]
b) (
†)
om person: som vistas inom landet. SthmTb. 21/10
1549.
SkråOrdn. 1720, s. A
3 b.
[INRIKES II.2.c]
c) om offentlig institution o. d.: som sysslar med inrikes ärenden o. d. Inrikes taxebyrån. SvStatskal. 1932, s.
110 (i fråga om Statens järnvägar.) – särsk.
[INRIKES II.2.c.α]
α) i numera obr. anv. Sedan var inrikesconseil, til hvilken voro kallade R(iks) R(åder)ne Höpken och Hiärne: allmänna administrationsmål. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 6 1776.
[INRIKES II.2.c.β]
β) (
förr)
i uttr. inrikes expedition(en), om avdelning av K. M:ts kansli som hade att handlägga vissa inrikes ärenden; särsk. under åren 1719–1808 benämning på en avdelning av K. M:ts kansli, officiellt kallad inrikes civilexpedition(en), med uppgift att handlägga civila (tidtals äv. ecklesiastika) ärenden. HC12H 3: 106 (
1713).
Inrikes Civil-Exspedition. HENEL 1729 126 (
1730).
Stats-Secreterare vid inrikes expeditionen. WESTE (
1807).
2NF 5: 365 1906. till
II I språkprov från äldre tid kan det icke alltid avgöras, huruvida icke snarare ssg föreligger.
Ssgr –
INRIKES-BO m.(||ig.). † person som har sitt hemvist inom landet. RP 8: 39 1640.
–
INRIKES-BRBV.
brev som befordras mellan orter inom landet.
ARNELL Stadsl. 68 (1730;
efter handl.fr. 1719.
–
INRIKES-BYGGD,
p. adj. (
†)
om fartyg: byggd inom landet. (
1730).
– (jfr
II c β)
INRIKES-CIVILEXPEDITION(EN). (
förr)
inrikes civilexpeditionen. (
1784).
3NT 6: 1234 (1927;)
–
INRIKES-DEPARTEMENT.
(i fråga om utländska förh. ) departement (se d. o. 1
[INRIKES-DEPARTEMENT.ssg 2.a]
a) under vilket (vissa inrikes civila regeringsärenden höra. SP 1792 nr 181, s. 3 (i fråga om franska förh.).
ÖSTERGREN 1929.
–
INRIKES-FART.
sjöfart mellan orter inom det egna landet. SDS 1894,
nr. 302,
s. 1.
–
INRIKES-HANDEL handel mellan (personer i) orter inom landet. Linde SvEkonR 34 (1888). HALLER o. JULIUS 2691908.
–
INRIKES-MINISTER.
(i fråga om utländska förh.) minister som har att handlägga (vissa) inrikes civila regeringsärenden. ÖoL 1852. AB 1865,
nr 222, s. 3.
onnierKL (1924 MINISTERIUM. (i fråga om utländska förh.) ==
DEPARTEMENT. ÖoL
1852.
Inrikesministeriet i Bajern. NF 1: 32 1875.
–
INRIKES-PASS.
(för) pass för resa inom landet. DN 15/7 1928, Söndags
nr s. 1.
–
INRIKES-POLITIK.
politik som gäller ett lands inre förhållanden. NF 19: 153 1895. I inrikespolitiken är..
(Trotskij numera snarast moderat, d. v. s. icke absolut motståndare till kompromisser med kapitalismen.
ESSÉN Eur. 44 (
1926).
–
INRIKES-POLITISK.
jfr -POLITIK. Det stora örikets (dvs. Englands) inrikespolitiska ochi sociala framtid. SDS 1894,
nr 538, s. 1,
–
INRIKES-PORTO.
porto för inrikes (post)försändelse o. d. ARNELL, Stadsl. 68 (cit. fr. (1721). ÖSTERGREN 1929.
–
INRIKES-RESA.
r. l. f. (
numera föga br.)
resa inom landet. ARNELL Stadsl. 76 (1730;
efter handl. fr. 1719).
–
INRIKES-STAD. (
†) inom landet belägen stad.
ARNELL Stadsl. 99 (
1730).
–
INRIKES-ÄRENDE.
SAOL (
1900).
Ministeriet för inrikesärendena (i Finland). FinlStatskal. 1919,
s. 62.
Avledn. –
INRIKARE r. l. m. (
vard.)
sjöt. om fartyg som går i inrikes fart; i pl. äv. om personer som befinna sig ombord å dylikt fartyg. STENFELT Skepp. 220 1903.
–
INRIKISK adj. (
†)
som hör till det egna landet, inhemsk; jfr INRIKES II.GIRS G1 10 c. 1630.