INSEKT in³~säk²t ( Ordet har tidigare uttalats med huvudtonen på senare stavelsen, liksom ännu i Finl., jfr:
i'nsect el.
inse'ct WESTE;
i'nnsä'ckt DALIN; i vers ⏑[metrisk_makron]
NORDENFLYCHT QT 1748– 50,
s. 13,
ESJÖBERG 397 1815,
SEHLSTEDT 4: 6 1871; [metrisk_makron]⏑
THORILD 1: 138 (
c. 1785; uttalet med huvudtonen på första stavelsen klandras ss. "et groft declamationsfel" i
JournSvL 1801,
s. 25), r. l. m. (
IERICI Colerus 2: 83 (
c. 1645 osv.) († n.
LINNÉ Ungd. 2: 301 1734,
DÜBEN Lappl. 84 1873); best.
-en ( ss. n.
-et); pl.
-er († == (
SEHLSTEDT 4: 6 1871)
). I ä. tid möter ordet stundom med lat. pl.
insecta, t. ex.
HOLM NSv. 188 1702.
[jfr dan. o. t.
insekt, eng.
insect, fr.
insecte; av lat.
insecta (PLINIUS), insekter (eg.: djur med inskärningar), substantiverad pl. av
insectum, p. pf. n. till
insecare, inskära, av
in- (se
IN-, pref.¹) o.
secare (se
SEKANT)]
[INSEKT 0]
i sht
zool. urspr. benämning på leddjur, i pl. äv. ss. benämning på leddjurens provins (Arthropoda); numera bl. i inskränktare anv.: individ l. art av den till leddjurens provins hörande klassen Insecta, vilken skiljes från övriga leddjursklasser bl. a. därigm att hos dithörande djur kroppens leder äro sammansmälta till trenne tydliga avdelningar, huvud, mellankropp o. bakkropp; i pl. äv.
(zool.) ss. benämning på nämnda klass.
I. ERICI Colerus 2: 83 (
c. 1645;
om bin). Insecter har jag redan till en anselig myckenhet på 2:ne somrar här
(omkringUppsala) samblat.
LINNÉ Bref I. 1: 310 (
1731).
Sielfva insecterne (ha) ofta sine löss. DENS. PVetA 1739,
s. 12. (Landtmannen) roar sig at meta up desse Insecter
(dvs. kräftorna).
SvSaml. 3: 82 1764.
RETZIUS Djurr. 24 (
1772).
En insect, som hörer til det slägtet som fått namn af Qvalster (Acari). FISCHERSTRÖM 3: 195 (
1783).
SUNDEVALL Zool. 93 (
1835).
Skandinaviens insecter. THOMSON (1862;
boktitel). De för träd och buskar Nyttiga och skadliga Insekterna jemte utrotningsmedel för de sednare.
HOLMGREN (1867;
boktiten). Flugor, myggor och andra insekter.
LbFolksk. 29 1890.
Hygiea 1900, 2:
453. jfr
DAG-,
HAVS-,
LAND-,
NATT-,
PARASIT-,
ROV-,
SJÖ-,
SKADE-,
SKAL-,
SOMMAR-,
VATTEN-INSEKT m. fl. – särsk.
[INSEKT .a]
a) (
†)
i vidsträcktare, obestämd anv., om lägre smådjur. BROMAN Glys. 3: 274 c. 1730. At ock rödsot, fläck-feber, ja sjelfva pesten intet annat äro, än en oändelig myckenhet fina och osynliga insecter, som med luften insmyga sig i menniskan.
HushBibl. 1757,
s. 39.
LEVIN Schiller Cab. 135 (
1800).
[INSEKT .b]
b) (
†)
i bildl. l. överförd anv., ss. nedsättande benämning på människa, med särsk. tanke på insekternas obetydlighet l. skadlighet: kryp. Se, svage, se omkring dig:/ Hvad kan i tingens lagar / Du grusets insekt ändra? THORILD 1: 138 (c. (
1785).
DENS. (Hans.) 1: 171 c. 1790. Hvadan kommer denna håg at smäda Snillen, äfven långt efter döden?.. O I låga och giftiga jordens Insecter! skall man yppa er hemlighet?
KELLGREN 3: 227 1793.
Ssgr
A
–
INSEKT-ANATOMI entomol. BOHEMAN ÅrsbVeta 1845 – 46,
s. 8. FinBiogrHb.
1641 1901.
–
INSEKT-ART.
(insekt- 1799 osv. insekts- 1929 osv.) zool. WULF Köppen 1: 4 (
1799).
–
INSEKT-BETT.
(insekt- 1883 osv. insekte- 1760. insekts- 1929 osv.) bett (se d. o. 2 o. 3) av insekt; äv. (i sht med.) om av insekter, vanl. gm bett förorsakade, lokala svullnader, ofta förbundna med rodnad o. smärta. JCWILCKE i SvMerc. 6: 306 (1760). NF 1883.
–
INSEKT-BLOMMA,
r. l. f. (insekt- 1877 osv. insekts- 1929 osv.) 1) bot. blomma vars pollination förmedlas av insekter, entomofil blomma. NF 2: 714 1877. SKÅRMAN Forssell 217 (
1898).
[INSEKT-BLOMMA.ssg 2]
2) farm. i pl., om de för beredning av dalmatiskt insektspulver insamlade o. torkade blomkorgarna av den i sht i Dalmatien o. Herzegovina växande örten Chrysanthemum cinerariæfolium Benth. & Hook. ROSENDAHL Farm. 415 (
1897).
–
INSEKT-BLOMMIG bot. adj. till -BLOMMA 1. Insektblommiga växter. LINDMAN NordFl. 3: 143 (
1902).
–
INSEKT-FAUNA.
(insekt- 1849 osv. insekts- 1874 osv.) i sht zool. [INSEKT-FAUNA.ssg 1]
1) jfr FAUNA 1. BOHEMAN ÅrsbVeta 1849– 50,
s. 40.
Spetsbergens ytterst fåtaliga och oansenliga insektfauna. NORDENSKIÖLD Vega 1: 308 (
1880).
[INSEKT-FAUNA.ssg 2]
2) jfr FAUNA 2. WIESELGREN Samt. 116 (
1874,
1880).
Svensk insektfauna. (1905. boktitel).
–
INSEKT-FÅNGANDE,
p. adj. (insekt- 1898 osv. insekts- 1929 osv.) särsk. bot. om växt(del). SKÅRMAN Forssell 198 (1898). De insektfångande och köttätande bladen af Drosera. VetAÅrsb. 1906, s. 188.
–
INSEKT-GEOGRAFI entomol. vetenskapen om insektsläktenas o. insektarternas geografiska utbredning. FoFI. 1909,
s. 121.
–
INSEKT-GIFT.
(insekt- 1909 osv. insekts- 1929 osv.) (i fackspr.)
[INSEKT-GIFT.ssg 1]
1) av insekt alstrat gift. 2NF 1909.
BonnierKL 1924.
[INSEKT-GIFT.ssg 2]
2) för bekämpande av skadeinsekter o. ohyra avsett gift. Kejsargrönt .. användes .. som insektgift. 2NF 13: 1372 1910.
–
INSEKT-HÅV.
(insekt- 1783 osv. insekts- 1908 osv.) i sht entomol. för fångande av insekter avsedd håv.
FRIES 2Linné 2: 8 (
cit. fr. 1783).
–
INSEKT-HÄRJNING.
(insekt- 1868 osv. insekts- 1903 osv.) (i sht i fackspr.) skadeinsekters härjning på växter. BJÖRKMAN Skogssk. 285 1868.
(I trädgården äro) insekthärjningarna lättare att motarbeta än i skogen eller på åkern.
2NF 30: 134 1919.
–
INSEKT-KÄNNARE.
(insekt- 1790 osv. insekts- 1929 osv.) jfr ENTOMOLOG. MÖLLER 1790. 3NF 6: 891 1927.
–
INSEKT-LARV.
(insekt- 1789 osv. insekts- 1853 osv.) i sh zool. VetAH 1789,
s. 222. Studier öfver insektlarver.
BENGTSSON (
1897;
boktitel).
–
INSEKT-LIV.
(insekt- 1847 osv. insekts- 1900 osv.) BOHEMAN ÅrsbVetA 1847– 48, s. 84. Insektlivet på ett betfält är ofta ganska livligt. LAHT 1920, s. 103.
–
INSEKT-LÅDA.
låda för förvaring av insekter (ofta jämte andra dylika lådor insatt i skåp o. d.); numera i sht entomol. om låda avsedd att rymma på nålar uppsatta insekter; jfr -SKÅP. MÖLLER PrincBot. 47 (
1755).
ABERLIN 1773 hos
LINNÉ Bref I. 3: 170. LUNDELL 1893.
–
INSEKT-LÄRA,
r. l. f. (insekt- 1807–1929. insekts- 1929) (knappast br.) entomologi. WESTE 1807.
ÖSTERGREN (
1929) .
–
INSEKT-NÅL.
( insekt- 1790 osv. insekts- 1929 osv.) i sht entomol. lång finare l. grövre nål avsedd att därpå uppsätta preparerade insekter.
MÖLLER (
1790).
THOMSON Insect. XVII 1862.
ÖSTERGREN (
1929) .
–
INSEKT-POLLINATION.
bot. den pollination av fanerogama växter som sker gm förmedling av insekter, vilka vid sina besök i blommorna för att hämta honung överföra pollen. FoFl. 1924,
s. 123.
–
INSEKT-PULVER.
(insekt- 1845 osv. insekts- 1855 osv.) pulver för dödande l. fördrivande av skadeinsekter l. ohyra. Persiskt (äv. kaukasiskt) insektpulver (i sht farm.), insektpulver beredt av de torkade, halvutslagna blomkorgarna av den i Kaukasien, Armenien o. Persien vildt växande örten Chrysanthemum roseum Weber & Mohr. Dalmatiskt insektspulver (farm.), insektpulver beredt av de torkade blomkorgarna av den i sht i Dalmatien o. Herzegovina växande örten Chrysanthemum cinerariæfolium Benth. & Hook. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1845– 48, s. 184. Det s. k. persiska insektspulvret .. infördes i handeln i Sverge) .. år 1848. Hygiea 1855, s. 385. LINDGREN Läkem. (1891, 1920).
–
INSEKT-SAMLING. särsk.
konkret. MÖLLER 1790. Verd. 1884,
s. 273.
–
INSEKT-SAX.
(insekt- 1862 osv. insekts- c. 1875 osv.) entomol. för fångst av sittande fjärilar, flugor o. d. avsett saxliknande redskap, i vardera spetsen försett med ett inom en ram utspänt florsnät. Insect-saxen .. brukas för att fånga fjärilar, flugor, seklar och sländor, som sitta på blad, blommor, trädstammar, stenat etc.
THOMSON Insect. XVII THOLANDER Ordl. (
c. 1875.
–
INSEKT-SKADA,
r. l. f. (insekt- 1868 osv. insekts- 1910 osv.) (i sht i fackspr.) , av insekter förorsakad skada (på växter l. växtdelar). BJÖRKMAN Skogssk. 15 (1868). SkogsvT 1910,
s. 514.
–
INSEKT-SKADA,
p. adj. (
i sht i fackspr.)
BJö RKMAN Skogssk. 128 (
1868).
Insekt- och svampskadade kottar. GEETE O. GRINNDAL
76 1923.
–
INSEKT-SKÅP.
i sht entomol. skåp för förvaring av insektsamling. EBRANDER 1756 hos LINNÉ
Bref. I. 3:
304. THOMSON Insect. XX 1862.
–
INSEKT-STICK.
== -STYNG. TT 1896, K.
s. 83.
–
INSEKT-STYNG l.
,STYGN, äv.
-STING. styng av insekt; äv, (i sht
med.): gm dylikt styng förorsakad svullnad (förbunden med smärta).
SVALIN Ordl. 1847.
BotN 1921,
s. 103.
–
INSEKT-TYG.
(
†)
koll., nedsättande, om insekter. SWEDENBORG RebNot. 1: 18 (
1719).
–
INSEKT-TÅNG, pl.
-tänger. (
insekt- 1800 osv. insekts- 1790 osv.) entomol. jfr
-SAX.
MÖLLER (
1790).
THOMSON Insect. XVII 1862.
–
INSEKT-VÄRLD.
(insekt- 1846 osv. insekts- 1890 osv.) == -FAUNA 1. ILMONI Sjukd. 1: 111 (1846). Insektvärlden (i Asien) är öfvermåttan rik. 2NF 2: 172 1904.
–
INSEKT-ÄGG.
(insekt- 1790 osv. insekts- 1923 osv.) i sht zool. MÖLLER 1790.
ARRHENIUS Jordbr. 3: 259 (
1861).
–
INSEKT-ÄTANDE,
p. adj. (insekt- 1840 osv. insekts- 1924 osv.) zool. o.
bot. som förtär infångade insekter; vars näring (huvudsakligen) består av infångade insekter; särsk.
bot. i utt.
insektätande växter, gemensam benämning på (systematiskt till olika familjer hörande) växter vilka upptaga näringsämnen ur infångade mindre djur, i sht insekter.
SUNDEVALL ÅrsbVetA 1840– 42,
s. 11Insektätande foglars bon. LbFolksk. 185 1868. FORSSELL InlBot. 67 1888. HeimdFolkskr. 54– 55: 55 1898.
–
INSEKT-ÄTARE,
m. l. r. zool. individ l. art av däggdjursordningen Insectivora, som utmärkes bl. a. därav att dithörande arter livnära sig huvudsakligen av insekter o. som i Sv. representeras av bl. a. familjerna näbbmöss, mullvadar o. igelkottar; i pl. äv. ss. benämning på denna ordning. SUNDEVALL zool. 26 (
1864).
Insektätare: hafva tassar och spetsknöliga kindtänder. HOLMSTRÖM Naturl. 1: 132 (
1888).
STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 306 1900.
B
(
†):
C
Avledn. –
INSEKTARIUM n. entomol. ett slags terrarium i vilket insekter underhållas o. uppfödas. Samtiden 1872,
s. 672.
HOLMSTRÖM ResHoll. 120 (
1915).
2NF 36: 636 1924.