INSJÖ in³~ʃø², r. l. m. († f. WESTE (jämte m.)); best. -n(EHRENADLER Tel. 833 1723 osv.) († -en (ELGSTRÖM o.) INGELGREN 279 (c. 1810)); pl. -ar (NorrlS 1: 241 (1558: insiögar) osv.) († -r BtFinlB 3: 455 1559, HSH 31: 428 1638). (-sjö (-siö, -siöö) 1543 osv. -siögar (-ger), pl. 1558–1702 -söijer, pl. 1541) [fsv. insior, motsv. d. indsø; av IN o. SJÖ]
[INSJÖ 0]
i sht
geogr. vattensamling (av större utsträckning) som utfyller fördjupning(ar) i jordytan o. som bl. medelbart gm vattendrag l. icke alls står i förbindelse med havet. sjö. G1R 13: 313 (
1541).
Insiöarna töra fuller stundom bära i Aprili. RUDBECK Atl. 2: 490 (
1689).
Insjöar med salta vatten. BERGMAN Jordkl. 2: 522 (
1774).
HAGMAN FysGeogr. 78 1903. jfr
DELTA-,
SÖTVATTENS-INSJÖ. – särsk.
[INSJÖ .a]
a) (
knappast br.)
om tjärn l. göl. Fiskiaren fiskiar i Siöö (insiöö) och Damm med Fiskiaregarn och Skottnät, eller Wadh. SCHRODERUS Comenius 427 (1639;
t. texten: im See (weyher);
lat. orig.: in Lacu).
ÖSTERGREN (
1929;
angivet ss. förekommande ibland).
[INSJÖ .b]
b) (
†)
om gm grävning anlagd vattendamm. Hvar .. för:ne kär icke tiäne till att göre enger, åker eller mulbete udaff, schole fougterne late graffve och göre therudaff insiöger. G1R 28: 65 1558.
Ssgr –
INSJÖ-ABBORRE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. jfr
-FISK.
NILSSON Fauna 4: 13 (
1852).
STUXBERG Fisk. 170 (
1894).
–
INSJÖ-BAD.
motsatt: havsbad. (
1885).
–
INSJÖ-BÄCKEN geol. o.
geogr. jfr
BÄCKEN 4.
AGARDH (o. LJUNGBERG)
II. 2: 134 (
1856).
.
Insjödeltan finnas t. ex. vid Karlstad och i sjön Saggat i Kvickjock. HAGMAN FysGeogr. 59 (
1903).
TAVASTSTJERNA Morg. 216 (
1884).
HAGMAN FysGeogr. 82 (
1903).
–
INSJÖ-DJUR.
zool. i insjöar (l. sötvatten) levande djur. ,
s. 225.
Antarctic 2: 251 1904.
–
INSJÖ-FART. (
i fackspr.)
insjötrafik. ,
s. 103.
–
INSJÖ-FISK.
i insjöar levande fisk; oftast allmännare: sötvattensfisk, motsatt: havsfisk, saltsjöfisk. LIND (
1749;
under see-fisch).
RETZIUS Djurr. 24 (
1772).
Ål, gös eller annan insjöfisk. SJÖBERG Singstock 161 (
1832).
–
INSJÖ-FISKARE.
person som (yrkesmässigt) bedriver insjöfiske. VerdS 76: 3 (
1899).
2NF 28: 203 1918.
–
INSJÖ-FISKE.
fiske i insjöar; äv. allmännare: sötvattensfiske, motsatt: havsfiske; äv. konkret: fiskeplats i insjö. SALANDER Gårdsf 346 1758. Ström- och insjöfisken vid kronans öfverloppsmarker.
BtRiksdP 1896,
I. 1: nr 24, s.
4.
–
INSJÖ-FISKERI. (
numera knappast br.)
insjöfiske; äv. konkret, om plats där insjöfiske bedrives l. kan bedrivas. NorrlS 1: 53 (
c. 1770).
Insjöfiskerierna inom Jönköpings och Kronobergs län. SFS 1874 nr 3, s. 24.
Ett statens "institut för insjöfiskeri". LAHT 1907 s. 52 (i fråga om förh. i Tyskland).
–
INSJÖ-LERA.
r. l. f. geol. i insjö utslammad lera, svämlera. GANDERSSON i
Fennia XV. 3: 6 1898.
LAHT 1907,
s. 392.
–
INSJÖ-LIK,
adj. Den insjölika hafsviken. PALMBLAD Nov. 1: 102 (
1840).
–
INSJÖ-STRAND.
ILandtmät. 1725, s. A
4 a.
UpplFmT 8: 10 1918.
–
INSJÖ-SYSTEM geogr. sammanfattningen av de insjöar som gm sund l. vattendrag stå i förbindelse med varandra; äv. (tillf.) : sammanfattningen av insjöarna i ett land. MANKELL Krigsm. 1: 1 (
1865).
Finlands .. vidt utgrenade insjösystem. AtlFinl. 27: 19 (
1899).
Vuoksens insjösystem. RÖNNHOLM EkonGeogr. 75 1907.
–
INSJÖ-TRAFIK.
VFl. 1912,
s. 88.
–
INSJÖ-VATTEN.
[INSJÖ-VATTEN.ssg 1]
1) insjöars vatten. WALLERIUS Hydrol. 30 (
1748).
Insjövattnet är i allmänhet sött, och blott undantagsvis salt. JernkA 1832,
Bih. s. 34.
SIWERTZ Mälarp. 151 (
1911).
[INSJÖ-VATTEN.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
färskvatten, sötvatten. ROTHOF 629 (
1762).
Tak- eller Murtegel, slagit med rinnande Insjövatten. DA 1808,
nr 29,
Bih. s. 2.
[INSJÖ-VATTEN.ssg 3]
3) (föga br.) insjö.
SVEDERUS Jagt 241 (183). Isarna såväl på hafvet som insjövattnen.
Fennia X 3: 4 1895.
–
INSJÖ-VIK.
PALMBLAD i
Phosph. 1812,
s. 138.
OT 1903,
nr 245, s. 3.
–
INSJÖ-ÅNGARE,
r. l. m. == -ÅNGBÅT. VFl. 1912, s. 90. Därs. 1922,
s. 11.
–
INSJÖ-Ö.
2NF 22: 1188 1915.
Därs. 34: Suppl. 183 1922.