INSLAG in³~sla²g, n.; best. -et; pl. ==. 1) till INSLÅ I 1: slag varigm ngt förflyttasin(åt); särsk. idrott. i sht i bandy: slag utfört efter vissa bestämda regler varigm boll som gått ut över sidlinjen inslås på banan. BALCK Idr. 1: 113 (1886; i fråga om bollspelet långbo). JOHANSON o. SANDBORG SpelReglBandy 8 1907. IdrBl. 1924, nr 1, s. 2 (ifråga om bandy). 2) vävn. till INSLÅ I 1 a; särsk. konkret: garn som vid vävning inslås l. har inslagits i varpen (ränningen); äv. om garn avset för dylikt ändamål. BoupptSthm 30/1 (1672). Om (väv-) Skeden är lagom gran behöfves lika månge Marcker Garn til Inslag som upränning. SALANDER Gårdzf. 113 (1731). HOF Skrifs. 167 (1755; anfört ss. "uppländskt" ord). Dunk, dunk slog hon inslaget in i ränningen. VÄRING Vint. 102 (1927). jfr: 2. paar nya laakan medh .. blaggars inslagh. BoupptSthm 20/3 1658. jfr LINNE-, ULL-, YLLE-INSLAG m. fl. – särsk. (i vitter stil) i bild. Champagne ti inslag, Rhenskt till varp, / Se det kan bära sig i stycket. VALERIUS 2: 90 (1809). De predikningar vore bäst, hvari det verkliga lifvet fått bilda inslag i de religiösa tankarnas ränning. VL 1901, nr 32, s. 3. 3) i bildl. anv. av 2, om ngt som ingår ss. (en urspr. icke dithörande o. i viss mån olikartad) del av ett större helt; ingrediens; tillsats. Det glänsande inslaget af sinnrika påfund och skildringar. ATTERBOM Minnest. 2: 42 (1840). Javanerna med inslag av hindublod befunnos stå européerna ganska nära. LIDFORSS Kås. 1: 12 (1908). Det platonska inslaget i den svenska romantiken. NILSSON SvRom. 3 (1916). Det utländska inslaget på våra gator. SvD(A) 1929 nr 184, s. 3. – jfr RASINSLAG.

[INSLAG 4]

4)

[efter motsv. anv. i t.]

(†) om medel som användes vid kypring av vin. (Morot) Blandasi de många kryddor, som kypare bruka til så kallat inslag på viner. ROTHOF 326 1762. 5) spelt. till INSLÅ I 2, i brädspel: tärningskast varigm. en utslagen bricka åter kan komin i brädet. 2NF 4: 409 1905. 6) (i fackspr.) till INSLÅ I 6 slutet: invikning; infållving; äv. konkret. SCHULTZE Ordb. 4513 (c. 1755). Sömnadsb. 86 1915. – särsk. bokb. den del av överdraget på ett bokbands sida som vikes in på bandets innersida (o. där delvis täckes av försättspapperet). Thon o. Kirsch 92 1856, AHB III: 50 1882. 7) (†) till INSLÅ I 9 a: inläggning av säd o. d. i magasin. PH 6: 4788 (1758). RABENIUS Kam. § 324 (1825). WIDMARK Helsingl. 1: 213 (1860). – jfr MATINSLAG. 8) (†) till INSLÅ I 9 d; eg.: omslag som anbringas på hoven av en häst; smörja l. salva som anbringas i hoven av en häst. I ERICI Colerus 2: 302 (c. 1645). Uthi Hofwen (på hästen) bereed ett Inslag af färsk Koodyngia, Salt och Ättickia. RÅLAMB 13: 197 1690. 9) (†) bärgv. Inslag kallas de orter, eller början til stollar och grufvor, som ifrån dagen gå horizontelt in i berget. RINMAN 1788. 10) nedslag (av ngt i ngt); jfr INSLÅ II 1. a) om nedslag av projektil o. d. VetAÅrsb. 1911, s. 252 (i fråga om meteor). På sidorna av vägen gapa .. djupa gropar efter granaternas inslag. HEDIN Front. 95 1915. b) (†) , om nedslag av blixt l. rägn. (Vi må) bedie .. Gudh, för thenvthestående Grödan, at han then osz beskydda och bewara wille, för sådana fahrlighit Wäders Vptändning och Inslagh. HERLICIUS Alm. 1641, s. 38. 11) (numera mindre br.) hippol. förhållandet att en häst faller i galopp vid travtävling; jfr INSLÅ II 6. FFS 1883, nr 36, s. 6. Kusken .. gjorde allt för att lugna hingsten, men det oaktadt gjorde Ormonde sig skyldig till ett par inslag. IdrFinl. 3: 73 (1906). SvD(B) 1932 nr 85, s. 11.

Ssgr (i allm. till 2; vävn.):

– INSLAGS-ATLAS r. l. n. atlas med inslaget förhärskande på rätsidan; motsatt: varpatlas.

ANDERSSON Väfn. 27 (1880). NORLIND AllmogL 239 (1912). HushBibl. 1756, s. 472 ("459"). LANGLET Husm. 864 (1884). TT 1897, Allm. s. 127.