– IN-SMÄLTA, -ning. 1) (†) smälta o. hälla (ngt i ngt kärl); möjl. äv.: smälta (ren). (En tunna) insmellt tallg. BoupptSthm 20/1 1659. Twåltalg .. (är) widh vthskeppningen insmelt i Furu eller annor Trä. STIERNMAN Com. 4: 205 (1679). 2) ingjuta (smält massa i annat material, i en form, en fördjupning o. d.) för att den skall stelna däri (o. antaga viss gestalt o. d.); äv. med objekt betecknande figur o. d. som därigm bildas. En (pärla) af grönt .. (glas), med insmälta gula och röda figurer. 2VittAH 16: 332 (1837, 1841). Som vi veta, är emaljen hufvudsakligen ett ogenomskinligt glas, som insmältes på föremålets yta. UB 6: 277 1874. STRINDBERG NSvÖ 2: 49 (1906). särsk. i bildl. anv. I sista sången av F(rithiofs) S(aga) har .. (Tegnér) sökt insmälta sin personliga åskådning i några av de nordiska myterna. MJÖBERG Stilstud. 119 (1911). 3) (tillf.) i uttr. insmälta ngt i ngt, omgiva ngt med ett hölje av ngt smält (som sedan stelnar). Insmältning af ostarne i paraffin. LAHT 1910, s. 499. 4) (i sht i fackspr.) gm smältning (o. därpå följande stelnande) fastsätta l. insätta (ngt i ngt); löda fast. Så insmälte vi i ändan af ett glasrör en platinatråd. EconA 1808, maj s. 122. NordT 1896, s. 174. 5) (i sht i fackspr.) i uttr. insmälta ngt i ngt, förr ä.v. med ngt, inblanda ngt i ngt vid smältning. Att 3 eller 400 Ungerska Gyllen scholle .. insmelttas medh så mycken koppar, att det kan få sitt retta strek. RP 1: 25 (1626). Insmältning af svafvel i kautschuk. TT 1877, s. 40. 6) smälta ned (metall) för tillvärkning av ngt, smälta om; numera bl. i fråga om nedsmältning av mynt. Allenest att honom setties en Mynteschrijffuare, som altidh hafver veettskap öfver ded, som insmelttes och uthtages. AOXENSTIERNA 1: 489 1633. STIERNMAN Com. 3: 38 (1661). EkonS 1: 266 1893. 7) (mindre br.) med. ss. vbalsbst. -ning, om vissa vävnaders övergång till mer l. mindre flytande form o. därmed sammanhängande förstöring nedsmältning. Det primordiala broskbenets insmältning (gm "fysiologsk karies"). MedArch. I. 3: 92 (1863). Rotssvulsten har en viss benägenhet till varig insmältning. SUNDBERG Mikroorg. 301 (1896). Tuberkulös insmältning av lungvävnaden. LbInternMed. 1: 860 1917.

– IN-SMÄRGLA, -ing. (i fackspr.) slipa (ngt) med smärgel så att det passar in ngnstädes; jfr INSLIPA 1. En väl insmerglad glaspropp. RINMAN 1: 982 (1788). Vridhanen till en kran insmerglas .. uti sin hylsa. ALMROTH Karmarsch 467 (1839). ZIDBÄCK (1890) .

– IN-SMÖGA. (†) 1) refl.: insmyga sig. a) om person; i bildl. anv.: lista sig in (i ett kall); jfr INSMYGA v. 1 a α. AAANGERMANNUS FörsprKyrkiost. B 3 b 1587. b) om sak, särsk. villfarelse, fel o. d.; jfr INSMYGA v. 1 b γ. SCHRODERUS Os. III. 1: 131 (1635). Ingen legodrengh (bör) haffwa frije daghar i weckan, som den oseden sigh ock höres insmögha. RARP 8: 259 1660. 2) tr.: oförmärkt införa l. insmussla (ngt); jfr INSMYGA v. 2; i bildl. anv. Antichristus .. haffuer sine Spyflughur .. i wårt Fädhernesland inskutit, instuckit och insmögdt. LLAURENTII Nyåhrspr. D 1 a 1618.

– IN-SMÖRJA, -else (†, LIND (1749; under einsalbung), VFl. 1908, s. 66), -ning. 1) smörja (ngn l. ngt) med fett, olja o. d. så att detta trängerin gm ytan l. fastnar på denna; ofta i uttr. insmörja ngn l. ngt med ngt; äv. med obj. betecknande fett o. d.: smörja (fett o. d. i ngt). Linc. (1640; under condio). Någre (musköter) togos fram och befunnos nyligen insmorde. PALMSTJÄRNA Snapph. 2: 158 (1831). (Infödingarna) glänste af insmord kokosolja. ANDERSSON Verldsoms. 2: 247 (1854). (De garvade) Skinnen färgas .., genomdränkas derefter .. med näfverolja .. och insmörjas sedan med tran. UB 5: 450 1874. SFS 1906, Bih. nr 21, s. 8. särsk. oeg.: "smörja" in l. ned (ngn med l. i ngt fett l. klibbigt ämne). LINDFORS (1815). Den uppslammade dy, hvari de vredsinte ligga insmorde. BÖTTIGER i 2SAH 50: 269 (1874). Insmord i smörsås. HÖGBERG Utböl. 1: 69 (1912). 2) (†) "smörja ihop" o. sätta in (i en skrift o. d. ngt som är mindre korrekt l. värdefullt o. d.). Jag kan insmörja hvad jag vill (i min tidning). DALIN Arg. 2: 59 (1734, 1754). Jag beder .., at uti Fullmagten, som för honom utfärdas, flere slags hårdragne berömmelser må insmörjas. Posten 1769, s. 679. LINDFORS (1815; med hänv. till inflicka; angivet ss. "fam"). MEURMAN 1846.

– IN-SNIKA. (†) 1) refl.: smyga sig in; äv. bildl. Ingen, som är skilachtig med oss i religionen, skall .. här i v(årt) k(ära) fädernesland att blifva sig intrengia och insnika. RA I. 3: 822 (1595). At icke någon orät sigh må insnicka. GUSTAF II ADOLF 49 (c. 1620), VärmlNatLdP15/11 1691 (bildl.). 2) tr.: insmuggla (ngt). Efther Birkarlarne insnijka deres godz till Lapperne. HSH 39: 197 1606.

– IN-SNITT. 1) handlingen att skära in i ngt l. göra ett snitt in i ngt; äv. konkret, om det snitt som därigm uppstår, skåra. Göra ett raskt insnitt (vid en operation). Ryggköttet (på helgeflundran) torrkas,med djupa skårsor eller insnitt i inre sidan. PALMBLAD Norige) 122 (1846). (Brandböld) behandlas på det sätt, att man i tid för stora och tillräckligt djupa insnitt genom hela det sjuka partiet. NF 1: 843 (1876). Med en skarp, tunnbladig, ren knif ... göres (vid okuleringen) ett insnitt i kvisten. ABELIN Frukt 61 (1902). särsk. a) i utvidgad l. oeg. anv., abstr. l. kohkret, om inskäruning i kulle, gravhög o. d. medelst grävvärktyg ävensom konkret, om naturlig (in)skärning o. d. Djupa insnitt (i morängrushöjder). Fennia I. 7 17 1889. Istriens på djupa insnitt rika kust. SCHWERIN KustfSjödugl. 22 (1900). Ett insnitt i högen hade visat, att denna bestod av ett inre röse med fotkedja. TurÅ 1925, s. 36. b) bildl. (Författarens mening) att "omvändelsen" icke betecknar ett så afgörande insnitt i Augustini lif, som han själf sedan i Konfessionerna påstått. KyrkohÅ 1916, LittÖ. s. 30. 2) † om fästningsvärk med (ut- o.) ingående vinklar. (Fr.) Redens (sv.) Insnitt. RÅLAMB 8: b 4 a 1691.

– IN-SNO. -ning. 1) † vrida (ngt) inåt; oeg., i p. pf. ss. adj. (Horn kallas) Insnodda (lat.) inversa, som vridas inåt. MARKLIN Illiger 171 (1818). 2) sno l. fläta in (ngt i l. samman med ngt), infläta, sammanfläta, sno in; ofta oeg. l. bildl. JOHANSSON HomOd. 19: 439 (1845). Hela växten utgöres af sammanvecklade trådar, sinsemellan insnodda. BotN 1854, s. 50. I hvilken härfva af privatförhållanden det offentliga insnoddes, skönjes nogsamt af stipendierecommendationerna. WEIBULL (o. TEGNER) LUH 1: 155 1876.

– IN-SNUSA, -ning. draga in (snus l. annat lätt o. finfördelat ämne) i näsan, snusa in; äv. bildl. (Att bruka sitt förnuft är) En konst som intet cavaillerement insnusas genom näsan, utan genom tid och öfningvinnes. DALIN Arg. 1: 30 (1754). Insnusning (inandning) af flyktiga ännnen. WRETLIND Läk. 28 (1899).

– IN-SNÅLA, -ning. gm snålhet spara in (ngt); snålt dra in (på ngt). SvTyHlex. (1851). Utan att man kan tala om någon som helst insnålning på det verkligt behövliga. ALMQUIST Wennerbg 183 (1917).

– IN-SNÄRJA, -else (†, RYDÉN Pontoppidan 467 1766), -ning. 1) inveckla (ngn l. ngt) i ngt snärjande (t. ex. snara, band, garn); förr äv. i vidsträcktare anv.: insnöra l. inveckla (ngt) i ngt omgivande hölje o. d.; äv. ren. Ett rent kärille (innehållande visst "vatten"), hwilket sedan skal insnärias wthi itt kläde, att sengen, ther wthaff icke wåt bliffuer. BERCHIELT PestBeg. B 4 a (1588). SCHRODERUS Comenius 430 (1639). Man lösgör de insnärjda fiskarna. NILSSON Fauna 4: 527 (1855). (Liket) var insnärjdt i trasslet och låg och sträckte sig, alldeles förvridet. HALLSTRÖM El. 92 (1906). särsk. a) med saksubj., om snärjande växt l. växtdel o. d.; äv. allmännare, om ngt som på ett mer l. mindre hindersamt sätt inmänger sig ngnstädes o. d.; äv. refl. Diup plögning (fordras bl. a.) .. Om mycket ogräs insnärt sig i åkren. GADD Landtsk. 3: 128 (1777). De tropiska urskogarne med sina träden och buskarne insnärjande lianer. ANDERSSON Verldsoms. 1: 114 (1853). Mossar, som äro så insnärjde med rötter och stubbar, att skärandet blifver omöjligt. MosskT 1888, s. 308. 2NF 33: 546 1922. b) (†) med. ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf. i adjektivisk anv.: inklämning resp. inklämd; särsk. i uttr. insnärjt brock, inklämt brock. 26. timmar efter insnärningen (av ett brock) gjorde jag operation. ACREL Chir. 157 (1759). Insnärda och inflammerade bråck. VetAH 1809, s. 45. Ej sällan sammansnörper sig den öfre delen af lifmodren krampaktigt omkring moderkakan, som då säges vara insnärd. CEDERSCHIÖLD HbBarnm. 147 (1822). WRETLIND Läk. 3: 46 (1895). 2) i mer l. mindre bildl. anv.; i sht i pass. BRASK Pufendorf Hist. 419 (1680). Gud vil icke (strax i vrede) taga (en i synden insnärd menniskios) lif bort. MÜNCHENBERG Scriver Får. 4 (1725). Man (var) insnärjd uti den falska föreställningen, att (osv.). NYSTRÖM DöfstUndUtv. 45 (1900). Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger. 2Tim. 2: 4 (Bib. 1917). särsk. a) † inveckla l. försätta (ngn i en farlig belägenhet, bekymmer o. d.); i pass. (Alexander den store) war nu insnärder vthi en twifwelachtig nöd och fahra. SYLVIUS Curtius 525 (1682). K. Carl (IX) var nu insnärd i stora bekymmer. DALIN Hist. III. 2: 596 (1762). b) (mindre br.) sätta (ngn) på det hala (gm försåtliga frågor o. d.), "snärja" (ngn). Insnärja en medelst listiga frågor. WIDEGREN (1788). CANNELIN (1921) . c) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: invecklad. Nog war frågan då insnärd, / Men hon mist then knut hon hafwi'. RUNIUS Dud, 2; 20 (c. 1710) (Burdach har) gjort sona beskrifningar så otydeliga och insnärjda, att han är nästan omöjelig att förstå. RETZIUS BrefFlorman 68 (1829).

– IN-SNÄVA, -ning. göra (ngt) snävare, "ta in". Kjolen behöver insnävas ngt. ÖSTERGREN 1929. särsk. oeg l. bildl.: inskränka, begränsa, sätta skrankor för (ngt l. ngt). Den av medeltida skrämselföreställningar insnävade världsuppfattningen. Ymer 1918, s. 370. Mäktigare grannfolks påträngningar. vilka insnäva .. stammens vandringsområde. NUMELIN OrsFolkv. 67 (1918).

– IN-SNÖA. 1) tr.: överhölja l. täcka med snö; i sht i uttr. bliva l. vara insnöad, ofta mer I. mindre oeg.: på grund av (starkt) snöfall bliva avskuren från yttervärlden l. inspärrad l. hindrad att fortsätta en resa o. d. LIND (1738). Både i Västerås och Enköping, der vi lågo insnögade halfannat dygn, (har man) plägat och undfägnat oss på bästa vis, med all Svensk gästfrihet. ATTERBOM 1820 i 2Saml. 27: 57. De insnögade gårdarna. HEIDENSTAM Tank. 113 (1899). Vergelin .. (hade) av några skidåkande pojkar blivit funnen .. död .. i Geijersdalen. Man var halvt insnöad. SIWERTS JODr. 284 1928. 2) (mindre br.) intr.: bliva fastsittande l. avskuren från yttervärlden osv. på grund av (starkt) snöfall. Norra posten hade insnöat. SD(L) 1894, nr 288, s. 1. Från Leipzig telegraferas att ett persontåg insnöat. Därs. 1901, nr 146, s. 4.

– IN-SNÖRA, -ing (SCHÉELE Själsl. 73. 1894 osv. l. -ning (WESTE 1807 osv.). 1) snöra till (så att ngn l. ngt inneslutes i ngt), snöra in; med obj. betecknande det inneslutna; äv. refl. Linc. (1640; under infibulo). LINDFORS (1815; refl.). (Den åkande) insnöres omkring lifvet med tåg af senor i den renhud som ofvantill betäcker (pulkan). (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 60 (1829). Ett slags handske i hvilken armen insnördes. NF 2: 318 (1877). Håret åär insnördt i ett pärlnät under diademet. HALLSTRÖM BCap. 107 (1900). särsk. i bildl. anv.; i sht i fråga om tvång o. d. som inskränker ngns tanke- l. rörelsefrihet. SvLittFT 1835 sp. 122. Det ligger .. något frånstötande i .. det reglementeringssystem, hvari Preussens statsväsen blifvit insnöradt. FORSSELL Stud. 1: 300 (1870, 1875). Fariseismen ville .. insnöra menniskoanden i andelösa former och formler. WIKNER Pred. 446 (1881). 2) oeg.: klämma l. snörpa in (ngt) på ngt ställe, så att det därigm blir smalare; ss. vbalsbst. -(n)ing äv. konkret, om ställe där ngt har blivit (l. är) smalare; jfr -SNÖRPA 2. LUNDBERG HusdjSj. 353 (1868). Än kunna .. (cellerna) vara tjockare på midten såsom spolar, än lindrigt insnörda med tjockare ändar, klubbform. SUNDBERG Mikroorg. 38 (1895). Bakkroppen (hos skalbaggar) är i hela sin bredd fastvuxen vid mellankroppen, utan någon insnörning dem emellan. 2NF 25: 864 1917.

– IN-SNÖRPA, -ning. 1) snörpa till (så att ngn l. ngt inneslutes i ngt), snörpa in; insnöra; med obj. betecknande det inneslutna; i sht i pass. Och frisk är bygdens tös om hyn, / Ej insnörpt i planchett. SEHLSTEDT 2: 97 (1857, 1862). HOLMBERG Tidsstr. 210 (1918; bildl.). 2) oeg.: klämma l. snörpa in (ngt) på ngt ställe, så att flet därigm blir smalare; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ställe där ngt har blivit (l. är) smalare; jfr -SNÖRA 2. Under den tjocka ändan på metkroken av Pinta) finnes en, ehuru föga märkbar insnörpning eller hals för att fastbinda snöret. NILSSON Ur. I. 1: 27 (1838). Den insnörpning, som den skandinaviska halfön här (vid Jämtlands breddgrad) har på såväl östra som på västra sidan. SvRike I. 1: 335 1899.