INSOLATION in¹solat|ω⁴n l. -sω-, l. ⁰²~, l. -a|-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er. [jfr t., eng. o. fr. insolation; av lat. (PLINIUS) insolatio (gen. -ōnis), vbalsbst, till insolare, utsätta för solen, sola, bildat med in- (se IN-, pref.¹) till sol (se SOL)]
[INSOLATION 1]
1) [i fackspr., i sht fys.) bestrålning med (direkt) solljus (l. stjärnljus); i sht konkret, om mängden av den strålning som från solen tillföres ytenheten av jordytan på viss plats under viss tid.
WREDE ÅrsbVetÅ 1840, s.
47 (abstr.).
HSJÖGREN Min. 51 1880. I följd af den rikliga insolationen och den ymniga bevattningen frodas på steppen det yppersta bete.
HEDIN GmAs. 1: 227 (
1898).
FLODSTRÖM Naturförh. 4 (
1918).
Till följd av den starka insolationen är littoralfaunan (på Hawaii) ganska fattig. SDS 1933 nr 63, s. 8.
[INSOLATION 2]
2) (
i fackspr., i sht fys.)
tid varunder viss ort är utsatt för bestrålning av direkt solljus. NF (
1833).
HAGMAN FysGeogr. 117 (
1903).
2NF 1909.
[INSOLATION 3]
3) (
mindre br.)
med. sjukligt tillstånd uppkommet gm alltför stark invärkan av direkt solljus, solsting. TLäk. 1834,
s. 450.
BonnierKL 1924.
Ssgr (i fackspr., i sht
fys.): (
1)
–
INSOLATIONS-TERMOMETER instrument för mätning av insolationen, aktinometer.
HEDIN GmAs. 1: 28 (
1898).