INSPEKTOR in¹späktω⁴r l. -spek-, sbst.¹, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr vanl. skrivet -spect-) Ordet har i ä. tid sannol. uttalats med betoningen ⁰³² l. ⁰⁴⁰ (jfr uttalet i t. o. lat.) vilken gm påvärkan från pl.-formen ersatts av betoningen ¹⁰⁴. – Jfr INSPEKTOR sbst.², INSPEKTÖR] person som har överivseende över ngt l. utövar tillsyn (o. kontroll) över ngt (l. ngn).

[INSPEKTOR.sbst1 .a]

a) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i α, β) i fråga om övervakande (o. ledning) av väsentligen praktisk värksamhet l. tillsyn av yttre förhållanden: uppsyningsman, tillsyningsman, arbetschef. SthmStadsord. 1: 40 (1635). Inspectorens hustru öfver himmelhusen i staden. ROMAN Holbg 211 (1746). Privatorum Betjente af bättre vilkor, såsom .. Inspectorer, Factorer eller Commissionairer. PH 5: 3482 (1752). EKBOHRN (1868) . jfr DYKERI-, SALTERI-, SOCKERBRUKS-, VÄG-INSPEKTOR m. fl. – särsk. α) (fullt br.) person som (i allm. under ägaren l. självständig förvaltare) är arbetsledare på o. har uppsikt över landtegondom (utan att själv deltaga i landtbruksarbetet), (under)förvaltare; jfr BEFALLNINGSMAN 6, FOGDE 3, GÅRDSFOGDE. SWEDBERG Schibb. 442 (1716). BROOCMAN Hush. 1: 52 (1736). Mormor har ingen inspektor, endast en rättare, hon är själv hemma i varje detalj. OTERDAHL En 37 1927. jfr: Inspector moste han ju endteliga tituleras ... Wåre gamle, gudelige .. män kallade en sådan i evangelio gårdzfogda. SWEDBERG Schibb. 454 1716. jfr äv.: Någre ömkelige Fogdar, som på små Säterier knapt hafva nyckel til en Spanmåls-Bod, måste heta Inspectorer. DALIN Arg. 1: 119 (1733, 1754). jfr EGENDOMS-, FRÄLSE-, GÅRDS-, LANDTBRUKS-INSPEKTOR m. fl. β) (numera föga br.) vid gruva, bruk, förr äv. fabrik: arbetschef, platschef, förvaltare. HENEL 1729 18 1730. Inspektor .. (var) benämningen på arbetschefen vid Tumba åtminstone så länge Erasmus Mülder fanns där. AMBROSIANI DokumPappersbr. 369 (1922; i fråga om förh. 1760. Fredr1Tid 41 (1924; i fråga om förh. under 1730-talet). jfr BRUKS-, GRUV-INSPEKTOR. γ) (i fråga om ä. förh. i norra Sv.) person som under skogens ägare utövade ledning och tillsyn vid skogsavvärkning. Främlingarna från rikets och världens alla vråar nämndes (i Norrland) patroner, de underhavande befälen voro "inspektorer" och "faktorer". HÖGBERG Frib. 23 (1910). jfr SKOGS-INSPEKTOR. b) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i β, γ) ss. titel för vissa befattningshavare i statstjänst (l. motsvarande enskild tjänst) vilka ha till uppgift att utöva tillsyn o. kontroll inom viss inrättning l. förestå lokal avdelning (anstalt, station, kontor o. d.) av viss inrättning; äv. om person som vid inrättning l. institution o. d. har hand om räkenskaper o. bokföring (o. andra ekonomiska angelägenheter), motsvarande: bokhållare, kamrer, syssloman, kontorschef. HENEL 1729 128 (1730; vid posten) LReg. 351 1734. Yttermera skal denne Cammar-Råd hafva upsickt öfver Cammar-Archivum, tilhållandes Inspectoren, at hafva alle böcker, Räkenskap och handlingar, som där förvaras böra, i god ordning. PH 2: 1053 (1734). Vid Kongl. Maj:ts Djurgård. Inspector, Herr E. N. Hofcal. 1771, s. 66. En uppsyningsman under namn af inspektor .. var Kronan ansvarig, att ej det minsta otillåteligt (brännvins-)brännande utöfver bränneriets taxation värkställdes. TERSMEDEN Mem. 6: 135 (1787). År 1642 efter Burei afgång inrättades (i "räkningekammaren") ett särskildt kontor under en inspektor. LINDE SvEkonR 40 1888. I slutet av 1620-talet fanns .. (i Östergötland) liksom i övriga provinser en inspektor över kyrkotionden. ALMQUIST CivLokalförv. 1: 399 (1917). – jfr BARLAST-, BRÄNNVINS-, DJURGÅRDS-, DOMKYRKO-, EKVIRKES-, KANAL-, KONTROLL-, KRIGSMANSHUS-, KRONO-, KRONOBRÄNNERI-, KYRKO-, LOTS-, MYNT-, POST-, PÄRLE-, SALPETERSJUDERI-, SLOTTS-, SLUSS-, TELEGRAF-, TIONDE-INSPEKTOR m. fl. – särsk. α) (förr) bärgv. ss. titel för vissa befattningshavare vid bärgsstaten; jfr BÄRGS-FOGDE. PivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 a. BlBergshV 19: 225 (1660). Wi befallom .. them som til inspectorer och Skogswaktare förordnade äre, at the noga och granneligen hafwa upsikt på bemälte Masteskogar. Bergv. 1: 293 1674. ALMQUIST Bergskoll. 74 (1909; i fråga om förh. c. 1644). jfr AVRADS-, KONST-, KRONOAVRADS-INSPEKTOR m. fl. β) ss. titel för vissa befattningshavare vid tullvärket; utom i fråga om ä. förh. numera bl. dels ss. senare led i vissa ssgr, dels elliptisk för TULL-INSPEKTOR. Petter Flygge som war Inspector öffver tullerna i Wermlandh och på Daal. GYLLENIUS Diar. 37 (c. 1660). BROBERGEN 24 (1692, 1708). jfr GENERALS-, GRÄNS-, LANDTULLS-, PACKHUS-, PROVINSIAL-, SJÖTULLS-, TULL-, ÖVER-INSPEKTOR. γ) järnv. titel för vissa befattningshavare vid statens l. enskilda järnvägar; dels ss. senare led i ssgr, dels elliptiskt för STATIONS-INSPEKTOR. LfF 1902, s. 177. Inspektoren skulle just blåsa af tåget. LINDQVIST Stud. 110 (1906). jfr MASKIN-, STATIONS-, UNDER-, ÖVER-INSPEKTOR. δ) (förr) justerare (av mått o. vikter m. m.); äv. i uttr. inspektor över mått, mål, vikt. Inspectorn (bör) således wigterne ther efter (dvs. efter stockholmsvikten) .. hwar efter sin tilbörlige proportion, rätta. Bergv. 1: 244 1668. PH 2: 885 1731. Förkl. 30/11 1756, s. 4. ε) (förr) uppsyningsman å skeppsbro l. vid viss kronan tillhörig våg. Inspectorerne wid Falun och Afwestad Wåg. FörordnPostw. 49 1704. PH 1: 584 1724. PublBarl. 6/2 1734, s. 2. jfr BRO-, VÅG-INSPEKTOR.