INSTIFTA in³~stif²ta, v. -ade. vbalsbst. -AN († SAHLSTEDT Hoffart. 11 (1720; i bet. 1)), -ANDE. -ELS (se avledn.), -NING (föga br., FoU 17: 274 (cit. fr. 1786, ÖSTERGREN (1929; angivet ss. sällsynt form)); -ARE (VDakt. 1711, nr 139, osv.); -ARINNA ( ÖSTERGREN 1929 osv.); -ERSKA (1VittAb 1: 38 (1755; i bet. 1 b) osv.). [jfr d. indstifte, t. einstiften; av IN o, ST1FTA]
– jfr
INSTIKTA [INSTIFTA 1]
1) inrätta, grunda, stifta; numera oftas med avs. på religiös sed, handling, inrättning o. d. som skall iakttagas l. användas.
Gud har instiftat vilodagen, äktenskapet. RUDBECKIUS Luther Cat. 64 (
1667).
ATTERBOM LÖ 2: 249 (
1827).
Sacrament.. är en högtidlig af Gud instiftad handling. NORBECK Theol. 92 (
1840).
Det af Kristus instiftade predikoembetet. Kat. 1878,
nr 160.
Till hvad ändamål har Kristus instiftat den heliga nattvarden? Därs. nr 251. – särsk.
[INSTIFTA 1.a]
a) (
numera knappast br.)
med avs. på profan fest, lek o. d.: inrätta. Dafnis, Backus till pris, instiftade festliga dansar. ADLERBETH Buc. 27 (
1807).
(De hade) så ytterst rättvist och skönt instiftat kämpalekar vid Olympia.
CARKSTEDT Her. 1: 350 (
1852).
BREMER Nina 735 (
1835).
[INSTIFTA 1.b]
b) med avs. på stiftelse (ss. kloster, undervisningsanstalt, samfund, orden o. d.), stundom äv. pris, legat o. d., förr äv. domstol: anlägga grunda, stifta. Nya Domstolar hafva blifvit instiftade. GUSTAF III 1: 102 (
1778).
FoU 17: 274 (
cit. fr. (
1786).
Ett i Amerika instiftat pris å 100,000 francs .. afsedt att utdelas till. uppfinnaren af den bästa apparaten för räddning af människolif vid skeppsbrott. TT 1899, Allm.
s. 251.
Instifta kloster. KLINT (
1906).
Finlands universitet beredde sig att fira minnet av dess instiftande genom Per Brahe år 1640. LAGERLÖF Top. 138 (
1920).
Instifta en orden. ÖSTERGREN 1929.
[INSTIFTA 2]
2) (
†)
anstifta. Wåre owenner och Arffiender stämplade och lagade.. medh förrädelsk instijfftande at vpwäckia thenne Swenska til inbyrdes oenigheet. DENS. Ähr. 52 (
1560). jfr;
(Danskarna) instiftede til Swerige så ond een sedh,/ Ther Rijket bleff förderffuet medh.
SVART Gensv. G 1 b
1558.
Avledn. –
INSTIFTELSE r. l. f. [jfr d. indstiftelse]
[INSTIFTELSE.avl 1]
1) till 1: (in)stiftande; förr äv. mer l. mindre konkret. SWEBILIUS Cat. 2: 54 (
1689). Biskoparne,.. använde sin förmögenhet til Prebenders inrättande, och andra sådana andeliga instiftelser.
LAGERBRING 1Hist. 3: 846 (
1776).
WETTERSTEDT i
2SAH 6: 99 (
1811).
PALLIN MedeltH 1 (
1875).
[INSTIFTELSE.avl 2]
2) (
†)
till 2: anstiftan. ADLERBETH Ant. 2: 3 (
i handl. fr. (
1792).
Ssgr (till
INSTIFTELSE 1):
–
instiftelse-brev.
stiftelsebrev. Krig VAH 1828,
s. 335.
Rig 1923,
s. 12.
–
instiftelse-ord. särsk.
(i religiöst spr.) om ord varmed sakrament instiftats. Instiftelseorden till altarets sakrament. Kat. 1878,
nr 250.