© Svenska Akademien. SAOB spalt: I875; tryckår: 1933
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
INSTRUERA in¹strωe⁴ra, i Sveal. äv. -e³ra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSTRUKTION ävensom INSTRUKTOR, INSTRUKTÖR, INSTRUKTRIS.
[jfr t. instruieren, fr. instruire, ävensom eng. instruct; av lat. instruere, uppföra, upprätta, inrätta, utrusta, ordna, anordna, undervisa, av in- (se IN-, pref.¹) o. struere, uppföra, upprätta m. m. (se STRUKTUR). – Jfr DESTRUERA, INSTRUKTIV, sbst. o. adj.]
[INSTRUERA 1]
1) () upprätta, inrätta, ordna. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 378 (i handl. fr. 1647. J anledning här af, kunde jag nog instruera en meritlista, som emot min medsökares svara kunde. VDAkt. 1758, nr 358. MÖLLER (1790, 1807).
[INSTRUERA 2]
2) (numera knappast br.) meddela (ngn) undervisning l. bibringa (ngn) kunskaper i syfte att giva honom l. henne bildning l. befordra hans l. hennes andliga utveckling, undervisa (ngn i visst ämne). Een Collega.. Jnstruerar barnen in Grammaticalibus. THYSELIUS HdlLärov. 1: 30 (1620). Han.. förplichter sigh och vele så lathe optuchte och instruere sine barnn, att dhe och medh tijdhenn schole kunne tiene H. K. M:tt och cronen. OxBr. 5: 272 (1624). Han.. blef instruerad i skrifning, räkning, och dylika.. ämnen. FinBiogrHb. 1103 1898. – särsk.
[INSTRUERA 2.a]
a) () refl.: skaffa sig kunskaper l. bildning; äv. ss. vbalsbst. -ande, inhämtande av kunskaper (i ngt), studier. JJ BJÖRNSTÅHL 1772 hos LINNÉ Bref I. 3: 242. Konungens (dvs. K. XII:s) sista år (voro) icke fruktlösa på instruerande i abstracta vettenskaper. HSH 7: 199 c. 1800. Han försummade aldrig, när tillfälle gafs, att instruera sig på de mest skilda kunskapsområden. 4GbgVSH V – Vl. 8: 57 1900.
[INSTRUERA 2.b]
b)
[efter motsv. anv. i fr.]
() i p. pf. ss. adj.: upplyst, bildad, kunnig, kunskapsrik. En instruerad och artig yngling. ROSENSTEIN 3: 427 1790.N. sjelf, qvick och instruerad, var särdeles böjd för det humoristiska. LILLJEBJÖRN Minn. 99 (1874). CAVALLIN 1875.
[INSTRUERA 3]
3) giva (ngn) anvisningar l. föreskrifter huru han skall förhålla sig (i sht vid fullgörande av uppdrag l. tjänsteåliggande) l. gå till väga (vid utförande av ngt); giva (ngn) instruktioner; handleda. G1R 20: 325 1549. (Bärgskollegium bör) låta författa wisze påminnelser, Bergmästaren til rättelse wid theras (dvs. skogvaktarnas) Instruerande, hwad the i synnerhet måge hafwa at förrätta och i akt taga. Bergv. 1: 569 (1707). Intendenten höll fockskotet ooh instruerade till en början den vackra båtförerskan. STRINDBERG Hafsb. 118 (1890). Visa hellre än att instruera.. och använd muntliga förklaringar endast då sådana ej kunna undvaras. IllMilRevy 1898, s. 32. En kejsarens spion, instruerad att förråda alla svaga punkter och inrapportera alla ömtåliga operationer. KyrkohÅ 1900, s. 215. – särsk.
[INSTRUERA 3.a]
a) med avs. på skådespelare l. sångare l. musiker: handleda vid inövan et av roll resp. sång- l. musikstycke. CAVALLIN 1875. Lully själv .. ledde och instruerade sångarna och instrumentalisterna (vid operan). JEANSON (o. RABE) 1: 154 1927.
[INSTRUERA 3.b]
b) mil. med avs. på vaktpost: meddela instruktion o. förvissa sig om att posten riktigt uppfattat o. tillägnat sig densamma. Fältvaktsbefälhafvare instruerar.. hvarje post. FälttjRegl. 1900, s. 94.
[INSTRUERA 3.c]
c) (mindr br.) i förb. med bestämning inledd av prep. till (l. däremot svarande adv.), förr äv. om l. uppå l. (l. däremot svarande adv.), betecknande det med avseende på vilket ngn instrueras. LReg. 165 (1620: derom). HSH 5: 200 (1659: ther uppå). LReg. 288 (1676: om). Utan attvara dertill instruerad af sitt hof ansåg han (dvs. den preussiske ministern) sig böra understödja Rysslands varningar. ODHNER G3 1: 203 1885
[INSTRUERA 3.d]
d) () i uttr. instruera ngn ngt, undervisa ngn om ngt (som han bör göra l. har att utföra). TEGNÉR (WB) 1: 271 1801.