INSTRUMENT in¹strωmän⁴t l. -u-, n.;
best. -et; pl. == (G1R 10: 130 1535 osv.) l. -er (G1R 16: 7001544 osv.); förr äv. INSTRUMENTE,
n.; pl. -en. ( instrument 1535 osv. instrumente Kockeb. A 2 a (1650: Instrumenten, pl. obest.), Därs. A 2 b. instrumentet, sg. best. 1530 osv.) [fsv.
instrument (i bet.
4); jfr t., eng. o. fr.
instrument, it.
instrumento; av lat.
in- strumentum, förråd, hjälpmedel, värktyg, dokument, till
instruere (se
INSTRUERA). – Jfr
INSTRUMENTAL,
INSTRUMENTARIUM,
INSTRUMENTELL,
INSTRUMENTERA,
INSTRUMENTIST]
[INSTRUMENT 1]
1) (†; se dock a, b) (enklare) hjälpmedel av materiell art (i sht av järn l. annan metall) varmed ngt kan framställas, bearbetas l. utföras; redskap, värktyg. VaruhusR (
1540).
Szå skicke wij nu en Waldmestere.. tijt nidt, som samme reedskap och instrumenter (dvs. "Sckoffler, Spader, Schottkärrer, Järnstänger och Hacker") besee skole. G1R 16: 700 (
1544).
Then som wil hafwa thetta omaket och koka, han måste och hafwa Instrumenten och Redhskap ther til. Kockeb. A
2 a
1650. Man .. såg ..
(danskarnas) stegar, pontons och andra instrumenter lembnade på wallarna.
SPEGEL Dagb. 73 (
1680).
AGARDH ThSkr. 1: 124 (1843,
1855. jfr
BRAND-,
BRÄNNVINS-,
DYKERI-,
FLINT-,
GJUT-,
GJUTNINGS-,
JÄRN-,
KOPPAR-,
MORD-,
SMIDES-,
STRAFF-INSTRUMENT m. fl. – särsk.
om vissa finmekaniska värktyg. [INSTRUMENT 1.a]
a) (
fullt br.)
(finmekaniskt) värktyg för anställande av noggranna mätningar l. för utförande av naturvetenskapliga, i sht fysiska l. astronomiska undersökningar l. bestämningar; i sht förr äv. om passare o. dylika enklare hjälpmedel för utförande av geometriska konstruktioner; förr ofta i uttr. matematiska instrument. STIERNHIELM Arch. D 1 b
1644.
RÅLAMB 1: 86 (1690;
om landtmäteriinstrument). Högdmätningen kan.. skie genom många handaslagz Instrumenter, såsom Astrolabium, Quadrant oc Grad-Bogar.
ROSENFELDT Nav. 36 (
1693).
Matematiska instrumenter. NISBETH 941 (
1869).
Magnetiska instrument. JernkA 1898,
s. 317.
Vi lämna kompassen för att öfvergå till andra nautiska instrument. HÄGG PraktNav. 33 (
1900). jfr
AV- VÄGNINGS-,
CIRKEL-,
DEKLINATIONS-,
DEPRESSIONS-,
EKVATORIAL-,
MARKSCHEIDER-,
MÄT-,
MÄTNINGS-,
NAVIGATIONS-,
NIVELLERINGS-,
UNIVERSAL-,
VARIATIONS-INSTRUMENT m. fl.
[INSTRUMENT 1.b]
b) (
fullt br.)
värktyg som i praktiken användes av läkare (i sht kirurger o. obstetriker), tandläkare, barnmorskor o. d.; utan närmare bestämmng ofta om förlossningsinstrument G1R 10: 130 (
1535).
Ingen af dem (dvs. barnmors- korna) skal understå sig, at bruka instrumenter och Järnwärcktyg. FörordnJordGumm. 1711, s. B
1 b. Nödvändiga Anatomiska och Chirurgiska Instrumenter.
PH 6: 4423 1756.
CEDERSCHIÖLD UtkBarnförlossn. 5 (
1830).
Till medicinska instrument höra: cystoskop och endoskop samt laryngoskp och rektoskop. VaruförtTulltaxa 1: 467 1912. jfr
BAR- BERERS-,
BARDSKÄRAR-,
EXTRAKTIONS-,
FÄLTKÄRS-,
FÖRBINDTYGS-,
FÖRLOSSNINGS-,
STENKROSSNINGS-INSTRUMENT m. fl.
[INSTRUMENT 2]
2) (
numera i sht i vetenskapiigt spr. l. med anstrykning av fackspr.)
i alllnännare bet., i allm. uppfattat ss. bildl. anv. av 1: medel varigm ett åsyftat resultat kan uppnås l. ngt kan utföras l. värkställas, hjälpmedel, medel; i sht förr äv. om person: ngn som användes av en annan i ngt (numera i allm. förkastligt) uppdrag l. syfte,"redskap",'"värktyg". O PETRI 2Post. 140 a (
1530).
Konung Gustaf war thet instrument therigenom Gudh wårt fädernesland åter igen halp till flor. GUSTAF II ADOLF 74 c. 1620. Gudz Ord är itt Instrument och Redskap, hwarigenom Troon blifwer medhdeelt, och Menniskiornas Lefwerne bättras.
SCHRODERUS Os. 2: 25 (
1635).
Phantasien (är) förståndets första instrument. HÖIJER 3: 287 c. 1810. Den nya vattenlagen.. har vissat sig vara ett mycket gott instrument.
SvD(A) 1929,
nr 112, s. 6. – särsk.
[jfr lat. instrumenta luxuriæ]
(
†)
i uttr. till (ett) instrument av ngt, ss. ett (hjälp)medel för (att uppnå l. vinna l. säkerställa) ngt. 6. tönor sädh afflagde i Swedwi ti instrument aff M. jons underhåld. RUDBECKIUS MemQvot. 10 b (
1626).
BRASK Pufendorf Hist. 4 (
1680).
[INSTRUMENT 3]
3) inrättning l. apparat avsedd att frambringa toner l. ljud i musikaliskt syfte (vanl. indelade i blås-, sträng- och slaginstrument), "tonvärktyg"; ofta särsk. om pianot o. dess föregångare; äv. i uttr. musikaliskt instrument. G1R 10: 130 (
1535).
Blasius skall med the store instrumenter vare på Tre croner och ther spele. Därs. 29: 285 (
1559).
Musicaliske Instrumenter. SCHRODERUS Os. 2: 568 (
1635).
Ett taffelformigt Instrument af Jacaranda. ExposSlöjdprodSthm 1847,
s. 51.
Den trumman .. detta ärans instrument. HAGBERG Shaksp. 10: 78 (
1850).
Man föraktade ingalunda andra instrument (än flöjt), fast han hade .. förkärlek för stycken med långa flöjtsoli. SIWERTZ JoDr. 106 1928. jfr: Som bevis på hur omtyckt klavikorden var må anföras, att man under beteckningen "instrument" länge och väl förstod just detta instrument. På 17O0-talet åter användes beteckningen "instrument" för de stora fyrkantiga klavicymbalerna. MeddSlöjdF 1899,
2: 47 jfr
BLÅS-,
BLÄCK-,
KNÄPP-,
LJUD-,
MUSIK-,
MÄSSINGS-,
ORKESTER-,
SIGNAL-,
SLAG-,
SOLO-,
STRÄNG-,
TON-INSTRUMENT m. fl. – särsk.
[INSTRUMENT 3.a]
a) i överförd anv., om röstorganet hos människan. Herr Lundbergs röst.. bör med tiden kunna blifva någonting ganska förträfflig, om den unge Sångaren .. omsorgsfullt vårdar sitt instrument. SthmFig. 1846,
s. 175.
SvD(A) 1931,
nr 274, s. 9.
[INSTRUMENT 3.b]
b) (
†)
i uttr. levande instrument, om levande varelse (människa, fågel) med sångröst. NORDENFLYCHT QT 1745,
s. 155.
I de vildaste fälter och öderum har jag fåfängt lystnat efter Näktergalers och andra lefvande instrument klang. HÖGSTRÖM Lapm. 8 1747.
[INSTRUMENT 3.c]
c) bildl., om människosjälen l. människohjärtat, med tanke på dess känslighet för intryck o. de olika stämningar som dessa framkalla. Mitt hjerta – ja, det är ett instrument, som har sin egen skala. PALMÆR Eldbr. 50 (
1822).
[INSTRUMENT 4]
4) [efter motsv. anv. i lat.; eg.: bevismedel, bevis]
i sht
jur. skriftlig handling av juridisk l. politisk karaktär, aktstycke, dokument; numera bl. om dylik handling som innehåller redogörelse för (resultatet av) en företagen förrättning (syn, värdering, ägodelning, arvskifte, inventering o. d.). SthmTb. 2/6
1578. I kraft af thetta Wårt öpne Instrument..
(hava vi) welat betyga
(osv.).
Bergv. 1: 833 1720.
(G. III) ville .. icke skrifva under instrumentet till vapenhvilan tillsammans med prinsen af Hessen.
ADLERBETH Ant. 1: 52 c. 1792. Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen fullständigt instrument däröfver till länets landtmäterikontor för att där förvaras.
SFS 1905 nr 34, s. 7.
DÖSS o. LANNGE 285 1908. jfr
ARVS-,
ARVSKIFTES-,
AVVITTRINGS-,
BESIKTNINGS-,
BESITTNINGS-,
BODELNINGS-,
DEPOSITIONS-,
FREDS-,
FÖRENINGS-,
HUSESYNS-,
INVENTARIE-,
KÖPE-,
RATIFIKATIONS-,
SKIFTES-,
STILLESTÅNDS-,
SYNE-,
SYNINGS-,
VÄRDERINGS-INSTRUMENT m. fl.
Ssgr (i allm. till
1 a; i fackspr.; jfr
INSTRUMENTAL ssgr):
A
–
INSTRUMENT-AVLÄSNING ~⁰²⁰. TT 1897, Allm.
s. 35.
–
INSTRUMENT-BRÄDA l.
-BRÄDE. på automobil o. d.: framför föraren anbragt skiva (bräda) på vilken monterats registreringsapparater angivande hastigheten varmed automobilen framföres, bensinförrådet, oljetrycket, ackumulatorns laddning o. d., ävensom vissa apparater för motorns skötsel under färden (oljepump o. d.).
NERÉN HbAut. 1: 187 (
1911).
ROGBERG Två 87 (
1929).
–
INSTRUMENT-DIREKTÖR. (
förr)
sjömil. under tiden 1803–1824 officiell titel för en på flottans mekaniska stat upptagen instrumentmakare (kompassmakare),; ofta i förb. instrumentdirektör och kompassmakare. Sv KrigCivCal. 1803,
s. 84.
Därs. 1811,
s. 90.
SFS 1826,
s. 617.
–
(1 b) INSTRUMENT-EXAMEN. (
i fackspr.)
examen i instrumental förlossningskonst, avsedd för barnmorskor som önska förvärva rättighet att i sin värksamhet använda förlossningsinstrument. Sthm 1: 371 1897.
–
(1 b) INSTRUMENT-EXAMINERAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om barnmorska: som avlagt instrumentexamen. GHT 1892,
nr 88 A,
s. 4 (i annons).
–
(1 a, b 3) INSTRUMENT-FABRIK.
–
(1 a, b 3) INSTRUMENT-FABRIKANT.
–
(1 a, b 3) INSTRUMENT-FABRIKATION.
–
INSTRUMENT-FEL,
n. fel beroende på bristande precision hos (vetenskapligt mät)instrument. NF 10: 1157 1886.
–
(1 b) INSTRUMENT-FODER. (
†)
bestick för kirurgiska instrument; jfr FODER sbst.² ¹. BoupptSthim 11/5 1677 (efter rege- mentskirurg). –
(1 b) INSTRUMENT-FÖRLOSSNING. (
i fackspr.)
förlossning under användande av instrument, instrumentalförlossning. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2: 45 (
1837).
–
(1 a, b 3) INSTRUMENT-FÖRRÅD.
–
(1 b) INSTRUMENT-KISTA.
(instrument- 1808 osv. instruments- 1817) kista avsedd för förvaring av (kirurgiska) instrument; särsk. (förr)
mil.-med. om kista för förvaring av de för ett visst truppförband (förbandsplats, fältsjukhus) avsedda kirurgiska instrumenten. PAFBJERKÉN 1808 hos HJELT Medicinalv. 3: 284. En instrumentkista.. tilldelades lasarettet
(i Mariestad) (
1794).
Därs. 59 (1893;
efter handl. fr. 1794.
VFI. 1914,
s. 85.
–
(1 b) INSTRUMENT-KOKARE,
r. l. m. kir. apparat för desinfektion av kirurgiska instrument o. utensilier gm kokning; jfr -PANNA. SVENSON Sinnessj. 68 (
1907).
– (
3)
INSTRUMENT-LEKARE. (
†)
instrumentalist, musikant. BLIBERG Acerra 359 (
1737).
– (
3)
INSTRUMENT-LÄDER.
Instrumentläder är starkt, löst, sämskgarfvadt hjortläder, som nyttjas till beklädning af hamnarne i pianofortes. ÅSTRAND (
1855).
NISBETH (
1868) .
–
(1 b) INSTRUMENT-LÄRD.
p. adj. (
i fackspr.)
om barnmorska: som (åtnjutit undervisning o.) tagit examen i instrumental förlossningskonst. CEDERSCHIÖLD Ordl. c. 1847.
ÖSTERGREN 1929.
–
INSTRUMENT-MAKARE.
(instrument- 1658 osv. instruments- 1824) person som yrkesmässigt tillvärkar instrument. BoupptSthm 22/9 1658. [INSTRUMENT-MAKARE.ssg 1]
1) tiil 1 a, b; förr ofta (till 1 a) i förb. matematisk instrumentmakare. Globe- och Mathematiske-Instrument-Makare. RISINGH KiöHp 95 1669.
JernkA 1838, s.
192 (om förfärdigare av avvägningsinstrument). BERZELIUS Självbiogr. 166 c. 1845.
SFS 1916,
s. 738 (om tjänsteman vid statens vattenfallsvärk).
LUKatal 1933, v.-t.
s. 43.
[INSTRUMENT-MAKARE.ssg 2]
2) till 3; äv., i sht förr, i förb. musikalisk instrumentmakare. SERENIUS EngÅkerm. 11 (
1727).
Klavikord. Av Daniel Stråhle i Stockholm, 1738. Detta instrument är signerat av en svensk instrumentmakare. Fredr1 Tid 21 (1924). De musikaliska instrumentmakarna. Fatab. 1927,
s. 93.
Ssgr (till -MAKARE 1 o. 2):
–
instrumentmakar(e)-firma,
–
instrumentmakar(e)-gesäll,
–
instrumentmakar(e)-värkstad,
–
instrumentmakar(e)-yrke(t).
–
INSTRUMENT-MAKERI ¹⁰¹⁰⁰⁴, äv. ¹⁰³~⁰⁰². tillvärkning av instrument; i sht förr äv. konkret, om instrumentmakarvärkstad o. d. [INSTRUMENT-MAKERI.ssg 1]
1) till 1 a, b; förr ofta (till 1 a) i uttr. matematiskt instrumentmakeri. PH 6: 3943 (
1756).
Direktör öfver Mathematiska instrumentmakerierne i riket. BL 4: 231 (
1838).
Så uppammar en kemiska industrin.. (bl. a.) i instumentmakeri och fin-mekaniska anstalter m. m. KemT 1908,
s. 69.
[INSTRUMENT-MAKERI.ssg 2]
2) till 3. RARP 16: 387 1697.
KatalIndIUtstSthm 1897,
s. 88.
– (
3)
INSTRUMENT-MUSIK. (
föga br.)
instrumentalmusik. Uppl. 2: 433 1908.
–
(1 b) INSTRUMENT-PANNA.
kir. mindre instrumentkokare.,ASvLäkT 1912, s. 874.
–
INSTRUMENT-RUM.
rum i vilket instrument förvaras l. där de stå uppställda o. användas; jfr -KAMMARE, -SAL. VGR 1787.
BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit.
s. 134.
–
INSTRUMENT-SAL. (
†)
== -RUM. VetAH 1787,
s. 163.
–
INSTRUMENT-SAMLING.
konkret; särsk. [INSTRUMENT-SAMLING.ssg 1]
1) till 1 a. Bt- RiksdP 1873,
I. 1: nr 1, Bil.
5 a,
s. 105.
Fysig och meteorologisk instrumentsamling. SFS 1892,
nr 80, s. 2.
[INSTRUMENT-SAMLING.ssg 2]
2) till 3. LUNDIN NSthm 302 (
1888).
–
(1 a, b) INSTRUMENT-SKÅP.
skåp för förvaring av instrument. Bouppt- Sthm 1682, s.701 a, Bil. (efter "barberare").
–
(1 a, b) INSTRUMENT-SMED. (
†)
instrumentmakare (se d. o. 1). PT 1758,
nr 39, Bil.
s. 2.
IT 1791,
nr 60, s. 4.
–
(1 a, b) INSTRUMENT-SMED - JA. ( -smidja) † instrumentmakarvärkstad. RHYZELIUS Ant. 29 (
c. 1750.
– (
3)
INSTRUMENT-SPEL.
(instrument- 1927. instrumente- c. 1750. instrumentalspel, musik; motsatt: sång. LINNÉ Diet. 1: 53 (c. 1750. JEANSON (o. RABE) 1: 51 1927.
–
INSTRUMENT-TAVLA.
tekn. vid elektriska generators- l. distibutionsanläggningar: med mät- o. manövreringsapparater försedd tavla (vanl. av marmor) varifrån den genererade strömmen kontrolleras o. fördelas. TT 1888,
s. 154.
SFS 1917,
s. 1182.
–
(1 a, b 3) INSTRUMENT-UPPSÄTTNING ~⁰²⁰. jfr -UTRUSTNING. SFS 1917,
s. 2462.
– (
1 a, b)
instrumentmakar(e)-UTRUSTNING ~⁰²⁰. (instrument- 1901 osv. instruments- 1882) utrustning (samling) av instrument varöver en institution l. en naturvetenskapsman l. en läkare o. d. i o. för sitt arbete förfogar.
[INSTRUMENT-UPPSÄTTNING.ssg 2.a]
a) till 1 a. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit.
s. 333.
OoB 1931,
s. 255.
[INSTRUMENT-UPPSÄTTNING.ssg 2.b]
b) till 1 b. NORDENSVAN o.
KRUSENSTJERNA 1: 230 1882.
–
(1 b) INSTRUMENT-VÄSKA.
väska innehållande de för en barnmorska l. för en läkare (vid sjukbesök i hemmen) nödvändiga instrumenten. CEDERSCHIÖLD Manh. 184 (
1916).
B
†:
C
†: (
4)
–
INSTRUMENTS-FORM ( -forma 1531. -forme 1621) i uttr. i (en vanlig, riktig o. d.) instrumentsform, i ett "instruments" (vanliga, rätta osv.) form. G1R 7: 544 1531. Fosz 372 1621.
–
INSTRUMENTS-UTRUSTNING, se
A.