INSTRUMENTIST in¹strωmäntis⁴t l. -u-, l. ⁰¹~, l. -men-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. [jfr t. o. eng.
instrumentist, fr.
instrumentiste; efter it.
instrumentista, avledn. av
instrumento, av lat.
instrumentum (se
INSTRUMENT)]
[INSTRUMENTIST 0]
(nästan bl. i fråga om ä. förh.) instrumentalist; ofta motsatt: vokalist. PETREIUS Beskr. 2: 183 (
1614).
Fiolisterna och the andre instrumentisterna (vid Växsjö skola), som ähre tubanista, och Baazfiolisten. VDP 1653,
s. 133.
MANKELL Lb. 88 (
1835).
SCHÜCK Shaksp. 1: 154 (1916;
i fråga om förh. på Shakspeares tid).