ISLÄNDARE i³s~län²dare, i bet. 1 m., i bet 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. ==. ( -länder, sg. c. 1630. -länder, pl. 1679–1697 -ländare 1679 osv.) [jfr d. islaender, t. isländer; avledn. av ISLAND]
[ISLÄNDARE 1]
1) isländsk man, islänning; i pl. om individer av det isländska folket utan hänseende till kön. JMESSENIUS (
c. 1650) i
2Saml. 26: 99. Islendare, som äro af alt tungomål med osz.
SWEDBERG Schibb. 77 (
1716).
BÖÖK 4Sekl. 238 (
1928).
[ISLÄNDARE 2]
2) (
vard.)
islandströja. KLINKOWSTRÖM BlVulk. 1: 29 (
1911).
(Gubben) hade bara de röda kalsongerna, isländarn och trätofflorna på. ENGSTRÖM 12Bok 43 1919.