ISOLERA is¹ωle⁴ra l. i¹s-, l. -ol- l. -ål-, i Sveal. äv. -e³ra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ISOLATION- 1) avskilja l. avstänga (ngn l. ngt l. sig) från (förbindelse med) omgivningen l. yttervärlden; förflytta (ngn l. ngt) till ett från omgivningen l. yttervärlden avstängt rum l. ställe; äv. med saksubj.; äv. i uttr. isolera ngn l. ngt l. sig från ngn l. ngt. Dammen .. (varpå karantänsbyggnaderna å Ränsö äro uppförda) är på 3 ställen afbruten med 6 alnars vida öppningar, för att isolera hvardera byggnaden och att hålla vattnet friskt inuti viken. VetAH 1818, s. 52. Cernering användes .. då man endast vill isolera besättningen. BUSCH Fästn. 94 1880; jfr a. Uppkommer .. skoskaf, får man lägga på .. en talgbestruken linnelapp för att isolera såret från ullstrumpan. Balck Idr. 2: 378 1887. – särsk. a) med avs. på person (l. djur), i sht sådan(t) som är l. misstänkes vara angripen (angripet) av smittosam sjukdom l. sinnessjuk l. fånge som visat sig våldsam l. orolig o. d.: avstänga från beröring l. umgänge med andra personer; äv. i överförd anv., med avs. på område l. hus o. d. där smittosam sjukdom har l. misstänkes hava yppat sig. Isoleringen i cell (av fånge). HAGSTRÖMER Frilietsstr. 31 (1875). Smittad gård skall isoleras och så godt ske kan afspärras från granngårdar. SFS 1892, Bih. nr 101, s. 3. Om fartyget har .. ombord sjuk eller död i pest eller kolera .. skola de sjuka genast föras i land och isoleras. Därs. 1905, nr 46, s. 4. Därs. 1906, nr 94, s. 8 (i fråga om djur). SVENSON Sinnessj. 127 (1907). b) i p. pf. i adjektivisk anv.(jfr c): ensamstående, ensamliggande, enstaka, fristående. (De gamla basilikorna i Rom) bestå af 2ne lineer Jsolerade Collonner tagne från något gammalt Tempel. PALMSTEDT Resedagb. 103 (c. 1780). Högslätterna genomskäras dels af sammanhängande bergskedjor, dels af isolerade fjäll. NF 1: 36 1875. Exstirpation – vilken är lämplig i fråga om isolerade vårtor. LbKir. 2: 150 1922. c) i oeg. o. bildl. anv.: avskilja l. avstänga (ngn l. ngt l. sig från andra l. annat); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: som icke står i (närmare) förbindelse med andra l. icke står i (närmare) samband l. är (närmare) förenad med ngt annat liknande; ensamstående; fristående. LittT 1796, s. 125. Phosph. 1817. s. 103. En alldeles isolerad Religionsförbättring är i sig sjelf omöjlig. TEGNÉR (WB) 3: 145 (1817). Vi få icke .. isolera oss till ett ofruktbart, blott contemplatift vetande. FRIES BotUtfl. 2: 7 (1852). Sedligheten och konsten förlora sitt absoluta innehåll, om de isolera sig från religionen. NYBLÆUS Forskn. III. 1: 32 1886. En isolerad avrustning. SDS 1929, nr 201, s. 4. – särsk. α) avstänga (ngn) från umgänge l. samvaro l. tankeutbyte o. d. med andra; refl.: avhålla sig l. draga sig tillbaka från umgänge osv. med andra; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: ensam; ss. p. pf. äv. i överförd anv., om tillstånd o. d.: som kännetecknas av l. utmärker sig genom avskildhet l. ensamhet. KELLGREN (SVS) 6: 99 (1780). Sedan jag blifvit äldre och sjuklig, isolerar jag mig allt mer och mer. TEGNÉR (WB) 7: 423(1833). Jag har nöjt mig med att lefva i ett skönt, isoleradt lugn. ALMQVIST TreFr. 1: 94 (1842). Det isolorade lif .. (Vitalis under sin korta mannaålder förde. EHTEGNÉR i 3SAJH 6: 416 1891. (Den dövstumme som blott känner åtbördsspråket) blir en isolerad individ. NYSTRÖM DöfstUndUtv. 50 (1900). – särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.: tillstånd av avskildhet l. ensamhet. Den andliga isolering, i vilken Fröding befann sig i slutet på 80-talet. DN(A) 1929 nr 224, s. 4. β) åstadkomma att (en stat) ställe ensam i politiskt avseende därigm att den berövas vänskapliga politiska förbindelser med andra stater. SCHYBERGSON FinlH 2: 88 (1889). Bismarcks försök att isolera Frankrike. HAGBERG VärldB 40 (1927). γ) språkv. uttr. isolerande språk, om språk vars ordmater al består av fristående ord som sakna böjning o. icke uppvisa inre förändringar o. d. (i motsats till agglutinerande o. flekterande språk), monosyllabiskt språk. CLAËSON 1: 234 (1858). EHTEGNÉR i UVTP 26: 48 1880. 2) kem. framställa (ett ämne) i ren form, avskilt från andra ämnen. VetAH 1820, s. 83. Försök att isolera fluor. BERZELIUS ÅrsbVeta 1841, s. 45. Arkkem, IV. 34: 2 1912. 3) fys. o. tekn. medelst lämpligt ämne avskilja (en kropp) från ngt som kan fortleda l. genomsläppa värme, elektricitet, ljud, fuktighet m. m.; omgiva l. förse (ngt) med ett skikt l. hölje av ett i ngt avs. oledande (l. föga ledande) l. skyddande ämne. Isolera en ångpanna, en byggnad, en elektrisk ledning. VetAH 1800, s. 63 (refl.). UB 2: 342 (1875). Med isolerad ledning menas enkel eller flerspunnen ledning, som är försedd med .. isolerande omhölje. SFS 1902, nr 137, s. 3. För att isolera pannan .. (på ett lokomotiv) är densamma beklädd med något ämne, som .. kan stå emot den höga temperaturen. LUNDBERG Lok. 54 (1902). jfr LJUD-, LUFT-ISOLERAD, VÄRME-ISOLERANDE. – särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: isolerande skikt, omhölje o. d. KrigVAH 1885, s. 353. Några af de betonmurar samt isoleringar, hvilka erfordras för den blifvande värmeledningen. SD(L) 1898, nr 30, s. 2. jfr GUMMI-, GUTTAPERKA-, KORK-, PAPPERS-ISOLERING m. fl.