INVID in⁴~vi¹d l. ³~² l. (i bet. II alltid) ⁰⁴ äv. ⁴ ⁴ (invi'd el. i'nvid WESTE; innvi'd o. i'nnvi'd DALIN), prep. o. adv. (i bet. I äv. skrivet ss. två ord) I) prep. 1) betecknande förflyttning ända fram till l. till den omedelbara närheten av (ngt l. ngn), se IN 12.

[INVID I.2]

2) betecknande läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt vid l. utmed (ngt l. ngn); äv. mer l. mindre bildl. Tätt invid vägen. HH 20: 179 (c. (1585). Alnen är ett Trä som wäxer altijd in wed Watnet. RUDBECK Atl. 2: 248 (1689). Det förflutna var en helgedom med grafsten invid grafsten. LUNDEGÅRD DrMarg. 1: 223 (1905). Fönstret, invid vilket skrivbordet stod. LAGERLÖF Holg. 2: 189 (1907). 3) (†) i fråga om tid, betecknande att (ngt inträffar då) det närmar sig en viss tidpunkt: fram emot, vid (en viss tidpunkt). Äntelig inwid mörka qwällen hinte regementet öfwer elben. KKD 2: 47 1707. 4) (†) övergående i adverbiell anv.: nästan, inemot; i fråga om storlek, mängd o. d. Dhe twenne (vid vulkanutbrottet) vpkastade Bergh äre in wedh 10000 Stegh höge. RelCur. 164 (1682). Man förmodar, att in vid 40 Schollæ-barn lära.. församblas. VDAkt. 1736, nr 378. II) adv., motsv. I 2: tätt bredvid; alldeles i närheten. Han bor strax l. alldeles invid. Den kristne mannon stod invid och sad': (osv.). COLLAN Dikt. 13 (1864). ALMGREN Fornl. 63 (1904). STRÖMBORG Runebg IV. 1: 271 (1896). BygdFolk 208 1927.