INVALID in¹vali⁴d, m.||ig. ;
best. -en; pl. -er- [jfr t.
invalide, eng.
invalid; av fr.
invalide, substantivering av
invalide, adj. (se
INVALID, adj.)]
[INVALID.sbst 0]
person som på grund av olyckshändelse (i arbete), sjukdom o. d. blivit (stadigvarande) oduglig till tjänst l. arbete; särsk. (o. i svenskan tidigast användt) om krigsman som på grund av (i krig erhållen) kroppsskada l. kroppssvaghet blivit oförmögen till krigstjänst; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Bli l. vara invalid. Sjukdomen är visserligen övergående, men den gör honom till invalid för hela livet. Franska Armeen, inberäknadt .. Invaliderne .. (uppgår) til 310000 Man. PT 1758,
nr 9, s. 3.
En gammal Capten, som är Invalid och går på et trädben. ENVALLSSON TokrolNatt. 17 (
1791).
DALIN (
1852;
i den allmännare anv. angivet ss. "fam."). Sällskapslifvets invalider, det stora kontinentala öfverklasslifvets sårade och slagne.
FRÖDING Eftersk. 2: 13 (
1892,
1910).
Svåra missförhållanden kunna .. härröra fråv sjelfva arbetets beskaffenhet. "Arbetets martyrer' och "arbetets invalider" i alla land äro derom lefvande vittnesbörd. NF 19: 323 (
1895).
BRÄNDSTRÖM Krigsf. 104 (
1921). jfr
HALV-,
KRIGS-INVALID. Efter det i Paris av
LUDVIG XIV upprättade hemmet för sårade soldater, L'hôtel des Invalides (äv. enbart
Les Invalides), förekommer ordet i sht i äldre tid äv. ss. benämning på ålderdomshem, försörjningshem o. d., t. ex.: Riket äger intet nog Penningar til ett så stort hus, som i Folkrikhet skulle öfvergå de bästa Invalider.
DALIN Arg. 2: nr 29, s. 6 1754.
BERCH Hush. 145 (
1747).
KJELLBERG Upps. Karta
1914.
Ssgr
A
–
INVALID-HUS (
förr)
hus l. inrättning för mottagande (o. vård) av blesserade (l. ålderstigna) krigare. ZETTERSTEN AnmMynt 147 (
1771;,
i fråga om t. förh.). År
1821 inrättades på Ulriksdals lustslott ett invalidhus.
NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 193 (
1879).
3NF 19: 694 1929.
–
INVALID-HUS-FOND.
mil. benämmng på en år 1812 bildad fond, urspr. avsedd till underhåll av invalidhus, numera till understöd åt avskedade krigsmän m. m. BtRStP 1844– 45,
IV. 1: nr 37, s.
4.
NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 136 1879.
–
INVALID-INRÄTTNING ~⁰²⁰. (förr)
invalidhus; särsk. om det på Ulriksdal år 1821 upprättade hemmet för krigsinvalider (nedlagt 1849). SC 1: 480 (
1820).
Kongl. invalidinrättningen på Ulriksdal. BERGSTRÖM (
1891;
boktitel).
–
INVALID-KASSA.
(invalid- 1812 osv. invalide- 1771) särsk. dels (förr)
mil. om kassa l. fond (åstadkommen gm allmän insamling) varur understöd till krigsinvalider l. avlidna krigsmäns änkor o. barn utbetalades; dels (tillf.) om kassa l. fond varur understöd utbetalas till under arbete skadade personer. ZETTERSTEN AnmMynt 147 (
1771;
ifråga om t. förh.). Så kallade Invalidcassor, till understöd för aflidne krigsmäns enkor och barn.
Femårsber. 1822, SthmL
s. 36.
Arbetare-, sjuk- och invalidkassor. TT 1872,
s. 207.
–
INVALID-KÅR. (
förr)
mil. kår av krigsmän som till följd av ålder l. i tjänsten ådragen skada o. d. blivit oförmögna till krigstjänst; särsk. om den kår som utgjordes av de på invalidinrättningen på Ulriksdal intagna invaliderna. I första utkastet till (krigs-) Akademien (på Karlbärg) var påräknad en InvalidCorps till vakthållning och arbetens förrättande på stället. KrigsmSH 1803,
s. 41.
KrigVAT 1849,
s. 311.
–
INVALID-MÖNSTRING.
mil. under krig l. efter dess slutförrättad mönstring vid vilken avsked meddelas åt sjuka l. sårade soldater. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 309 1879.
–
INVALID-PENSION.
pension som ngn erhåller på grund av invaliditet. BtRiksdp 1872,
I. 1: nr 19, Bil.
nr 2, s. 55.
SFS 1917, s.
2397 (i fråga om förh. vid statens järnvägar). –
INVALID-PENSIONERING.
jfr -PENSION. 2NF 31: 602 1920.
–
INVALID-TRANSPORT. särsk.
om de transporter av krigsinvalider som försiggingo genom Sverge 1915 – 18 ss. följd av en under världskriget 1914–1918 mellan de krigförande makterna träffad överenskommelse om utväxling av krigsinvalider. 2NF 25: 734 1916. BJÖRBMAN-GOLDSCHMIDT
Brändström 177 1932.
B
†: