AMETIST am¹etis⁴t (ameti'st WESTE), r. l. m. (m. AURIVILLIUS Gr. 29 (1684), LUNDELL (1893)); best. -en; pl. -er. ( amethyst FORSIUS Min. 96 (c. 1613), SVENONIUS Stenriket 98 (1888); amethist Upp. 21: 20 (Bib. 1541). Med den lat. formen amethystus förekommer ordet Upp. 21: 20 (NT 1526)) [fsv. amatist; jfr lat. amethystus, gr. ἀμέϑυστος, hvilket senare sannol. är lånadt från något orientaliskt språk, men redan i klassisk tid uppfattades som bildadt af μεϑύειν, vara drucken; jfr nedan ex. från FORSIUS]
[AMETIST 0]
ädelsten af (mer l. mindre utprägladt) violett färg; gemensamt namn för tvenne ädelstenar (se a o. b). jfr HÅR-AMETIST. Upp. 21: 20 (
Bib. 1541).
Aristoteles .. sägher, at en Amethyst lagd på een drucken Menniskios Nafla, förtager Wijnes krafft och druckenheet. FORSIUS Min. 96 (
c. 1613).
SPEGEL Guds verk 137 (
1685).
Som en briljant bland ametister. A. G. SILFVERSTOLPE Skald. 151 (
1801,
1814)
WIRSÉN Ton. o. sägn. 200 (
1893). – (
enst.)
bildl.: violett färg. På himlens fält förtona / Orange och ametist. SNOILSKY 4: 199 (
1887). – särsk.
[AMETIST .a]
a) kristalliserande varietet af kvarts. Purpurfärgade Ametister .. finnas understundom uti Dannemora Jern-Grufvor, i Dalarna och Lapmarken. BROMELL Bergart. 40 (
1730).
Västerländsk Amethist har sexsidig figur och är altid en Berg-Crystall. RINMAN (
1788).
SVENONIUS Stenriket 98 (
1888).
[AMETIST .b]
b) violett varietet af genomskinlig korund; i sht i den likbetydande förb. orientalisk ametist. B.
QVIST i
VetAH 29: 71 (
1768).
En Rubin af violett färg (får) ofta heta Orientalisk Amethist. RINMAN (
1788).
Den violetta korunden (kallas) orientalisk ametist. NF 18: 492 (
1894).
Ssgr –
AMETIST-AGAT ¹⁰³~⁰². RETZIUS Miner. 269 (
1795).
–
AMETIST-BLÅ ~². DALIN 1850.
–
AMETIST-DRUS ~². drus l. gyttring af ametistkristaller. DELEEN (
1836,
under amethistendruse).
–
AMETIST-FLUSS ~². Ametist-Fluss .. kallas så väl de blekare, mindre rene och klare Amethister .. som ock en violett Flussspat samt äfven en Glas-Fluss af lika färg. RINMAN (
1788).
–
AMETIST-FÄRGAD ~²⁰. Ametist färgad (rubin), så kallad Orientalisk Ametist. B. QVIST i VetAH 29: 71 (
1768).
WENSTRÖM o. LINDGREN (
1889,
under amethyst).
–
AMETIST-KNAPP ~², sbst. Sthms modejourn. 1854,
s. 15.
–
AMETIST-KRISTALL ~⁰². Uppf. b. 3: 259 (
1873).
–
AMETIST-RING ~². ring, prydd med en l. flere ametister.