ALVEOL al¹veå⁴l l. -ω⁴l, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. alveole, fr. alvéole, af lat. alveolus, fördjupning, skål, nylat. äfv. cell i en honungskaka, dimin. af alveus, urholkning, bikupa, af alvus, buk, bikupa]
mindre, skålformig fördjupning; hålighet; cell. Blombotten
(hos solrosen) består af alveoler sådana som cellerna i en honungskaka.
STRINDBERG Tr. o. otr. 4: 230 (
1897); jfr
3. – särsk.
[ALVEOL 1]
1) (
†)
paleont. benämning på vissa skålformiga petrifikat l. petrifikatdelar, ss. stenutfyllningar af kamrarna i ortoceratitskal. WALLERIUS Min. 392 (
1747).
Alveoler, .. (Mineral.) Regenbogenschüsslein, Alveoli. MÖLLER (
1790).
HEINRICH (
1814).
[ALVEOL 2]
2) paleont. fördjupning l. urholkning i ett slags fossil. LINNARSSON i
NF 2: 154 (
1876).
Rostrum eller sprötet (hos belemniterna) .. är cylindriskt, .. i den främre (änden) med en trattformig urholkning, alveolen. NATHORST Jord. hist. 776 (
1893).
[ALVEOL 3]
3) (
föga br.)
cell i en honungskaka; mest i pl. G.
DALIN (
1871).
NF (
1875).
[ALVEOL 4]
4) [utveckladt ur 3]
anat. tandhåla. Hvarje tand har en särskild alveol. KEY i NF (
1875).
[ALVEOL 5]
5) [utveckladt ur 3]
anat. benämning på små, vanl. tätt sittande håligheter (med ett lösare innehåll) i en organisk väfnad; mest i pl. KEY i
NF (
1875).
Hopar af små blåsor (lung-vesikler eller alveoler), hvilka utgöra (luft-)rörens ändar. DÜBEN i NF 10: 288 (
1886). jfr
LUNG-ALVEOL.
Ssgr –
ALVEOL-HÅLA ¹⁰³~²⁰. == ALVEOL 4. Rothinnan förmedlar tandens vidfästning till alveolhålan. ULMGREN i BfH 2: 13 (
1881).
– (
4)
ALVEOL-VÄGG ~². Benväfnaden på alveolväggen. H. WELIN Hvad nytt 1: 18 (
1894).