[jfr t.
januar, eng.
january, fr.
janvier; av lat.
januarius (mensis), den åt Janus helgade månaden, tidigast årets elfte månad (sedan Numa fogat två nya månader till de förut befintliga tio), men efter 153 f. Kr. dess första; avledn. till
JANUS (se
JANUS-). – I fråga om den moderna sv. formen se den etymol. avdelningen under
AUGUSTI o.
FEBRUARI]
b.
.
).
. – särsk.
[urspr. gen. av det lat. ordet]
.
[urspr. gen. av det lat. ordet]
).