JARL ja⁴rl, m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar. ( jarl 1685 osv. jerl c. 1540–1726 järl c. 1616–1685)

[fsv. iarl, iärl, hövding, förnäm man, konungens högste ämbetsman, motsv. dan. o. isl. jarl; jfr fsax. erl. (förnäm) man, fht. erl- (i sammansatta personnamn), feng. eorl, eng. earl (se EARL). Formen jarl (i stället för det ljudlagsenliga järl) har i nysv. upptagits från fsv. o. isl.]

[JARL 1]

1) (i fråga om förh. i norden under forntiden o. den ä. medeltiden) titel för person som å konungens vägnar l. i konungs ställe valstyresman över ett större område. O PETRI Kr. 65 c. 1540. I Konung Eric Segersälls och hans Sons Konung Olof Skått-Konungs tid woro Jarlar, men inge Riddare i Swerige, så wida man af gamble Historier finna kan. HSH 3: 133 1693. HILDEBRAND Hedn. 228 (1872). SvFolkH I. 1: 325 1914. – jfr PROVINS-JARL. – Anm. Kännedomen om svenska jarlar i denna bet. har förmedlats av norska o. isländska källor.

[JARL 2]

2) (i fråga om förh. i Sv. under den ä. medeltiden) benämning på konungens högste ämbetsman, ledaren av krigsmakten till sjöss (ledungen). O PETRI Kr. 14 c. 1540. Den mäktigaste man i landet (på 1250-talet) .. var utan jämförelse Birger jarl. ODHNER Lb. 51 (1869). SvFolkH I. 1: 327 1914. – jfr RIKS-JARL.

Ssgr (i allm. till både 1 o. 2):

– JARL-DOM (†) jarldöme (i bet. 1 o. 2). SPEGEL GW Eee 2 b (1685). Konung Knut hade lofvat .. (Kalf Arnason) Jarldom eller Ståthållerskap öfver Norrige efter Håkan Jarl. LAGERBRING 1Hist. 1: 266 (1769).

– JARL-DÖME. (jarl- 1769 osv. jarla- 1841–1920 jarle- 1697–1826 jarls- 1773–1923)

[JARL-DÖME.ssg 1]

1) värdighet l. ställning ss. jarl. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 104 (1697). LAGERBRING 1Hist. 1: 193 (1769). Folkungarne innehade sedan länge Jarladömet. AFZELIUS Sag. 3: 45 (1841). AUERBACH (1909) .

[JARL-DÖME.ssg 2]

2) område som styrdes av en jarl. PERINGSKIÖLD MonUpl. 11 (1710). KJELLBERG Norrtälje 1 (1922).

– JARL-TITEL. (jarl- 1881 osv. jarla- 1755–1888S. jaris- 1898–1929) OELREICH 599 1755. SvH 2: 229 1905.

– JARL-VÄRDIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰.(jarl- 1772 osv. jarla- 1773–1841jarls- 1854–1923) (Konung Magnus Eriksson) sökte åter uprätta den gamla Jarl-värdigheten. SCHÖNBERG Bref 1: 155 (1772). SvH 2: 229 1905.

– (2) JARL-ÄMBETE ~⁰²⁰. (jarl- 1826 osv. jarla- 1872. jarls- 1772–1929) SCHÖNBERG Bref 1: 81 (1772). Jarlsämbetet hade .., redan före 1100-talets slut, fullständigt vuxit konungamakten över huvudet. SvFolkH I. 1: 327 1914.

(i sht i vitter stil):

– JARLA-DOTTER SVEDELIUS SmSkr. II. 1: 10 (1877, 1888). MELIN Dikt. 2: 11 (1904).

– JARLA-DÖME, se A.

– JARLA-GÅRD. HEIDENSTAM Skog. 13 (1904). Fornv. 1920, s. 110.

– JARLA-SLÄKT. SCHÖNBERG Bref 1: 202 1778. REUTERDAHL SKH 1: 430 (1838).

– JARLA-SON. HEIDENSTAM Folkung. 2: 16 (1907).

– JARLA-SÄTE. plats l. gård l. borg där en jarl residerar. REUTERDAHL SKH 1: 287 (1838). HEDBERG Bröll. 85 (1865).

– JARLA-TITEL,

– JARLA-VÄRDIGHET,

– JARLA-ÄMBETE, se A.

†

– JARLE-DÖME se A.

(numera mindre br.):

– JARLS-DÖME

– JARLS-TITEL,

– JARLS-VÄRDIGHET,

– JARLS-ÄMBETE, se A.